Staffanstorp

På jakt efter berättande gravar

För tredje året far den magnetometerutrustade fyrhjulingen fram och åter över fälten.

På kort tid kartläggs arkeologiska lämningar under marken på flera hektar stora ytor.

Men Uppåkras hittills okända gravfält tycks förbli dolda.

Gravfältens läge är bara en av många saknade bitar i arkeologernas pussel. När de hittas öppnar sig nya möjligheter att lära känna forntidens Uppåkrabor.
– Vi har upptäckt stora strukturer under marken som kan vara gravar i både de södra och östra delarna av undersökningsområdet. Men mätresultaten behöver analyseras bättre för att kunna ge säkrare information, säger Manuel Gabler från Wiens universitet som deltar i mätningarna.
– Det måste finnas tusentals gravar. En upptäckt av gravfälten skulle betyda mycket. Själva gravskicket kan naturligtvis vara intressant. Men framför allt gäller det de olika analyser av de gravlagda som kan göras, säger Lars Larsson, professor i arkeologi vid Lunds universitet.
Var man bör leta är osäkert. Arkeologerna vet inte säkert hur långt ifrån en boplats man brukade begrava sina döda.
– Det har ofta varit svårt att koppla samman gravfält med boplatser eftersom sådana sällan påträffas i varandras närhet. Det enda kända exemplet finns på Fyn i Danmark och ligger en dryg kilometer från boplatsen.
Mätningar av skelettmaterial kan ge information om tandstatus och längd och indirekt om människors hälsa och om livet varit tungt och fattigt eller om tillgången på mat varit god.
Genom kemiska analyser kan näringsintaget studeras där exempelvis spårämnesanalyser kan avslöja vad människan ätit och hur stor del av proteinintaget som kommit från vattenlevande respektive landlevande djur.
Det går även att se kön och ungefärlig ålder och därigenom dra slutsatser om befolkningsökning, barnadödlighet och medellivslängd.
Skador på skelett kan ge besked om olyckor, våld och om strider var mer eller mindre vanligt.
Den nya DNA-tekniken väntas komma att vidga möjligheterna ännu mer.
– Man kan få fram släktskap och människors ursprung, om de exempelvis kom från Centraleuropa eller norra Italien. Andra exempel är fysiska egenskaper och vissa delar av utseendet. Exempelvis ögonfärg, immunitet mot vissa sjukdomar och om de har kunnat dricka mjölk. Tekniken har tagit ett jättesprång de senaste åren och vi vet ännu inte var gränserna går, säger Anders Götherström på Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium.
Möjligheterna styrs dock av om de döda bränts eller inte före begravningen. Brända skelett innebär sämre informationsmöjligheter.
– Uppåkra fanns under tusen år, så gravskicket kan mycket väl variera. I periodens början bör det ha varit fler skelettgravar. Men det varierar också beroende på social ställning. De rikaste gravarna är oftast skelettgravar medan de lite fattigare är brandgravar, säger Lars Larsson.
Vid de geofysiska mätningarna 2010 upptäcktes den här stenåldersgraven som var helt osynlig ovan mark. Den svagt markerade cirkelformen är resterna efter en kantkedja av sten. Det mörka partiet i cirkelns mitt är stenkistan där den döde har placerats.

Uppåkra sex gånger större än Birka

I Uppåkra finns Sveriges största lämning av en by- eller stadsliknande bebyggelse. Bebyggelsen låg där från år 0 fram till cirka år 1000.
Platsen är känd som fornlämning sedan 1930-talet men började inte undersökas på allvar förrän 1996. Utgrävningar har bland annat avslöjat spår efter en hövdingagård och ett tempel.
Hittills har bara en liten del av det 44 hektar stora området grävts ut.
Vikingastaden Birka från delvis samma tid är cirka 7 hektar stor.

Mätningar avslöjar dolda fornlämningar

För tredje året har forskare i veckan utfört omfattande undersökningar med georadar och magnetometer av området kring Uppåkra.

De båda mätmetoderna avslöjar stenar, murar, stolphål, eldhärdar, gravar, försvarsvallar och andra anläggningar under mark.

Med hjälp av datorer läggs mätresultaten sedan samman till en detaljerad tredimensionell bild. Den visar både vad som finns under marken och hur djupt olika lämningar ligger.

Det senare kan hjälpa arkeologerna att tidsbestämma byggnader och annat som uppförts ovanpå varandra under olika epoker.

Mätningarna utförs av forskare från Wiens universitet i samarbete med bland annat Riksantikvarieämbetet och Lunds universitet.

Gå till toppen