Kultur & Nöjen

Död inte bättre än våldtagen

En kvinnas värde har inget med sexuell renhet att göra, slår Ann Heberlein fast.

En ung kvinna är på väg hem, ensam på en ödslig väg. Två män med täckta ansikten förföljer henne, kommer närmare och närmare. Ett klipp, och spåret av klädesplagg leder fram till kvinnan, hopkrupen och tillintetgjord. Hon är våldtagen, skändad och förbrukad: inte längre en individ, bara ett våldtäktsoffer. Annika Norlin, aka Säkert, hyllas av både kritiker och bloggare för sin låt ”Allt som är ditt”. Den stiliserade våldtäkten är inledning till musikvideon som avslutas med att sångerskan, likt den den hämnande bruden i en Tarantinofilm, medelst gevär skjuter de båda våldtäktsmännen. De onda är oskadliggjorda och ordningen är återställd: vedergällningsprincipen i sin prydno.
Det oförblommerade försvaret för hämnd stör mig inte – faktum är att jag har full förståelse för känslan i refrängens ”de jävlarna ska skjuuutas”. Det som verkligen stör mig är framställningen av den våldtagna: ”Du går genom parken, det är inte ens natt än, och två som går bakom dig springer ifatt och tar allt som är ditt”. Vad är det som tagits ifrån henne? Vad tar man ifrån en kvinna genom att med våld penetrera henne? Hennes renhet? Hennes heder?
”Att våldta är värre än att mörda” sade den unga, arga och svartklädda kvinnan och spände ögonen i mig vid ett seminarium om sexuellt våld. Jag hade inte hjärta att berätta för henne att jag själv blev våldtagen för sjutton år sedan och att jag utan tvekan föredrar att vara en våldtagen kvinna framför en mördad kvinna.
Jag antar att både Norlin och den unga arga vill väl – de vill uttrycka sympati för våldtagna kvinnor och fördöma män som våldtar – men deras resonemang uttrycker också en värdering av den våldtagna kvinnan.
En våldtagen kvinna är förstörd, allt som var hennes har tagits ifrån henne, för alltid. Som om en våldtäkt kommer åt kvinnans kärna, smular sönder den, trampar på den. Som om det vore bättre att vara död än att vara våldtagen.
Filosofen Jean Hampton skriver om upplevelsen av ett förminskat människovärde efter en våldtäkt: Hon menar att en våldtäkt kan leda till att den våldtagna upplever en sänkning i människovärde, som om hon vore defekt och skadad, ungefär som en bil som blivit påkörd. En krockskadad Mercedes blir liksom aldrig lika mycket värd igen, hur mycket den än repareras och omlackeras. Där, under den blanka färgen, är den ändå krockskadad.
Utsagor som att ”det är värre att våldta än att mörda” underblåser föreställningen att den våldtagna är en sämre sort: hedersetiken är inte långt bort om vi menar att kvinnans värde och värdighet finns mellan hennes ben, om vi tror att det är möjligt att ta ifrån henne ”allt” genom att tränga in i henne.
Den unga argas ilska den där gången väcktes av att jag, med hjälp av Foucault, förde fram tanken att vi borde betrakta sexbrott på samma sätt som vi betraktar andra våldsbrott. Jag menar att det är olyckligt att behandla våldtäkter och and-ra sexuella övergrepp som något annat än våldsbrott. Vilken är egentligen den relevanta skillnaden mellan att få en knytnäve i ansiktet och en penis inkörd i slidan? Om vi släpper den unkna uppfattningen att kvinnans värde är intimt förknippat med sexuell renhet så finns ingen skillnad.
ANN HEBERLEIN
doktor i etik
Gå till toppen