Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Spariver hotar kvinnors hälsa – och samhället”

Den spariver som drabbar förlossningsvården hotar kvinnors hälsa och ger därmed farliga samhällsekonomiska konsekvenser.

Det skriver Maria Stanfors, docent i ekonomisk historia och verksam vid Centrum för ekonomisk demografi vid Ekonomihögskolan i Lund.

När besparingar gör att förlossningsvård och kvinnors reproduktiva hälsa hotas är politikerna inne på fel spår, inte minst i ljuset av att en kombination av höga födelsetal och jämställdhet är avgörande för att ett land ska kunna ta hand om en åldrande befolkning.
I internationell jämförelse är Sverige världsledande när det gäller jämställdhet. Kvinnor har i princip lika rättigheter och möjligheter som män. Det yttrar sig bland annat i hög utbildningsnivå och att en mycket stor andel kvinnor arbetar, men också i att de kan kombinera arbete och familj.
På 1970-talet var Sverige ett av de första länder som bröt det negativa sambandet mellan en hög andel kvinnor i arbetskraften och låga födelsetal. Istället vändes det till ett positivt samband, där länder med många arbetande kvinnor också har högre födelsetal.
Idag yrkesarbetar kvinnor i Sverige i högre utsträckning än kvinnor i andra länder och föder, trots variationer i födelsetalet, i genomsnitt två barn. Detta är viktigt för befolkningens åldersstruktur eftersom åldrandet skjuts upp då fler unga kommer till.
En kombination av högt arbetskraftsdeltagande bland kvinnor och höga födelsetal är avgörande för att samhället ska kunna hantera problemet med en ökande försörjningsbörda, då allt fler äldre ska försörjas längre, och samtidigt behålla välfärden.
De senaste åren har intagningsstopp och överfulla kvinnokliniker varit återkommande nyheter i hela landet, nu senast i Malmö.
Gravida kvinnor tvingas söka sig till andra kliniker än de närmaste och utskrivning av nyförlösta tidigareläggs. Anställda inom förlossningsvården arbetar under alltmer pressade förhållanden och anser att säkerheten hotas i och med ökade sparkrav.
Dagens situation är inget bra sätt att börja nya liv på. Inte heller uppmuntrar den kvinnor att skaffa fler barn.
Även om de flesta kvinnor föder barn bara ett par gånger i livet, är det upplevelser förknippade med viktiga beslut kring fler barn.
De flesta förlossningar är relativt billiga vårdvistelser, inte minst sett i relation till det ekonomiska värde som en ny liten frisk människa innebär för samhället. Ansvariga politiker bör i detta sammanhang fatta ekonomiska beslut på basis av mer omfattande kostnads- och intäktskalkyler än idag och visa att de dels förstår vårdens betydelse för kvinnors vilja att skaffa barn, dels inser värdet av att fler barn föds.
I en situation med begränsade resurser måste man prioritera – det är en grundläggande ekonomisk princip. Men frågan är vilka värden som prioriteras och hur högt olika gruppers intressen rankas.
Kvinnor och barn är generellt svaga grupper. Amartya Sen, Nobelpristagare i ekonomi, menar att hur väl kvinnor och barn far i ett samhälle är den yttersta mätaren på välfärd. Sverige har i detta avseende under decennier varit bland de ledande länderna i världen.
Svenska kvinnor löper sedan länge mycket liten risk att dö eller se sitt barn göra det i samband med förlossning. Sverige har sedan 1930-talets ökade insatser för mödrahälsovård och sjukhusförlossningar satt ribban högre än så. Det har varit väl investerade resurser, i linje med den amerikanska ekonomen Claudia Olivettis argument att minskade risker för kvinnor att skadas i samband med att de föder barn har varit viktigt för såväl barnafödande som kvinnors arbetsmarknadsdeltagande.
Det finns ingen anledning att bryta med höga ambitioner vad gäller kvinnors reproduktiva hälsa. Att Sverige globalt sett ligger bra till ger ingen anledning till att spara på ett sätt som gör att tilliten till vården rubbas och orken hos dem som arbetar inom vården tryter.
Den svenska välfärdsstaten är unik på många sätt, inte minst när det gäller tilliten mellan staten och de enskilda människorna. Utan tillit försvagas många samband som varit viktiga för Sveriges befolkningsutveckling och moderna ekonomiska historia.
Välfärdsstaten har fungerat som ett stöd för såväl barnafödande som kvinnors arbetsmarknadsdeltagande under de senaste 40 åren i och med generösa trygghetssystem som gäller alla, god vård och omsorg från vaggan till graven, och även som arbetsgivare. Därför kan svenska kvinnor idag kombinera arbete och familj på ett sätt som inte är möjligt för kvinnor i exempelvis Tyskland och Italien.
Om Sverige ska kunna anta den utmaning en åldrande befolkning innebär måste varje kvinna föda två barn, och fler människor jobba mer och längre. De styrande politikernas spariver gör att förlossningsvård och kvinnors reproduktiva hälsa hotas och ger därmed farliga samhällsekonomiska konsekvenser.
Maria Stanfors
Torsdag 13 september 2012
Maria Stanfors är docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet och verksam vid Centrum för ekonomisk demografi vid Ekonomihögskolan i Lund. Hon har två barn, båda födda på KK i Malmö.
Gå till toppen