Nyheter

SD-toppen drömmer om Färöarna

Sverigedemokraterna kan komma in i riksdagen nästa år. Sydsvenskans Niklas Orrenius har granskat vilka avtryck partiet gör.

– Ni borde alla skämmas! Jag hoppas att när valdagen kommer, att ni står där i skamvrån och skäms! Vi ska på bred front upplysa svenska folket om vad ni står för. Varför gynnar ni de här människorna som visar förakt för vårt rättssystem och som inte bidragit med en enda skattekrona?
Sverigedemokraternas gruppledare Björn Söder står i talarstolen i Region Skånes fullmäktige. Debatten handlar om tandvård till gömda flyktingar och Björn Söder är rasande. Han tycker inte att sjukvården ska subventionera tandvård för papperslösa.

Istället borde vårdpersonalen ringa polisen när illegala flyktingar söker vård, menar Söder, så att de omedelbart kan avvisas. Han får mothugg av samtliga andra partier.
– Även brottslingar har rätt till tandvård i Sverige, påpekar Bo Thunell (MP).
– Vi gör det av medmänsklighet. Att tänka på sin nästa är du uppenbarligen inte bekant med, säger Henrik Hammar (M).
Björn Söder ger sig inte. Gång på gång går han upp i talarstolen, i sin mörka kostym med väst och sin breda oxblodsfärgade slips. För varje gång glänser hans panna ännu lite mer.
– Jag har alla argumenten på min sida! Skäms på er!
Ett halvår senare minns regionrådet Gilbert Tribo (FP) tandvårdsdebatten med obehag. Han ser det som att Björn Söder visade sitt rätta ansikte.
– När Björn Söder förlorar humöret i talarstolen… Han kan gå helt överstyr. Han eggar upp sig så totalt, blir agitativ och aggressiv: ”Det är bara vi som sett sanningen!” Man kan nästan bli rädd. Det är då det här bruna visar sig, tycker jag. Han påminner om… nej, man ska inte ta jämförelsen i sin mun. Men man får en brun känsla.
En brun känsla. Sverigedemokraterna har ägnat stor kraft åt att försöka tvätta bort stämpeln som ett främlingsfientligt parti.
Partiledningen har skrivit in FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i partistadgan. Partiet har uteslutit vissa medlemmar som visat öppen rasism. Partiet framhåller gärna medlemmar med rötter i Iran, i Grekland, i Kroatien, i Ryssland, i Tjeckien.
Ändå tvingas de ledande SD-företrädarna denna vår, ett drygt år före riksdagsvalet 2010, gång på gång svara på frågor om nazistisk och rasistisk musik.
Radioprogrammet ”Kalibers” avslöjande under april om rasistisk jargong och nazimusik inom Sverigedemokraterna väcker frågor kring partiet. Hur kan det vara okej att slentrianmässigt håna somalier och kurder i ett parti som säger sig ha gjort upp med rasismen? Varför sjunger ledande SD-företrädare den svenska nazistmarschen ”Friheten leve” och den antisemitiska låten ”Sverige har fallit”?
Som partisekreterare är Björn Söder SD:s motsvarighet till Per Schlingmann (M) och Ibrahim Baylan (S). Han är en av dem som försöker hålla mediedrevet mot partiet stången. Han åker till Göteborg för att vara med i SVT:s program ”Debatt”.

Den hetlevrade Söder förnekar sig inte hos Janne Josefsson i tv-studion. Medan partiledaren Jimmie Åkesson är defensiv och ber om ursäkt för att han sjungit med i den glada visan om Palmemordet, går Björn Söder till attack:
”Det finns en tydlig politisk agenda bakom Kaliber! Här finns ingen rasism!” säger han.
Efter tv-framträdandet hyllas Söder för sin kompromisslöshet av partikamraterna. På SD-forumet Ungsvensk.se skriver signaturen Carolus:
”Björn var helt fantastisk! Tänk er honom i riksdagens talarstol. Batikhäxorna kommer inte våga sig in i plenisalen!”
Det här reportaget ska följa signaturen Carolus uppmaning: tänka sig Björn Söder och hans partikamrater i riksdagens talarstol. Vad beträffar ”batikhäxorna” ska vi återkomma till dem.
Valresultatet 2006 var på många sätt perfekt för Sverigedemokraterna. Partiet kom in i fullmäktige i hälften av alla Sveriges kommuner, vilket innebär många miljoner i partistöd. Dessutom kan färska politiker få välbehövlig politisk rutin. I riksdagsvalet gick det bra, även om SD inte nådde fyraprocentsspärren: partiet fick 2,93 procent av rösterna.
Många SD-företrädare är nöjda med att partiet inte kom in i riksdagen 2006. Partiet var inte redo. Nu är läget annorlunda. Partiledaren Jimmie Åkesson är inte lika fjunig längre – han fyller trettio i år. Han har debatterat mot S-ledaren Mona Sahlin i tv.
Våren 2009 hamnar SD ofta över riksdagsspärren i opinionsundersökningarna. Valet till Europaparlamentet i juni är viktigt – men främst som generalrepetition inför nästa år. Det är riksdagsvalet 2010 som gäller.

