Kultur

Mer än bara ett grytunderlägg

Pärlplattan har fått ett uppsving som påminner om 1970-talets storhetstid. Men nu är det inte bara barn som vill lägga mönster och byta plattor med varandra. Pärlpysslandet har blivit en anspråkslös konstform även för vuxna.

Säg pärlplatta och många minns barndomens lukt av smält plast, eller lite lim, när de små färgglada rörpärlorna skulle fixeras i det mönster som de bildade på den taggförsedda plattan.


En syssla för barn, alltså. Barn som gärna sitter stilla och tycker om småpillrigt pyssel.

Men nostalgi känner inga sådana åldersgränser.


Eva Linders pärlplatteslott, the royal Palace.
När en internetbaserad pärlplatteklubb med högkvarter i Göteborg på tre år lyckas värva 270 aktiva medlemmar i olika åldrar kan man inte längre tala om pärlplattan som ett isolerat dagisfenomen. Här sitter 20-30-åringar, ja även deras föräldrageneration, och bygger en pärlplatta i månaden efter givna teman - djur, reklam, skvaller, dokusåpa, kött, rymden, lyx - och byter sedan plattor med varandra. Merparten av medlemmarna är kvinnor, men här finns också unga dataintresserade killar som gör mönsterförlagor i datorn där en pixel motsvarar en pärla.


Temat bestäms av Eva Linder, som grundade Pärlplatteklubben i samma veva som hon började på konsthögskolan i Umeå. Arbetet med klubben är nu en del av hennes utbildning, och hon tolkar den snabbväxande medlemsskaran som en renässans för en i grunden simpel konstform som knappast lämnar utrymme för misslyckanden.


- Det är lättare att göra en pärlplatta än att sätta sig ner och teckna. Man får inte samma prestationsångest. Den är ju rätt enkel, billig och lättillgänglig. Hanterbar. Lite som ett broderi. Ändå kan man göra annorlunda saker. Det finns något folkligt över pärlplattan som jag gillar. Dessutom är det meditativt och avkopplande att bygga.


The King of Tonga av Lars Nilsson.
Kanske är det därför leksaksaffären Jättekul i Lund säljer slut på sina pärlplattor med jämna mellanrum. Kunderna är ofta runt 40 år och uppåt - till och med pensionärer frågar efter pärlorna, berättar butiksanställde Johan Karlsson. Panduro Hobby i Malmö kan samtidigt konstatera att försäljningen av rörpärlor till skolor och förskolor håller i sig.


Men hur bra är egentligen pärlplattan som pedagogiskt redskap?

Så där. Jämfört med lego är pärlbyggandet mer begränsat och svårare att samarbeta kring, men det kan ha andra poänger. Kruxet är att presentera plattan på rätt sätt. Det säger Karin Lindelöw som har många års erfarenhet från förskoleverksamhet och nu är biträdande rektor på Lindeborgsområdet i Malmö.


- Visar du färdiga plattor och säger att så här ska det se ut, då är det inte utvecklande, men annars kan det vara ett helt okej kreativt material. Det är ju ett precisionsarbete som övar upp finmotoriken, även hos gamla människor.


Konsthögskoleeleven Eva Linder startade Pärlplatteklubben som nu har 270 medlemmar i olika åldrar. Det här är hennes självporträtt.
Någon gång på 1980-talet drabbades pärlplattan dock av dåligt rykte i dagiskretsar och fick känna av en popularitetssvacka. Man kom på att den gamla sortens plastpärlor inte bara luktade illa utan möjligen också avgav giftiga ångor när de skulle strykas ihop genom smältning. Plasten är numera utbytt till en giftfri variant, men det är ändå inte självklart att alla otaliga mönster som skapas ska förevigas till billiga presenter eller grytunderlägg eller väggprydnader.


- Spara eller slänga? Sätta upp på väggen eller se själva skapandet som det viktigaste? Det blir ett pedagogiskt val, säger Karin Lindelöw.

För Eva Linder, som annars mest arbetar med videokonst, är själva byggandet långt viktigare än den färdiga plattan. Det uppstår en fokusering under pysslandet som hon känner igen från när hon var liten.


Och där har vi det igen: igenkännandet, nostalgin, som dyker upp i alla rimliga förklaringar till pärlplattans återkomst. Men det är inte hela svaret på Pärlplatteklubbens dragningskraft. Eva Linder tror att många lockas av klubbens kravlösa gemenskap, där pärlplattan blir svepskäl för ett socialt sammanhang.


- Jag vill att klubben ska vara så demokratisk som möjligt. Alla ska kunna vara med. Det görs ingen bedömning av vem som gjort den snyggaste plattan. Man skulle inte heller kunna avgöra om en platta är lagd av en åttaåring eller 40-åring, och det är få saker man kan vara med i på så lika villkor. Dessutom gillar jag tanken att vuxna går och köper pärlor och lägger mönster. Det känns fint.

Pärlplattans historia
Pärlplattans historia
Pärlplattan uppfanns av Gunnar Knutsson som hade en liten finmekanisk verkstad i Vällingby i början av 1960-talet. Han experimenterade först med att trä indianpärlor på tråd i olika mönster, men kom på att pärlorna fick en helt ny vinkel om man trädde pärlorna på en träbit full med spikar. Efter många försök tillverkade Knutsson en återanvändningsbar fixturplatta i plast med små piggar. Plattan patenterades och såldes till en början som terapimaterial. Gunnar Knutsson avled 1993.

Pärlplatta
Platta som täcks av små olikfärgade plastcylindrar och som används till exempel till underlägg. Görs ofta av barn i pysselgrupp eller liknande.
Källa: Nationalencyklopedin
Gå till toppen