Lund

Studentliv på Thomanders

Längs långbordet i stora salen sitter männen efter rang. De äter ärtsoppa, mackor, pannkakor och dricker öl och varm punsch enligt husets eget recept. Varje torsdag vid femtiden är det "torsdagsärta" på Thomanders.

LUND. Husförman Peter Kihlström har en lista på alla som ska äta, boende som gäster, och placerar noga.

Förmannens plats är på kortänden. På hans högra sida sitter den "hemit", som Thomanderskillar kallas, som har lägst ordningsnummer.

Alla som har bott på Thomanders har nummer. Nummer ett är Emil Sommarin. Han föddes 1874 och blev professor.


Fredrik Hård af Segerstad är nyast i huset. Han flyttade in i februari. När han efter sin prövotid blir hemit på riktigt får han nummer 391.

Bordet är dukat med handmålat gammalt porslin och stora kandelabrar. Dagens kockar hämtar och serverar ärtsoppan.


- Det finns ingen regel som säger att man måste vara med. Men torsdagsärtan brukar man inte missa. Det är det bästa med Thomanders, att man aldrig behöver kämpa för att få någon att ställa upp på att göra saker. Alla vill ju ställa upp, säger Peter Kihlström.


När ett rum blir ledigt brukar det inte vara några problem att hitta intressenter. Detta trots att det bara finns en dusch och tre toaletter i hela huset.

Hemiterna väljer - noga - vem som kan komma i fråga för att tas upp i gemenskapen. Ofta är det personer som redan är bekanta med huset och åtminstone några av dess invånare som söker.


Hemiterna lämnar sitt förslag till styrelsen, som formellt klubbar beslutet.

Styrelsen, som ser till att donationen som gjorde hemmet möjligt förvaltas rätt, går i princip aldrig emot de boende.


På väggarna i det gamla stenhuset hänger tavlor av stadens vittra män och i salongen står en Steinway-flygel i fint skick. I biblioteket finns böcker med 200 år på nacken och enligt ryktet ett dolt barskåp.

Trädgården är som gjord för en mottagning. Inte minst tack vare "sängen", en gigantisk grill i form av ett stort galler på rangliga ben med rostiga tunnor som koltråg uppkrokade undertill. Den kan lätt ordna mat till 50-60 personer.


Den gröna flakmoppen är en annan älskad inventarie. Sachsmotorn spinner som den ska när Markus Nyström testar att dra i gång den.

Huset har givetvis en mopedförman, just nu Per Thorén.

Ett hedersuppdrag?

- Alla uppdrag är hedersuppdrag, säger Peter Kihlström och justerar sin gigantiska prilla.


Bland hemmets uppsjö av titlar - som förmannen delar ut - finns extraktsförman, extraktslärjunge, lampförman, biblioteksförman, vitterhetsförman, kloakförman och till sist en vice flaggförman.

- Axel Steuch misslyckades så grovt med att vara flaggförman när han bodde här att han fick titeln på livstid, förklarar Peter Franke med ett skratt.

Vitterhetsförmannens eftertraktade jobb är att ordna aktiviteter med lärdomsinslag, men framför allt att utbilda de yngre hemiterna i Thomanders historia.

Kloakförman, det vill säga toalettstädare, är man bara som nyinflyttad.


En gång i månaden har hemiterna stämma.

I köket står Fredrik Hård af Segerstad och hackar purjolök på ett sätt som avslöjar att han har gjort det förr.

Eftersom han ännu inte är hemit på riktigt får han inte vara med på stämmorna. I stället är det han som lagar maten.


Men han klagar inte över kockuppdraget, tvärt om. Han har under fyra-fem år i Lunds studentliv hunnit laga oerhörda mängder mat.

- Det krävs rutin för att handla käk till hundra personer. Men det brukar bli för mycket ändå, säger han.

Efter bara några månader på hemmet vet Fredrik Hård af Segerstad värdet av att bli hemit.

- Det är klart att man ska skriva det på sin meritförteckning. Om någon ser det och vet vad det betyder så är det en jättefördel. Det är nästan som ett kvitto på att man är en bra person.


Nätverket Thomanders har viss beständighet, även för dem som flyttat därifrån.

Då och då träffas före detta hemiter som bor i Stockholm och äter lunch. Träffarna hålls på restaurang Martini på Norrmalmstorg.

- Det är meningen att det ska vara varje månad, men det har inte alltid blivit så, säger Anders Dellson som bodde på hemmet under 90-talet.

Då hette han Nilsson-Stig i efternamn och var ombudsman på AF och mycket engagerad spexare.