För att få en bild av vilken sorts riksdagsparti Sverigedemokraterna skulle kunna bli beger vi oss till Björn Söders arbetsplats i Kristianstad: Skånehuset, Region Skånes högkvarter.
Här finns Sverigedemokraternas främsta maktbas i landet. 45 945 skåningar röstade på SD i förra regionvalet. Det innebar knappt sju procent av rösterna. Väljarstödet ger Sverigedemokraterna rätt till en och en halv miljon kronor per år i partistöd från Region Skåne – totalt nästan sex miljoner kronor.
En stor del av pengarna sparas
till valrörelsen nästa år.
Under en förmiddag sitter Björn Söder och hans politiske sekreterare Jens Leandersson med Sydsvenskan i Skånehuset och talar om vad de försöker driva för sorts politik i Skåne. Det blir ganska mycket kulturdebatt, berättar Björn Söder.
Sverigedemokraterna har en strikt marknadsmässig syn på kultur. Biografer, teatrar och operor ska kunna gå runt för egen maskin. Björn Söder vill i princip avskaffa alla kulturbidrag.
Men det finns ett undantag: kulturinstitutioner som ”bär vårt svenska kulturarv” ska fortfarande få offentligt stöd, berättar Björn Söder. Det kan vara hembygdsgårdar, eller vikingamuseer.
– Eller, för att ta ett exempel som vi haft uppe här i regionen, Charlotte
 Weibulls arkiv över folkdräkter och häradsdräkter i Åkarp.
Sverigedemokraternas och Björn Söders syn på offentligt finansierad kultur blev tydlig i höstas, på ett fullmäktigemöte i Region Skåne. Ärendet handlade om stöd till Malmö opera och musikteater.
– De här bidragen är bara till för att skapa en arena för en liten kulturelit. Medborgarna kan själva bedöma vilken kultur de vill ha, och betala för den, sade Björn Söder.
Diskussionen zoomade snart in på vad som egentligen är svenskt, enligt SD:s definition. Regionråden Jerker Swanstein (M) och Rolf Tufvesson (KD) turades om att debattera mot Björn Söder.
– Just nu spelas ”Jesus Christ Superstar” i Malmö, för fulla hus. Är det för en liten kulturelit? Är Jesus en del av det svenska kulturarvet? undrade Tufvesson.
– Jag förstår att en italiensk opera inte innefattas i SD:s syn på ”svenskt kulturarv”. Vi får väl spela svenska operor, om och om igen, så att Björn Söder blir nöjd, sade Swanstein.
Björn Söder anklagade Tufvesson och Swanstein för att vara ”självförnekande svenskar”.
– Ni har fråntagit oss rätten att vara ett eget folk.

