Kultur & Nöjen

Postkolonial paralys

Tintin är tillbaka i hyllan. Men var är följdfrågorna?


Tintin tillbaka i barnbokshyllan.Foto: lars brundinBild: lars brundin
2007 bestämde sig Brooklyn Public Library för att flytta sina exemplar av "Tintin i Kongo" till en speciell avdelning som bara personalen hade tillgång till. Eventuella läsare ombads boka tid för att få tillgång till boken.
Samma år bestämde sig bokhandelskedjan Border Group för att omplacera ”Tintin i Kongo” från barnhyllan till vuxenhyllan i alla sina butiker i USA och Storbritannien.
Samma år bestämde sig också det amerikanska förlaget Little Brown för att stoppa en planerad utgåva av boken.
Skälen var två:
1. Seriealbumet återspeglar enligt alla seriösa bedömningar en kolonial och rasistisk syn på Afrika och afrikaner.
2. Det är skillnad på barn och vuxna. Som Border Group uttryckte det: vuxna kan, till skillnad från barn, förväntas ha ”förmågan att utvärdera boken utifrån dess historiska kontext”.
När albumet på sjuttiotalet gavs ut i Sverige reagerade det skandinaviska förlaget dock på en helt annan sak. Nämligen Tintins avskyvärda behandling av djuren. Antiloper slaktas, en noshörning får skallen sprängd med dynamit. Så, menade man, kan man rimligen inte skildra värnlösa djur i ett litterärt verk. När albumet väl kom ut var det i en redigerad, mer djurvänlig, utgåva.
En sak har diskussionen kring Behrang Miris försök att göra en Brooklyn Public Library på Kulturhuset i Stockholm visat. Sverige saknar helt förmåga att diskutera sådana här saker på ett balanserat sätt. Vi är bra på yttrandefrihet och djurskydd men när det kommer till postkolonial medvetenhet är Sverige fortfarande ett utvecklingsland.
Alla som trädde till Tintins försvar var lyckligt överens och alla hade rätt. Censur är ett dåligt redskap för att hantera fördomar. Men sen då? När lavinen av raljant kritik åter lagt sig, när Kulturhuset backat och bett om ursäkt och ”Tintin i Kongo” åter står på sina gamla vanliga plats i hyllan, vad blir då kvar? Kunde man få önska att alla de som så beredvilligt stått upp för yttrandefriheten också försökte svara på några följdfrågor:
Hur ska man göra? Hur ska man förhålla sig till de här böckerna? Hur ger man egentligen barn de där redskapen för kritiskt tänkande som alla tycks vara överens om saknas och behövs? Hur ska en förälder hantera att ett barn läser böcker som exempelvis framställer svarta människor som bara nästan människor? Vad säger man? Hur förklarar man begreppet historia för ett barn? Hur förklarar man att det här var då men det här är nu och den här boken tillhör då och vi tillhör nu? Hur förklarar man begreppet sanning för ett barn? Hur förklarar man att det finns sanning och det finns osanning och det ena ska du lyssna på och ta in och det andra ska du lyssna på och ta in fast lära dig ta avstånd från?
Jag tror många gärna skulle vilja veta, gärna skulle vilja få lite hjälp med det där. I det rasande, fördömande twitterflöde som på bara några timmar drev Kulturhuset på reträtt fanns uppenbarligen ingen hjälp att få.
Gå till toppen