Malmö

Landsvägen i Slottsstaden

Terningholm. De bodde vid en landsväg i hela sitt liv.Borgmästaren Terning Hansen hade lantställe utanför västra Malmö och ska ha gett Terningsholmsgården sitt namn på 1500-talet. Sen avlöste Malmösläkterna varandra i en lång rad fram till 1958.Nu är Terningholm ett minne blott.

Tvålfabrikör Jöns Jönsson utanför fabrikslokalen i ekonomibyggnaden till Terningholms gård.
Marietorp, Christinelund, Ribersborg, Rönneholm, Katrinetorp, Dammfri och Mariedal är alla planteringar, gårdar eller sommarvillor utanför västra Malmö som har givit namn åt gator och platser.
En annat bekant gatunamn är Tärningholmsgatan, uppkallade efter Terningholmsgården. Där bodde konstnären Erik Jönsson hela sitt liv (1893–1950). Han mindes Terningholm med omgivningar från sin barndom. ”Man bodde så gott som på landet, och den ’riktiga’ staden skymtade i fjärran. Runtomkring fält och små bondgårdar här och där”, återger han i sin berättelse ”Hågkomster från en gammal gård” från 1944.
På den tiden ”då smala Rönneholms­vägen var en idyll hela vägen från nuvarande Triangel” kunde Erik från ett av rummen se Öresund och om sikten var klar till och med vaktkonstapeln på vallen till Malmöhus.
Några fotogenlyk tor ”gjorde att man kunde leta sig fram under mörka höst- och vinterkvällar”. På vintern blev kärren på ängarna till skidskobanor och på somrarna erbjöd trädgården med byggnader ”storartade möjligheter för lekar och upptåg” såsom att ”sparvar sköts med slangbåge, flåddes och halstrades”.
Det skånska landskapet med dansbanor och vintermotiv var återkommande motiv i Erik Jönssons konstnärskap.
Eva Lönne, som är barnbarn till Eriks bror Axel, besökte ofta Terningholm i sin ungdom.
– Jag minns inte så mycket, men Erik saknade två fingrar sen födseln och höll paletten med stumpen. Jag glömmer inte taxen Passepartout som kläddes på när man skulle gå ut med den. Hunden hade till och med skor, berättar Eva Lönne som har samlat på sig en del gamla bilder på Terningholm.
Gården har troligen fått sitt namn efter Malmös borgmästare Terning Hansen. I den bouppteckning som uppfördes vid hans död 1684 noterades fast egendom såsom ”Terningsholmsgården med dess hus och tilliggande 22 gårdar”.
Ny ägare till Terningsholm blev Ernst Hinrich Stein och efter honom dottern Anna Catharina. Genom giftermål kom släkten Suell i besittning av gården. 1748 sålde änklingen Frans Suell d.ä. vidare till sonen Niclas Suell, detta innebär en blomstringsperiod för egendomen. Han hade uppenbart gröna fingrar, anlade en vacker park och bedrev ett mönsterlantbruk.
Av Linnélärjungen Anders Tidströms reseberättelse från 1756 framgår det att ”Herr Niclas Suell är den förste i Sverige, som äger merit och heder av saffransplantage”. Han lyckades också med bedriften att driva upp äkta kastanj (ätlig kastanj).
Niclas Suells blev dock inte gammal. När han dog 40 år gammal 1760 tog änkan över. Hon gifte om sig med med justitieborgmästaren Henrik Falkman, och efter henne satt dottern Anna Maria och hennes make tullförvaltaren Israel Wong på Terningholm. Därefter vandrade gården genom kända Malmösläkter som Dahl, Feuk, Karström, Möller och Giese tills fabrikör Jöns Jönsson förvärvande egendomen 1868. Tillsammans med brodern Johan drev han på tomten en fabrik för tillverkning av tvål, lack och blanksvärta. Runt firman Malmö gamla tvålfabriksbolag växte det nu fram en mindre stadsdel.
Egendomen ska ha sträckt sig från Regementsgatan och upp till nuvarande Pildammsparken. 1914 ska delar av marken ha arrenderats ut till Baltiska utställningen och det har berättats att Mari-Louise Jönsson – fabrikörens andra hustru – hade en egen grind med ingång till utställningsområdet.
Jöns Jönsson fick två barn i ett förs­ta äktenskap och nio i ett andra. Han adopterade också sin brors fyra barn. Alla växte upp på Terningsholm.
Erik Jön sson blev den siste i släkten att bo där. Rättare sagt, gården tillföll hans hustru Frida Jönsson som stannade ytterligare åtta år efter hans död. Men till slut blev det för dyrt, besvärligt och ensamt att bo i det gamla huset. Mot löfte om en lägenhet i huset som skulle uppresas på tomten sålde hon. 1958 gjorde grävskoporna processen kort med hus och trädgård, korsvirke, lövsågsveranda och grindstolpar, hängask och vildvin. Katterna flydde och hackspettsparet blev hemlöst.
Kvar blev faktiskt längan där Jöns Jönsson drev sin tvålfabrik. Den var dock inte på långa vägar så gammal som själva huvudbyggnaden, vilken möjligen uppfördes redan på 1680-talet eller i vart fall senast i slutet av 1700-talet.
På en teckning ur C C Dahlbergs ”Panorama af Malmö” från 1843 är boningshuset omgivet av två ekonomibyggnader men troligen tillkom fabrikslokalen först i mitten av 1800-talet, möjligen i samband med Jöns Jönssons övertagande 1868.
Klarlagt är dock att byggnaden föll när nästa rivningsvåg rullade in 1963. Idag kan man handla livsmedel på samma plats.
Läs alla artiklar om: Försvunna Malmö
Gå till toppen