Robert Hamrén är doktorand vid Linköpings universitet. Han studerar bland annat Rotary och sällskap där det krävs att man har nått en viss position för att kunna inträda.

- Jag har funderat mycket över hur medelklassmän upprätthåller sina maktstrukturer, och över vilken nytta man kan dra av att vara med i sådana föreningar. Som att knyta bra affärskontakter och bra sociala kontakter, till exempel. Har man tillgång till ett nätverk ger det ofta tillgång till fler.


Robert Hamrén är noga med att inte uttala sig om Thomanders specifikt, utan bara i generella termer:

- Den här typen av sammanslutningar har ofta självbilden att de är med och bär upp och bevarar någonting, till skillnad från exempelvis politiska föreningar på vänsterkanten, som ofta är emot något. Sådana här samfund har dessutom ofta en väldigt klar bild över hur en värdig medlem ska vara, säger Robert Hamrén.


Hemiterna är artiga mot besökare, passar upp och öppnar dörrar och vill absolut bjuda på något. Handslagen, även med personer man känner väl och träffar ofta, är legio.

Kamratskapet är kollektivt och ska gälla alla. Ordet "vi" är vanligare än "jag":

- Mats Nilsson är en god vän till oss, säger Peter Kihlström.

Karnevalsgeneraler brukar vara det. Mats Nilsson flyttade ut från Thomanders för två år sedan.

Christian Godden var general 1998. Hemit, naturligtvis. Pontus Bodelsson hade jobbet 1994. Också hemit.


1978 var Sigge Barsby general. Thomanderskille han också. Fyra år senare var det hans storebror Björn som var general.

1954 hade Knut Borglin jobbet. Han är "hedershemit", en titel han delar med bland andra biljettmagnaten Stefan "Julius" Malmström och 1986 års karnevalsgeneral, Pehr Andersson.

Sex av de sju senaste karnevalerna, från 1978 till 2002, har alltså letts av män med direkt eller nära anknytning till hemmet.

- Visst, det är ett uppenbart samband. Men det är inte så att Christian Godden satt med matrikeln och valde sin efterträdare. Så funkar det inte, säger Peter Kihlström.


I hemmets egen jubileumsbok från 1995 handlar flera kapitel om den historiskt starka kopplingen med Akademiska Föreningen, Studentsångarna, karnevalen och inte minst Lundaspexarna.

- Det finns människor som har fått för sig att man måste vara Lundaspexare för att bo på Thomanders, eller tvärt om. Så är det naturligtvis inte, säger Peter Kihlström och visar trappan där inramade affischer från Lundaspexet sitter på rad.

Men i jubileumsboken skriver Kim Meurling, Are Zadig, Stellan Sundahl och Johan Wester så här:

"En viktig faktor är de personliga kontakterna, som gör att man kan få in en fot på önskad adress. Om sedan skorna håller är en annan sak."


Lundagårdsredaktörerna Sven Järpe och Folke Brahme bodde på hemmet. Och gänget kring Helt Apropå är uppbyggt av personer med nära anknytning till Thomanders.

Fritte Friberg och Stellan Sundahl har bott där; Kryddan Peterson är "hederskamrat", vilket betyder att han är hemmet närstående.

Att man måste vara spexare tycker hemiterna är den vanligaste fördomen om dem. Men långt ifrån den enda.

- Vi är homosexuella adelsmän som sitter och knarkar och sjunger fyrstämmiga snapsvisor. Ungefär så, säger Markus Nyström och suckar lite.

Han får stora skratt av kamraterna runt köksbordet. De har hört det förut.


Vart man än går i Lund finns starka synpunkter på fenomenet Thomanders.

- Feminister har svårt att acceptera att det bara är killar här. Och så att vi hör ihop med Lundaspexet där det bara är killar på scen... Det kan säkert uppfattas som att kvinnor utestängs, säger Markus Nyström.

Att öppna hemmet för kvinnor är en fråga som just nu drivs av ingen.


Det är noga med artighet och gentlemannaskap på hemmet.

- Vi blir upplärda i sociala sammanhang. Man håller säkert 30-40 tal under tiden man bor här, bara en sån sak, säger Peter Franke.

Någon direkt kamratuppfostran finns inte, tycker han.

- Men visst, de nyinflyttade får ju veta att man gärna ska hälsa på dem som kommer hit. Ska man vara en del av universitetet ska man också ha öppna dörrar, säger han.

En kvinna som lämnat Lunds studentliv berättar om hur hon ibland besökte Thomanders, men inte som flickvän, utan som vän. Som egen person.

- Det tog tid att lista ut vilken roll man skulle ha. Det var inte alls självklart.