Skånehuset har en lunchrestaurang. Den här dagen serveras kokt vit fisk med gul mjölig potatis. När Björn Söder och Jens Leandersson står i bestickslamret i matkön kommer regionrådet Jerker Swanstein (M) förbi. Han nickar mot Björn Söder och ler.
– Tjena Gonza! hälsar han.
De båda unga sverigedemokraterna tittar på varandra och fnissar.
– Gonza…?
Jerker Swansteins retsamma hälsning anspelar på ett av Björn Söders senaste utspel i Region Skåne. Det handlade om Malmöartisten Gonzalo del Rio, Gonza kallad.
Den populäre Gonza, barnprogramledare i SVT:s ”Bobster”, uppträdde när Barn- och ungdomssjukhuset i Lund firade tioårsjubileum. Det gillade inte Björn Söder. Från talarstolen i Regionsalen utmålade han i februari Gonza som en marijuanarökande Che Guevara-hyllande vänsterextremist, vars hiphopband Advance Patrol uppmanar till våld mot sverigedemokrater. Gonza borde bannlysas från Region Skånes arrangemang, argumenterade Björn Söder.
Jerker Swanstein tog Gonza i försvar. Han påminde om hur hans arbetsgivare SVT beskrivit Gonza: ”Gullig, artig och hjälpsam”.
– Du missunnar barnen att se den artist de vill se, för att du inte gillar hans åsikter. Det här är ingen politisk fråga för Region Skåne. Du får vända dig till Sveriges riksdag. Det är där man kan införa censur och inskränka yttrandefriheten.
Regionrådet Jerker Swanstein tror att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen nästa höst. Han tror väljarna i så fall får se ett proffsigt, väl genomtänkt populistiskt riksdagsparti. Så agerar nämligen SD i regionen, menar Swanstein.
– De har en tydlig linje: de säger nej. Ska vi höja busstaxan motsätter de sig det. Tandvårdstaxan? De säger nej. SD är ett konservativt parti. Konservativt i den allra sämsta bemärkelsen.
Medan missnöjesalliansen Skånes väl ofta gjorde bort sig i Skånehuset, har SD en helt annan professionalitet, enligt Swanstein. Och Björn Söder är en slipad retoriker. Förutom det där med humöret då.
– Han blir aggressiv och har svårt att lägga band på sig. Men för det mesta uppträder han och partiet som vilket etablerat parti som helst, säger Jerker Swanstein.
Exemplet Gonza är typiskt för hur Sverigedemokraterna agerar i Region Skåne, enligt regionrådet.
– De har inte så mycket att säga om de stora frågorna, utan tar ofta upp sådana här lite löjliga saker.
”Löjliga saker”. Kanske är det här Jerker Swanstein – och många andra politiker – visar att de ändå inte riktigt förstår Sverigedemokraternas särart.
Partiets medlemmar har en radikalt annorlunda vision om vilket samhälle de vill se. Det handlar inte bara om färre invandrare. ”Det primära målet med Sverige-demokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet”, skriver partiet.
Att vara sverigedemokrat är kärvt. Man kallas rasist. Man kan förlora jobbet. Man kan bli misshandlad av vänsterextremister – Björn Söder har själv blivit det.
Detta politiska utanförskap gör att de flesta sverigedemokrater blir väldigt drivna. De brinner. Allt blir politik. Även en hiphopartist som uppträder på ett barnsjukhus. Eller ett museum för folkdräkter.
Eller en semesterresa.
Det är inte så att Sverigedemokraterna är en sekt. Men de ledande sverigedemokraterna umgås mycket med varandra. Presstalesmannen Mattias Karlssons syster är sambo med partiledaren Jimmie Åkesson. Och precis som under studietiden i Lund finns ett kompisgäng som umgås och åker på semester tillsammans.
Förra sommaren flög Björn Söder till Färöarna med ett grabbgäng. Mattias Karlsson, ungdomsförbundets ledare Erik Almqvist och ett par andra partikamrater var med.
De förälskade sig. Färöarna, med knappt 50 000 invånare, blev omedelbart Sverigedemokraternas nya idealsamhälle.
– 0,5 procent invandrare och en nationell stolthet som vi bara kan drömma om i Sverige, sade Mattias Karlsson lyriskt strax efter hemkomsten.
Han hade en liten nål på kragen: Färöarnas och Sveriges flaggor, korslagda.
– Folk säger att vi sverigedemokrater vill tillbaka till ett svenskt idealiserat folkhem som aldrig funnits. Men här finns ett modernt samhälle som kan fungera som ideal.
Lundabon Mattias Karlsson skrev ett reportage som svämmade över av entusiasm i partiorganet SD-Kuriren. Det är obligatorisk läsning för alla som vill förstå vad Sverigedemokraterna går ut på:
”Under Olavsvakan, det färöiska nationaldagsfirandet, kan man se äldre färöiska damer iförda den traditionella folkdräkten som pratar i den senaste mobiltelefonsmodellen, medan unga flickor laddar upp för den månghundraåriga roddtävlingen i drakhövdade träsnipor genom att lyssna på musik i sin Ipod.”
De semestrande sverigedemokraterna blev djupt rörda av Haraldur, en av talarna under firandet, när han utropade:
”Den enskilda människan är liten, 
fosterlandet är allt! Färöarna för evigt!”

