Inpå livet

Natten är idéernas moder

Vi efterlyste nattmänniskor via nätet. Här är några av dem som svarade.

Bild: Foto: Ingemar D Kristiansen
MALMÖ. När stora delar av staden sover är hon vaken. Och ofta är resten av familjen också uppe sent. Först framåt klockan tre fyra eller fem på morgonen släcks den sista lampan i lägenheten på Slussgatan i Malmö.
– Jag har alltid varit uppe mycket på nätterna ända sedan jag var barn. Jag vet inte varför. Men om jag missar ett sömntåg är det kört. Då är det lika bra att gå upp.
– Det första går klockan åtta. Det är för tidigt. Nästa går klockan elva, och det är också för tidigt. Ofta är det för tidigt klockan tre också, säger hon.
Åsk arbetar som frilansande art director (reklamtecknare). Ofta är det framför datorn man hittar henne nattetid. Hon twittrar, svarar på mejl och uppdaterar den egna bloggen. Eller målar och tecknar för olika uppdragsgivare.
Men det kan lika gärna hända att den övriga familjen, sambon Miklas och femåriga dottern Perle, vaknar upp på morgonen och möts av en jättelik väggmålning av en kosmonaut. Nästa morgon kan den vara borta och ersatt med ett nytt motiv som fötts under nattlig inspiration.
– Ett tag försökte jag spela in mina idéer för att kunna jobba med dem senare. Men det blev inte detsamma. Kreativiteten måste ut meddetsamma. Annars exploderar man.
Det fria företagandet gör det lättare att vara uppe på natten. Men Åsk menar att ett vanligt niotillfemjobb inte skulle ha ändrat något. Periodvis anlitas hon av reklambyråer och måste då vara på plats under kontorstid.
– Det händer att det går veckor då jag bara sover två tre timmar per natt. Sedan kan jag ta igen och sova ett dygn i sträck under en helg.
Åsk Wäppling tycker om natten och dess tystnad. Mörkerrädsla slutade hon känna i femårsåldern sedan hon råkat ha sönder nattlampan.
– Mörker är mysigt. Det är varmt och skönt. Är det månljust är jag absolut uppe. Jag är inte rädd att vara ute ensam ens på landet. Det är ju sällan det är helt becksvart ens om man är mitt ute i skogen.
Däremot känner hon sig otrygg utomhus i det nattligt upplysta Malmö.
– Jag har bott i Amsterdam, Köpenhamn, London, New York och San Francisco och ofta varit ute och promenerat på natten. Men här i Malmö låter jag bli. Dels för att jag inte vill lämna min femåriga dotter. Men också för att staden är så öde.
Åsk Wäppling utgör fortfarande ett undantag från det övriga samhällets dygnsrytm. Men trenden går mot att allt fler har en mer flexibel rytm.
Kvälls- och nattöppna butiker, gym, restauranger, nöjesställen och andra serviceinrättningar – för att inte tala om alla kontaktmöjligheter via nätet – innebär att det blir allt lättare att leva sitt liv även nattetid.
Åsk Wäppling menar att det visserligen är praktiskt. Men samtidigt finns värden som går förlorade.
– Det är nästan mer negativt. Det blir aldrig tyst. Den tysta tiden när telefonen inte ringer och man slipper få mejl försvinner.
Gå till toppen