Sport

”Men titta på bollen då”

Vad händer när det inte är huliganer som bråkar mest – utan föräldrar? Vuxna som hetsar sina barn, attackerar unga domare och slåss.

Bulltofta, idyllisk vy en söndag i september. Det kunde ha varit en perfekt dag för fotboll.
"Men titta på bollen då", vrålar en förälder.
Små barnsben springer på gröna ängar. Skogen breder ut sig bakom provisoriska fotbollsmål.
"Upp med huvudet!" "Jaga bollen!"
Omkring hundra föräldrar och småbarn har åkt till rekreationsområdet i Malmö och turneringen för knattar i sju- och åttaårsåldern.
Spelarna rör sig mellan de små fotbollsmålen. Ibland tittar de ut mot sidlinjen varifrån direktiven haglar. Där står föräldrarna.
"Stanna i försvaret!" "Markera!" "Ut med bollen!"
Barnen är födda år 2004 och 2005. De har hunnit olika långt i sin fotbollsutveckling men har ändå alla mycket gemensamt. Viljan att vara med och leka.
En pojke försöker dribbla och blir av med bollen. Spelet vänder, motståndarna inleder ett anfall.
"Varför ska du dribbla för helvete", skriker tränaren och tar sig för huvudet.
Molnen lättar. Mor- och farföräldrar sjunker ner i sina strandstolar. Flera familjer har med sig picknick. Pojken dribblar inte mer den dagen.
***
På samma plats ett år tidigare attackerade föräldrar till barn i FC Rosengård en sextonårig domare. Två polispatruller tillkallades och händelsen uppmärksammades i hela landet. Barnen blev de stora förlorarna, arrangören Husie IF stängde av deras lag från turneringen.
15 september i år var det återigen dags. Då tog en förälder strypgrepp på domaren under en pojklagsmatch på Excercisfältet i Landskrona.
–Det som hände med FC Rosengård var allvarligt, men händelsen var inte på något sätt unik.
Incidenten fick stor medial uppmärksamhet för att laget kommer från Rosengård. Men problemet finns, framför allt, i hela Malmöområdet, säger Skånes fotbollsförbunds tävlingsansvarige Mats Hansson.
MFF-legendaren Staffan Tapper håller med. Han har nyligen arbetat med en turnering där omkring hundra lag från Skåne deltog.
– Föräldrarna kan vara för jävliga. Många tar för givet att det rör sig om invandrarlag som bråkar, fast det också rör sig om lag från välbeställda områden. När man konfronterar föräldrarna med deras beteende så känner de inte igen det själva.
***
En avhandling gjord av idrottsforskaren Christian Augustsson vid Karlstads universitet visar att vart femte barn upplever obehagskänslor när föräldrarna är på plats under match. 601 barn fick frågor om hur de upplever föräldrarnas engagemang. Flera svarade att de får ont i magen, sover dåligt och tappar lusten för sporten.
Skånes fotbollsförbunds incidentrapporter från barn- och ungdomsfotbollen som Sydsvenskan tagit del av är ingen roligare läsning. "Fysiskt våld", "rasistiska tillmälen", "spark i huvudet", "hot om att döda".
Oftast är det föräldrar som bråkar. Eller tränare (vanligtvis förälder till någon i laget) som hetsar sina egna spelare. Vid ett tillfälle i fjor uppstod bråk mellan spelare och ledare inom samma lag. Mycket hotfull stämning, står det i anmälan.
Incidentrapporterna visar att 60 allvarliga händelser rapporterats i Skåne mellan 2011 och hittills i år. De flesta i Malmöområdet. Majoriteten är från barnfotbollen.
–Vi straffar aldrig lag. Vi vill ju inte straffa barnen. Däremot kontaktar vi ofta föreningarna och ger dem information, säger Mats Hansson när vi möts på förbundets kontor i Husie.
***
2006 hade förbundet fått in så många signaler om "odrägligt klimat vid barn- och ungdomsmatcher att man tog fram nio budord som riktade sig direkt till föräldrarna.
"Håll dig lugn vid sidlinjen, Låt barnen spela", lyder ett av budorden. "Kom ihåg: Det är ditt barn som spelar fotboll och inte du".
Budorden räckte inte, problemen kvarstod.
Förbundet föreslog då att man skulle avskaffa seriesystemet som idag börjar vid tio års ålder. Inget tävlande förrän barnen är tretton år, löd motionen. Förslaget röstades ner av föreningarna.
–Tyvärr måste jag säga. Jag hade gärna sett att vi tagit bort tabellerna. De leder bara till att föräldrarna vill ha snabba resultat. Tränarna känner press att vinna. Förutom bråk leder det också till tidig utslagning; tjocke Per får inte vara med, säger Mats Hansson.
