Kultur & Nöjen

Skrivmaskin bakom succéromanerna

Jan Guillou har kallats hopplöst gammaldags och ohjälpligt analog. Manus till storsäljarna skrivs på skrivmaskin, kommunikation med omvärlden sker via fax.

Jan Guillou arbetar just nu med sina yrkesmässiga memoarer, i väntan på en ny stor idé. "Jag har just avslutat tretton år med terrorismen, från Arn Magnusson och framåt."Bild: Foto: Åsa Sjöström
Han har kallats hopplöst gammaldags och ohjälpligt analog. Manus till storsäljarna skrivs på skrivmaskin, kommunikation med omvärlden sker via fax.
– Hade någon tagit mina maskiner och sagt ”en ny kostar hundratusen”, då hade jag lagt upp det, säger han.
Vad är det yttersta kännetecknet på en bra skrivmaskin?
– Tyngd och stabilitet. Sladdriga små reseskrivmaskiner går att skriva på, men är ett reservverktyg. Jag hade en ljusblå Remington resemaskin när jag kom till Fib Aktuellt som reporter. Där fick jag slå mig ner vid en grön Halda. Enorm skillnad. Man träffar tangenterna rent. Tangentstagen vinglar inte, fingret åker inte ner mellan.
Men du har inte Halda nu?
– Nej, jag har fyra stycken Adler som står på olika ställen. En är på service, det sista servicestället som finns. Det låg förr på fin adress på Sibyllegatan här på Östermalm, men det är tidens tecken att det numera finns långt ute i en förort.
Hur valde du?
– Det är en känsla. Det här är kvalitetsprodukter av ett slag som vi inte har i dag. Min favoritmaskin slets ut förra året. Den var från 1959. Armen som man slår tillbaka valsen med gick slutligen inte att hitta reservdel till.
Har du sparat den?
– Ja. Varför förstår jag inte. Men den har ju skrivit tio Hamiltonromaner. Jag kanske säljer den dyrt på Bukowskis efter min död.
Vilken roll spelar ljudet?
– Säkert större än man tror. Tillvänjningen borde ju vara avsevärd. Jag har kanske åstadkommit hundra miljoner nedslag. Låt se nu ... det är en miljon nedslag på en Hamilton. Ja. Kanske hundra miljoner.
Har du någonsin skrivit på dator?
– Jag var i Göteborg och skulle snabbt lämna en text. Jag hade gjort upp med GP-reportern Britt-Marie Mattsson, som påstod att hon hade en skrivmaskin. Men en maskin som icke används beckar igen. Ohjälpligt. Inte ens med min fiffighet och rutin på den här typen av mekanik gick det att göra något åt saken. Så då sitter jag framför den där datorn till slut. Fingersättningen är annorlunda. Det blir pekfingervalsen. Ett a blir tre, jag måste ta bort dem, donk-donk, och en text som i vanliga fall skulle ha tagit fyrtio minuter att skriva tog tre timmar. Och var ändå fylld av felaktigheter som en maskin sedan fick rätta.
Klas Östergren skriver också på maskin, och jag har hört att han har ett helt kylskåp fullt med färgband. Har du vidtagit sådana mått och steg?
– Ja. Jag bör kunna skriva till hundra års ålder i nuvarande produktionstakt. Och det är kanske inte så troligt att jag gör, av andra skäl, men jag ska i vart fall inte försättas ur stridbart skick på grund av materialbrist.

Relaterat

Gå till toppen