Kultur

"Självklart finns det onda människor"

Philip Zimbardo visade att en vanlig människa lätt kan göra onda saker. Nu menar den världsberömde socialpsykologen att det krävs lika lite för någon att bli en hjälte.

Philip Zimbardo, världsberömd socialpsykolog, blev promoverad till hedersdoktor vid Lunds universitet i fredags. Palaestra var fyllt till bristningsgränsen när han föreläste på temat ”A Journey from Evil to Heroism”. Frågan om ondska, och vad som får inte bara vanliga, utan goda, människor att hamna fel och göra ont har sysselsatt honom sedan uppväxten i Bronx där han såg hur ”bra killar gjorde dåliga saker”. Den numera klassiska studien ”The Stanford Prison Experiment” (SPE) gav viktiga ledtrådar till förståelsen av vad som förmår goda människor att göra ont. En grupp manliga universitetsstudenter stängdes in i en fängelseliknande miljö, hälften blev ”fångar” och den andra hälften ”vakter”. Chockerande fort utvecklades experimentet till ren terror: fångarna utsattes för verbalt och fysiskt våld och förnedring av sexuell art. Efter sex dagar avbröts experimentet som var menat att pågå i två veckor. Risken för fångarnas hälsa var för stor.
Zimbardo listar ett antal förutsättningar för goda människors förvandling till onda – dehumanisering av offret, en okritisk inställning till gruppens normer, upphävande av personligt ansvar och blind lydnad. Några timmar efter föreläsningen träffar jag Philip Zimbardo i ett rum på psykologiska institutionen och inleder vårt samtal med att ställa frågan om de där andra, de som begår onda handlingar på egen hand, de som inte ingår i onda omständigheter. Josef Fritzl, till exempel, hur förklarar man honom?
”There are no bad apples, but bad barrels”, säger du, men hur förklarar du dem som helt på egen hand ägnar sig åt ondska?
– Jag har aldrig sagt att det inte finns några dåliga äpplen! Ungefär 1 procent av befolkningen är antingen psykopater eller sociopater och de utmärks bland annat av bristande förmåga till empati. Men – och här är resultaten från SPE giltiga – mycket ondska i världen möjliggörs eftersom alla de som inte tillhör den här lilla gruppen inte ingriper. Självklart finns det onda människor, alltså människor som är disponerade att göra ont, men utan vår passiva medverkan skulle de inte orsaka lika stor skada. Jag tror att tristess är ytterligare en anledning till varför människor gör ont – och jag tror att en del drömmer om att bli berömda!
Så du menar att det är ett lätt sätt att bli känd...?
– Javisst. De flesta lever i anonymitet – är ingen – och drömmer om sina femton minuter. En del förödmjukar sig genom att vara med i Jerry Springer eller dokusåpor – andra får sina femton minuter genom att göra ont. Tänk bara på självmordsbombare ... Genom dådet blir de någon, i alla fall en kort stund.
Ett exempel på det är onekligen soldaterna som begick övergrepp mot fångar i Abu Ghurayb. De är utan tvekan världsberömda. Du var ju expertvittne vid rättegången, för att berätta om vad som händer med människor i extrema omständigheter. En av de åtalade, Lynndie England, släpptes nyligen. Nu kräver hon upprättelse. Hon ”löd bara order”. Vad tänker du om det?
– Psykologi får aldrig bli ”excusology”, men ibland väljer människor inte utifrån sin fria vilja. I Abu Ghurayb rådde fruktansvärda förhållanden, det var olidligt varmt, det stank, soldaterna hade ingen utbildning för att utföra det arbete de tilldelats. Det som hände i Abu Ghurayb har hänt på flera andra ställen, det är samma mönster ... påsarna över huvudet, hundarna, de sexuella övergreppen och förödmjukelserna. Någonstans handlar det också om organisationen, om systemet som skapar korgen. Ingenting av det Cheney och Rumsfeld sade efter avslöjandet tyder på att metoderna i Abu Ghurayb var okända eller förbjudna, med undantag av de sexuella kränkningarna.
När övergreppen i Abu Ghurayb avslöjades kunde vi inte få nog, vi ville ha alla detaljerna, se alla bilderna. Varför är vi så fascinerade av ondskan?
– För att ondska är dramatiskt, lockande och spännande! Djävulen har väl alltid verkat roligare än Gud, eller hur?
Kanske det. Nu har du i alla fall lämnat ondskan och sysslar med hjältar. Du menar att vem som helst kan bli en hjälte?
– Precis. Du behöver inga särskilda, extraordinära egenskaper för att handla hjältemodigt. Dåliga omständigheter får människor att göra dåliga saker. Nu är vi en grupp forskare som funderar kring vilka omständigheter som får människor att bry sig om andra, att ingripa, att göra gott. Vi inriktar oss på skolan och på barnen, och försöker skapa ett utbildningssystem som gör att alla passiva åskådare förstår att de kan ingripa. Vi måste släppa föreställningen om den ensamme hjälten. Det handlar om samarbete – om vi samarbetar kan vi förändra världen.
Ann Heberlein, doktor i etik

Läs mer

om Stanford Prison Experiment och om hjältemod på www.lucifereffect.com samt svensk- och engelskspråkiga wikipedia.
Gå till toppen