I jubileumsboken från 1995 skriver Anna Christina Ulfsparre, hemitdam på 50-talet: "En annan självklarhet som hemitdam var att man skulle inse när man skulle dra sig undan."

Och vidare: "Kvinnorna var mycket beroende av sitt mansförhållande. Sprack det försvann kvinnan och nästa kom istället."

I början av varje termin bjuds kvinnorna på sjukgymnastutbildningens första termin in på fest på Thomanders.

Det är en tradition sedan tiden då sjukgymnasterna huserade vägg i vägg med hemmet. Flickorna hoppade över den röda tegelmuren och kallades därför för lufthoppor.


Numera är det en del killar som läser till sjukgymnast också, men de kommer inte på festen.

Damerna ska sedan ordna en tackfest.

Sjukgymnasten Sara Franséhn läste i Lund i slutet på 90-talet:

- Eftersom vi hade blivit bjudna på fest till Alnarp av samma anledning, det är ju mest killar där också, så gjorde vi en gemensam tackfest. Det blev inte så bra. Det var liksom inte schyst mot Alnarpskillarna när Thomanderskillarna kom. De är så... välsmorda, säger hon.


Birger Berg, pensionerad professor i latin, är styrelseordförande i stiftelsen som styr Thomanders.

I styrelsen - som utses av teologiska fakulteten - sitter också medicinaren Stig Persson och dekanen Göran Bexell. Birger Berg trivs med sitt uppdrag.

- Killarna på hemmet är trevliga och väluppfostrade utan att vara fjantiga, säger han.

Universitetet betalar varje år 300 000 kronor i hyra för studenthemmet till statens fastighetsverk, som genom en lagändring tagit över så gott som alla byggnader från universiteten.

Själva betalar de boende bara 1 500 kronor i månaden.

- Karnevalen ombesörjs ju till väldigt stor del av killarna på hemmet. Om Universitetet nu vill slå vakt om de kulturella värdena kanske man ska betala med jämnmod och inte smita undan sitt ansvar. Man har ju faktiskt tagit emot den här donationen, säger Birger Berg.


Den enda nackdelen med att bo på Thomanders, som hemiterna tycks se det, är att det kan bli för mycket ibland, för lite egen tid.

En kille fick inte alla aktiviteter att gå ihop med studierna och flyttade snart ut.

Och så är det svårt att ha flickvän. Thomanders-livet ska komma först för en hemit.

- En relation med en person som bor här kanske inte utvecklas så fort som den borde, medger Peter Kihlström.

Peter Kihlström är 32 år och läser till läkare, men det var inte ett självklart val.

Han tog studenten med "risiga betyg", som han själv säger, och jobbade i nästan tio år, bland annat som inredningsmontör. Ett väl genomfört högskoleprov ändrade allt.

Nu har han en tuff vår.

Det är spexartider och karnevalstider och förman-tider och studietider. Lite mycket, helt enkelt.

- Men kom och gå som ni vill, ni är jättevälkomna, säger han.


Peter Kihlström tror att man kan belägga att det tas klart färre universitetspoäng av dem som bor här än på en genomsnittlig korridor.

- Det är ju alltid någonting på gång. Det krävs stora prioriteringar för oss som bor här.

Det är mycket ritualer, möten, aktiviteter och fester på Thomanders. Framför allt fester, kanske.

Varje år hålls gåsmiddag, kamratmiddag, maskerad, julfest, vårmiddag, sommarfest och kräftskiva.

På första maj bjuds alla hemiter med damer in till Sandgatan för traditionsenlig lunch. I onsdags samlades 112 personer till fest, mest läkare, jurister, ingenjörer och direktörer om man får tro matrikeln där alla står med namn, födelsedatum och titel.

- Första maj är ett bra tillfälle att odla kontakterna ut i näringslivet bland de gamla hemiterna, men framför allt är det en bra och rolig fest. Det är ändå umgänget och kompisskapet som är hela grejen med att bo här, säger en ganska nyligen utflyttad hemit.


En person med flera år på förtroendeposter i Akademiska Föreningen säger så här om nätverket Thomanders:

- Om grabbarna där i god tid bestämmer sig för vem som ska bli ombudsman på AF eller karnevalsgeneral, och använder alla sina trådar att rycka i, då tror jag faktiskt att det blir så. Sedan är det inte säkert att de faktiskt utnyttjar sin makt. De som bor där just nu skulle knappast göra det, säger hon.


När man blir hemit får man nyckeln till hemmet på Sandgatan 16 - och den behåller man livet ut.

Som det står i förordet till hemmets jubileumsbok från 1995, skrivet av Herman Karlsson Hallonsten:

"Säg vad som inte lånas, bytes eller förmedlas mellan hemiter."
Gå till toppen