Kultur & Nöjen

Livsviktig litteratur. Vilken bok vill du ta med dig dit du går?

Det är bokmässans första dag, den 25 september 2008, och min farfar fyller 96 år.

Vid sjutiden på morgonen tar jag pendeltåget ner till Lindome, möter mamma vid hennes jobb för att låna bilen. Kör norrut, inåt landet, genom Västergötland.
Vid nio är jag framme, och farfar är döende. För en tid sedan hade han lunginflammation och hög feber, och läkarna sa det här går aldrig. Så gick det visst lite till ändå.
Min faster ger honom kaffe med en tesked. Jag håller hans hand, som rör sig långsamt fram och tillbaka. Jag kan inte komma ihåg när jag senast såg honom utan den där lilla skakningen. En undersköterska som heter Kerstin ser till att han får i sig sina mediciner, oändligt varsamt. Det tar nog tio minuter eller mer innan han har svalt dem.
”Vill du ta en paus, Walter?” frågar hon innan hon kommer med nästa tablett, och nästa, och nästa.
I rummet på äldreboendet finns utöver bilder på barn, barnbarn och barnbarnsbarn också en oljemålning som föreställer gården där farfar levt sitt liv. En tv, en fåtölj, ett litet bord. En väggklocka som tickar för högt, och som dessutom hänger rakt ¿i blickfånget för honom, övertydligt. Medicinskåp, en anslagstavla med Grolanda IF:s vimpel och så slutligen: en bokhylla.
Farfar har alltid varit en läsande man. Romaner, politiska biografier, tidningar och tidskrifter.
Så vad blir kvar för någon som genom ett par flyttar till olika nivåer av vårdboende, steg för steg, har varit tvungen att reducera sitt bibliotek till en sextio centimenter bred Billy, i bokfanér?
Lennart Nilssons praktverk om det mänskliga livets uppkomst. En samlingsvolym med Västgöta-Bengtssons bästa. Ett uppslagsverk i sex band. Och så den sista nya bok jag tror han läste, ”Svitjods undergång och Sveriges födelse” av Henrik och Fredrik Lindström.
Mest plats i bokhyllan upptar hans fotoalbum. Jag tittar lite. Bilderna är ofta inte märkta, och det är många personer jag inte känner igen. En gång för ett par år sedan bad han mig ta hand om albumen när han är borta, jag som är lite ordningsam.
Jag kan inte stanna så länge innan jag måste köra tillbaka till Almåsskolans parkering där i Lindome, ta tåget och ge mig in på mässområdet.
Innan jag går frågar jag:
”Vilken är den bästa bok du har läst i hela ditt liv?”
Farfar glimtar till. Fångar min blick och ler lite, men säger ingenting. Kanske försöker han, kanske struntar han i det, kanske tycker han att frågan är omöjlig.
Någonstans minns jag att min syster frågade honom samma fråga när hon var liten, och att han svarade Bibeln, för bättre historier finns egentligen ingenstans. ”Moberg kanske”, föreslår min faster.
Jag frågar igen, men får ingen reaktion. Säger ”hej då”, men inte ”vi ses”, för när jag går är det med något slags visshet om att vi just har träffats för sista gången.
Eftermiddag, tillbaka i Göteborg, i ett hav av montrar. Tre tusen böcker lär det publiceras i vår värld varje dag, jag vet inte om det är sant. Men tänk om någon av dem som utkom just igår blir min favorit i livet? Som blir mitt svar, när mina barnbarn frågar mig samma fråga som jag ställde till farfar igår?
Det är den tanken som ger mig allra mest livslust på farfars födelsedag, den ¿ 25 september 2008.
Läs alla artiklar om: Bokmässan 2008
Gå till toppen