***
I november är det återigen dags för årsmöte. Då träffas 384 skånska fotbollsföreningar för att besluta om framtiden. Hittills finns inget som tyder på att det blir någon förändring på tävlingsfronten, trots att andra förbund lyckats minska bråken genom att ta bort seriesystemen och resultatrapporterna.
Under tiden fortsätter antalet fotbollsspelare att minska i Skåne. Mellan 2004 och hittills i år har förbundet tappat 503 barn- och ungdomslag. Det är omkring 6675 spelare. Orsaken till det stora tappet utreds just nu.
Även domarna lämnar. Varje år lägger omkring 60-70 personer visselpipan på hyllan. Detta i ett distrikt med 525 domare. Vore det inte för den stora inflyttningen i regionen så hade Skåne haft stor brist på fotbollsdomare. Vissa flyttar, några slutar på grund av ålder. Andra tröttnar på att bli utskällda.
***
Det finns områden där föräldrarna glömmer bort att det inte är de som spelar, utan barnen. Sedan finns det ställen där många föräldrar inte engagerar sig alls.
I en inomhushall står Julieta Sepulveda och trixar med bollen. Hon har länge varit engagerad i FC Barrikaden och stadsdelsområdet Seved. För henne är föräldrarna a och o.
– Det finns faktiskt ledare som hellre ser att föräldrarna håller sig undan. Men de som kommer och tittar visar att de bryr sig, de ser hur deras barn mår. Det är viktigt, säger hon.
När vi träffar Julieta Sepulveda hjälper hon till att arrangera en turnering där tonåringar, brandmän och poliser deltar. Fotbollen hjälper ungdomarna och de vuxna att komma närmare varandra. Har man spelat fotboll tillsammans så är det inte lika lätt att slå varandra på käften när man möts i stan, lyder idén.
Julieta Sepulveda har sett många barn växa upp med fotbollen. Hon visar ett foto på ett lag som hon tränade för några år sedan. De tioåriga barnen på bild är numera tonåringar. Det var ett talangfullt lag med flera spelare från Seved. Men det var inte alldeles lätt att leda spelarna utan föräldrarnas stöd. Föräldrarnas möjlighet att engagera sig i fotbollen har blivit en klassfråga. Många har fullt upp med att försöka få allt annat i familjelivet att gå ihop.
Minnesbilderna flödar när Julieta Sepulveda pratar om laget. Det var ett talangfullt gäng. Flera av spelarna var snabba och tekniska. Men så fort de upplevde en motgång så hände något. Någon av spelarna tog bollen, vände sig mot den egna målvakten och gjorde självmål.
–Det såg jättemärkligt ut och i slutändan gick det inte att ha de spelarna kvar, för de förstörde för de andra i laget. Det kunde gå jättebra, men så fort något gick emot dem så gjorde de självmål. Det gjorde ont att inte kunna ha de pojkarna kvar, för jag vill att alla ska vara välkomna. Men utan föräldrarnas stöd är det svårt.
***
På Bulltofta pågår knatteturneringen.
Förväntansfulla barn anländer. Föräldrar har kört dem hit. De har tagit hit målen, dragit elledningarna och de står och grillar burgare och korv så att barnen inte ska gå hungriga mellan matcherna. Utan föräldrarna, ingen fotboll.
I en match mellan sjuåringar får en pojke bollen på näsan och börjar blöda. Han bärs ut för att bli omplåstrad.
"Ju mer du gråter, ju mer blöder du", säger Oxie IF-tränaren Jimmy Koffed och fortsätter att ge direktioner till spelarna på plan.
– Det kan låta hårt när man skriker till sjuåringar. Men ingen kan begära att de ska veta vad de ska göra. Knattelag med tränare som inte ger direktioner blir ofta vilsna på plan, förklarar han.
Flera föräldrar berättar att deras barn längtar till söndagen hela veckan. De älskar att komma hit och spela. Det märks på planen. Där ser barnen fokuserade ut. De kramar varandra när de gör mål. Några har inövade målgester.
"Bra jobbat", peppar Jimmy Koffed barnen.
– Fotbollen ger vänner för livet, påpekar han. De får fina bekantskaper, kontakter och något vettigt att syssla med. Hos oss är det viktigt att föräldrarna beter sig bra, att de är positiva.
Domarna, som är i yngre tonårsåldern, samlas för att ta en paus och få i sig lite mat. Det finns en oro bland dem. Alla hoppas få slippa döma ett lag där en av ledarna, som också är förälder till en spelare, alltid kritiserar och klagar på domarnas beslut.
När de ätit färdigt går de till åttaåringarnas matcher. Där spelarna på plan ännu ser fotbollen som en lek.
Gå till toppen