Kultur & Nöjen

En hjälpande hand

På 80-talet beslutade regeringen Palme att låta exportera en högtryckspress till DDR. Den kunde användas både till civila ändamål - och till produktion av kärnvapen. Journalisten Christoph Andersson berättar en historia med sprängkraft ända fram till idag.



Klockan är strax före ett på natten till den 4 mars 1982. Snälltåg D 304 är på väg från München till Berlin och närmar sig gränsen mellan Väst- och Östtyskland. I en av sovvagnskupéerna ligger Gerhardt Ronneberger och vilar. 
Officiellt är han hög chef vid ett till synes vanligt östtyskt utrikeshandelsföretag, AHB Elektronik Export Import, med säte på Alexanderplats i Berlin.
Inofficiellt är han agent åt den östtyska säkerhetstjänsten Stasi, med täcknamnet IM Saale. 
Ronnebergers uppdrag: Att hjälpa storföretag i väst att smuggla datorer och högteknologi till DDR. Men också att på helt laglig väg försöka köpa avancerade maskiner i väst - och sedan låta skeppa dem vidare till ännu känsligare länder. Exempelvis till Iran, som har goda handelsrelationer med DDR. 

Plötsligt rycks dörren upp till kupén. Utanför står västtyska gränspoliser. Ronneberger tvingas lämna snälltåget i Ludwigstadt, sista stationen på västtysk sida. Därifrån förs han tillbaka till München för att häktas.
 Brottsmisstanken lyder: ”Medhjälp till handel med embargovaror”.
Nyheten om gripandet av Ronneberger sprids snabbt till olika västländers underrättelsetjänster. Likaså uppgifter om AHB Elektronik Export Imports verksamhet. 
Men efter hårda påtryckningar från DDR släpps Ronneberger fem månader senare. I augusti 1982 skjutsas han i bil tillbaka över gränsen till Östtyskland. 
Där fortsätter sedan affärerna som vanligt, men nu med Ronneberger som högste chef på huvudkontoret på Alexanderplats. Han blir direkt underställd Stasiöversten och statssekreteraren Alexander Schalck-Golodkowski, som leder organisation Kommersiell koordinering, KoKo.
Via den bedriver DDR även storskaliga embargoaffärer med krigsmateriel (inklusive krut och sprängämnen från Bofors, som skeppas vidare till Iran, se Sydsvenskans kultursidor den 30 oktober 2010). 
Jag hittar den rafflande historien i en kartong, skickad till mig från Stasiarkivet i Berlin. Här ligger kilovis med gamla västtyska och östtyska akter om Ronnebergers företag.
Fortsättningen är ännu mer rafflande. 
I början på september 1984 beställer AHB Elektronik Export Import en högtryckspress av ASEA i Västerås. Det rör sig om en så kallad varmisostatpress, modell QIH 20. Den beställs dock inte för egen räkning, utan för att säljas vidare till ett företag i Thüringen i södra DDR. Där ska QIH 20 användas i framställningen av tonhuvuden i ferrit, avsedda för bandspelare, made in GDR.

QIH 20 har emellertid ytterligare ett användningsområde. Den kan användas vid framställning av - kärnvapen. DDR:s affärspartner Iran söker med ljus och lykta efter dylika pressar runtom i världen. Men för att affären ska gå i lås behöver ASEA tillstånd från regeringen Palme. Närmare bestämt från industriminister Thage G Peterson. Det åligger hans departement att noga bereda frågan. Lämpligen genom att låta SÄPO och UD, Utrikesdepartementet, kontrollera AHB Elektronik Export Import. Likaså att undersöka om den påstådda slutanvändaren i Thüringen verkligen existerar.
Allt låter sig göras med hjälp av Sveriges ambassader i Bonn och Östberlin, jämte förfrågningar hos västliga underrättelsetjänster. Gripandet av Ronneberger på nattåget till Berlin bör ju vara i färskt minne. Alternativt går det att kolla med polisen i Västerås. Där finns en förundersökning kring smuggling av datorer till östblocket. I centrum står en tidigare hög ASEA-chef. Även här figurerar AHB Elektronik Export Import i Östberlin. 

Kort sagt: Försäljningen av QIH 20 kantas av varningssignaler. Ändå väljer Industridepartementet och Thage G Peterson att bortse från desamma. Kanske för att värna om goda kontakter med DDR, kanske för att värna om jobben hos ASEA i Västerås.

Knappt tre månader senare, den 8 november 1984, sammanträder regeringen Palme. Exporten av kärnvapenteknologi till DDR klubbas igenom, utan större diskussion. Strax därefter får UD i uppdrag att författa en skrivelse till DDR:s ambassad i Stockholm. Den skickar i sin tur brevet vidare till – östtyska Stasi (!).
Idag ligger det i min kartong från Stasiarkivet: 
”Som ett led i Sveriges strävanden att förhindra spridningen av kärnvapen och kärnladdningskapacitet sker [...] kontroll av utförsel av vissa s.k dual-use produkter, däribland varmisostatpressar. Utförsel från Sverige av sådana produkter tillåts inte till länder som inger farhågor från spridningssynpunkt”, heter det i skrivelsen. 
”Den svenska regeringen har utgått ifrån att DDR:s regering kommer ta erforderlig hänsyn för den händelse en reexport av varmisostatpressen skulle bli aktuell”. 