Björn Söder tog bilderna till SD-
Kurirens reportage. I sommar ska han åka till Färöarna igen.

Sverigedemokrater utmålar sig ofta som de enda som slåss för Sverige, i en omgivning full av ryggradslösa svikare, självförnekare och fosterlandsförrädare. De ser Sverige som en patient, som angripits av en sjukdom. Sjukdomen kommer utifrån, och den heter mångkultur.
I partisekreteraren Björn Söders ögon finns även en annan sjuka som angriper samhällskroppen: sexualitet.
”Kännetecknande för ett samhälle i upplösning är hyllandet av perversioner och dekadens”, skrev Björn Söder i en av sina många artiklar riktade mot den årliga Pridefestivalen.
Pride är ett rött skynke för Björn Söder.
”Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker”, skrev han om Pride 2003.
Vid festivalen 2007 blev Björn Söders utfall mot Pride en riksnyhet. Det tycktes som om Sverigedemokraternas partisekreterare liknade homosexualitet vid pedofili och tidelag:
”Vad är det som säger att den s k normaliseringen slutar med att bi- homo- och transpersoner skall normaliseras? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.”
Björn Söder avslutade sin appell:
”Sverige behöver en moralisk upprustning för att åter kunna bli ett friskt och sunt samhälle.”
Partisekreterarens attack mot 
homosexualitet var magstark även för många medlemmar och sympatisörer. På SD-forumet Ungsvensk.se skapades diskussionstråden ”Björn Söders homofobi”.
”Björn Söder till Nationaldemokraterna!” skrev signaturen Möllis.
En annan SD-sympatisör gick längre och menade att Söders åsikter om homosexuella ”överensstämmer med NSF” (Nationalsocialistisk front).
Andra debattörer ryckte ut till sin partisekreterares försvar.
”Vilket skämt att anklaga en av våra högst uppsatta män och dessutom kalla honom nazist!” skrev signaturen Fritzson som ”stöder allt Björn Söder skrivit i sin blogg”.
När Björn Söder idag, i Skånehusets lunchmatsal, får frågan om attackerna mot Pride säger han:
– Jag ville rikta skarp kritik mot spektaklet, men jag uttryckte mig klumpigt.
Det tolkades som att du jämförde homosexuella med pedofiler.
– Jag vill inte kritisera homosexuella. Men spektakel som Pridefestivalen innebär att det har blivit en tunnare gräns mellan det som anses vara acceptabelt och det som är brottsligt, som pedofili.
I nästa stund slår Björn Söder fast att han är stark motståndare till att homosexuella får gifta sig och adoptera barn.
– Är man homosexuell har man av naturen frånsagt sig rätten att få barn.
Björn Söders aversion mot offentligt manifesterad sexualitet har även blivit tydlig i regionfullmäktige.

Andres Serranos utställning 2007 på Kulturen i Lund, ”A History of Sex”, vandaliserades av en nazistisk aktionsgrupp. De gick loss på de sexuellt explicita konstverken med kofötter och yxa under parollen ”Mot dekadens och för en sundare kultur”.

Björn Söder valde att istället attackera Serrano-utställningen i regionfullmäktige. Han beskrev utställningen som ”sjuk” och kritiserade att skattepengar delvis betalade utställningen. Det fick regionrådet Rolf Tufvesson (KD) att måla Björn Söder i bruna färger:
– Dina tankar luktar totalitära stater, bokbål och 1930-tal.

Björn Söder säger att Sverigedemokraterna kommer att agera ”mycket kraftfullare” i riksdagen än vad partiet gör i Region Skåne.
– Vi kommer att vara bättre förberedda. Vi jobbar nu fram en valplattform, som ska antas i mars nästa år. Huvudfrågorna blir invandringspolitiken, kriminalpolitiken och äldrevårdspolitiken.
Hur ska det gå med batikhäxorna då? Kommer de inte att våga sig in i plenisalen av rädsla för Björn Söder, som SD-sympatisören Carolus skrev? Och vad är en batikhäxa?
Det är dags att berätta andra delen av historien om den fullmäktigedebatt som inledde detta reportage. Debatten om tandvård för gömda flyktingar, där Björn Söder blev så arg.
Det är inte bara Björn Söder som är upprörd där i salen. Vänsterpartisten Mariette Rosenlöf från Helsingborg känner sig så indignerad av Björn Söders människosyn att orden nästan stockar sig i talarstolen.