Brevet avslutas med att UD underdånigt framför sin ”utmärkta högaktning”. 
 Trots det kontroversiella beslutet uppmärksammas inte exporten i media. Den enda som får vädring på historien är Rapport-journalisten Cats Falck. Allt enligt hennes gamla arbetsanteckningar, som bland annat bygger på förundersökningen från Västerås. Men något inslag i Rapport blir det aldrig. Cats Falck försvinner spårlöst i november och hittas död på våren 1985. 

Många år senare arbetar jag med ett par P1-program om hennes försvunna scoop – och vad som egentligen hände med QIH 20. Plötsligt visar det sig att ASEA fått regeringen Palmes tillstånd att exportera ytterligare en högtryckspress till DDR 1984-1985. Även den ska ha hamnat i Thüringen.

Våren 2006 bestämmer jag mig för att själv resa dit och kontrollera saken. Några ingenjörer visar mig in i en övergiven och smutsig fabrikshall. På väggarna ser jag gamla gulnande bilder från DDR-tiden. De föreställer unga östtyskor med bara bröst. Mitt i hallen skymtar en dammig högtryckspress, med ASEA-plakett. Det är - QIH 20. 
Kort sagt: Ronnebergers företag exporterade aldrig pressen vidare, trots att den stod högt på Irans önskelista. Frågan är bara var i hallen som den andra ASEA-pressen står.
 ”Den finns inte här längre, utan har nyligen sålts”, säger en av ingenjörerna.

Jag får namnet på köparen, som uppger att han i sin tur sålt pressen vidare. Men här slutar spåren tvärt efter den andra ASEA-pressen.
Fyra år senare, i december 2010, går terrorlarmet i Berlin. Al Qaida väntas genomföra en attack mot självaste Riksdagshuset. Tyska polisens värsta mardröm är ett attentat med kärnvapen, tillverkat av kärnvapenteknologi på villovägar. Något som redan 2009 fick EU:s ministerråd att utfärda en förordning om strängare kontroll av handel med dual-use produkter som isostatpressar. 
Vårvintern 2011 kontaktar jag återigen en av ingenjörerna på företaget i Thüringen. Det har gått fem år sedan vi sågs och jag vill veta vad som har hänt QIH 20. Vid det här laget räknar jag med att även den måste ha sålts vidare. ASEA-pressen bedöms ha en livslängd på 20 år, men har knappast varit i bruk mer än fem, fram tills DDR:s sammanbrott 1989-90. Dessutom är den ganska liten, lätt att transportera på mindre lastbilar eller ett litet fartyg. 

Ingenjören berättar för mig att QIH 20 skrotats. Kanske var det bäst så. Ingen vet ju vad som kan hända om den hamnar i fel händer. Av den andra ASEA-pressen saknas dock fortfarande varje spår. 

Jag kontaktar Thage G Peterson. Min förhoppning är att få en intervju om hur han idag ser på DDR-affärerna – och att en av de gamla högtryckspressarna är på avvägar . Thage G Peterson berättar att han börjat studera teologi och religion på gamla dagar. Ansvaret för utförseln av kärnvapenteknologin har han lagt bakom sig. Men han kan tänka sig att säga några vänliga ord om Olof Palme, med tanke på 25-årsminnet av hans dödsdag. Längre än så sträcker sig inte hans vilja till reflektion. 

Förre Stasiagenten Gerhardt Ronneberger har en annan strategi. Han har skrivit en bok med titeln "Deckname' Saale'" (Täcknamn "Saale"). I den lägger han korten på bordet om det politiska spelet bakom affärerna på 80-talet. Frågan är när företrädare för dåtidens Sverige ska göra samma sak. Likaså när dagens journalister och samhällsdebattörer ska utkräva politiskt ansvar för gamla beslut. Kanske beror ointresset på att denna typ av affärer inte längre är lika ifrågasatta som på 80- och 90-talet?
Christoph Andersson
journalist

FAKTA

Liten Ordlista:
Dual-use-produkt – maskin som kan användas både civilt och militärt.
Isostatpress – högtryckspress. Den kan användas både för civilt bruk - och för tillverkning av massförstörelsevapen.
QIH 20 – produktbeteckning på en isostat- och högtryckspress med dual-use-funktion, tillverkad av ASEA.
Cats Falck – avliden SVT-journalist. Tillsammans med sin väninna Lena Gräns försvann hon spårlöst i mitten på november 1984. Först i maj 1985 hittades kropparna på Norra Hammarbyhamnens botten. Båda satt med kopplade säkerhetsbälten i Lena Gräns bil, som körts eller knuffats över kajkanten.
Dödsorsaken klassades som drunkningsolycka, men är omstridd. Några dagar före sitt försvinnande 1984 hade Cats Falck uppgett att hon hade sitt livs scoop på gång.
Gå till toppen