Mariette Rosenlöf är 45 år gammal och socionom. Hon vill ha sextimmars arbetsdag och anser att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti.
Allt detta gör henne till urtypen för en batikhäxa, enligt det språkbruk som frodas i kommentarsfält på invandringskritiska bloggar och hemsidor.
Batikhäxa är avsett att vara ett hånfullt epitet. Författaren Åsa Linderborg blev kallad batikhäxa efter att hon kritiserat SD. Anita Dorazio – som blev Årets svensk för sitt mångåriga arbete för flyktingar – har också fått epitetet batikhäxa, bland annat på SD-forumet Ungsvensk.se.
När Mariette Rosenlöf går ner de tre trappstegen från podiet möter hon Björn Söder. Då händer något. Slår hon till honom? Det ser åtminstone ut som om Mariette Rosenlöf ger Björn Söder en knuff med armbågen.
Sverigedemokraternas partisekreterare faller baklänges. Han ropar:
– Fru ordförande! Jag har blivit överfallen i en demokratiskt vald församling!
Mötesordföranden Annika Annerby-Jansson (S) tittar åt Björn Söders håll. Hon säger kallt:
– Du ser inte ut att vara särskilt illa däran.
Efteråt skickar Sverigedemokraterna ut ett pressmeddelande som kritiserar ”vänsterpartistiskt våld”.
Idag, ett halvår efter debatten, förnekar Mariette Rosenlöf att hon medvetet knuffade Björn Söder. Hon svajade till, det blev fysisk kontakt.
– Jag har spelat handboll och vet vad en tackling är. Det här var inget sånt. Björn Söder gjorde en riktig fotbollsfilmning, som Rivaldo, säger hon och skrattar lite.
Tackling eller inte. Att SD blir tufft behandlat av samtliga partier i Region Skåne är tydligt. Partiet har inget som helst formellt inflytande, och Björn Söder blir ständigt hårt åtgången av talare från M till V.
Frågan är om det blir lika tufft i riksdagen, om SD skulle komma in där. Sverigedemokraternas förebilder på andra sidan Öresund, Dansk folkeparti, har genom sina framgångar i folketinget flyttat hela den politiska debatten i en mer invandringskritisk och nationalistisk riktning.

Några sådana tendenser finns inte i Region Skåne, tycker regionrådet Jerker Swanstein (M). Det är enad front mot SD.
– Däremot finns risken på riksplanet, är jag rädd. Om SD fortsätter att gå bra i opinionsmätningarna kan frestelsen bli för stor.
Sverigedemokraterna själva anser att de redan påverkar rikspolitiken. Partiledaren Jimmie Åkesson tog i sitt veckobrev upp två politiska utspel, ett från S och ett från M. Förslaget från M handlade om att återkalla medborgarskapet för kriminella invandrare, S-förslaget om att ställa hårdare krav på asylsökande.
Jimmie Åkesson ser utspelen som ett sätt att styra väljare från SD. Han tror inte det lyckas. I flera sammanhang har han upprepat den oneliner han uppenbarligen är väldigt nöjd med:
– Folk har en tendens att söka sig till originalet.

Läs och hör själv

Den som själv vill bilda sig en uppfattning om SD:s agerande i Skånes regionfullmäktige kan surfa in på www.skane.se och se utsändningarna från regionfullmäktiges möten (även i efterhand). Björn Söder lägger också regelbundet ut partiets uttalanden på bjornsoder.net

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har tio ledamöter i Region Skåne (av totalt 149). De är:
Björn Söder, Helsingborg (gruppledare)
Sten Andersson, Malmö
Ingrid Ekström, Billeberga
Lars Anders Espert, Åkarp
Allan Jönsson, Bjuv
Per Klarberg, Trelleborg
Patrik Jönsson, Hässleholm
Thord Lindblom, Landskrona
Jana Lund, Kävlinge
Dag Sundius, Helsingborg
Gå till toppen