Kultur & Nöjen

Mefistosyndrom i Kina

På söndag hedras den kinesiske författaren Liao Yiwu med den tyska bokhandelns fredspris vid en ceremoni i samband med bokmässan i Frankfurt.
I juni 1989 skrev han en dikt med titeln "Massaker". Den handlade om blodbadet på Himmelska fridens torg. Vintern 1990 greps Liao Yiwu och dömdes till fyra års fängelse. Efter frigivningen drabbades han av upprepade publiceringsförbud. Förra året lämnade han Kina och lever nu i exil i Tyskland.
Samtidigt ger Svenska akademien Nobelpriset i litteratur till en annan kinesisk författare. Också denne författare har varit aktuell i samband med bokmässan i Frankfurt. Det var 2009. Temat för det årets mässa var just "Kina". Under ett seminarium lämnade den kinesiska delegationen salen i protest mot att också dissidenter deltog. En av de representanter för det officiella Kina som på detta sätt markerade sitt missnöje med att kritiska författare och intellektuella inte portats, var den blivande nobelpristagaren Mo Yan.
I en intervju med en kinesisk tidskrift förklarade Mo Yan senare att han inte hade haft något val eftersom han ingick i den officiella delegationen.
Mo Yans försvarstal uppmärksammades i tysk press och i tidningen Die Welt fick chefen för det tyska Goethe-institutet i Beijing, Michel Kahn-Ackermann, vittna om att Mo Yan hela tiden känt sig illa till mods i Frankfurt, inte hade velat träffa journalister och helst hade rest hem. Han hade känt sig trängd, tvingad att välja sida: antingen dissidenterna eller statsmegafonerna.
De kinesiska författare som väljer dissidentens väg får betala ett högt pris. Vid bokmässan i London i våras framträdde en av Mo Yans kollegor, Ma Jian, med ett dramatiskt brandtal mot de regimmegafoner som representerade Kina på mässan. Hans roman "Beijing Coma", också den baserad på händelserna vid Himmelska fridens torg, är förbjuden i Kina. Ma Jian lever sedan 15 år i europeisk exil.
En av de kinesiska författare som deltog i mässan var Mo Yan. Han har kritiserats av Ma Jian för bristande solidaritet med fängslade och förföljda kollegor.
I gengäld har Mo Yan uppenbarligen lyckats hitta något gott också i censuren. Den stimulerar den litterära kreativiteten, har han förklarat i en intervju med den brittiska tidskriften Granta.
Konfronterade med misstanken att de har lagerkrönt en medlöpare skulle Svenska akademiens ledamöter svara att de enbart ser till litterära kvaliteter. Om detta kan jag inte uttala mig. Jag har inte läst Mo Yan. Men jag skulle kunna svara att akademien också är känd för att måna om den interna rättvisan. Alla ska få påsar. Alla ska någon gång få glädjen att se just sin favoritkandidat vald. Den här gången var det uppenbarligen kinakännaren Göran Malmquists tur att få marsipanrosen.
Nå, Göran Malmquist är en utmärkt person. Mo Yan kan förstås också vara en utmärkt författare. Man får läsa och se.
Men, skulle det känts bra med en aldrig så utmärkt manusförfattare från Tyskland under 30-talet? Eller en skördetröskornas besjungare från Sovjet under stalintiden?
Årets Nobelpristagare är kanske "opolitisk", kanske rentav ibland kritisk mot förhållanden i hemlandet, antagligen inte alls någon megafon eller propagandist.
Men det finns onekligen indicier på att vi här har att göra med ett exempel på Mefisto-syndromet, gestaltat av Klaus Mann i romanen "Mephisto", berättelsen om den begåvade teatermannen Hendrik Höfgen som väljer att fortsätta arbeta i Tyskland efter nazisternas maktövertagande, inte för att han själv är nazist, i själva verket har han nyss varit vänsterradikal, utan för att han lyckas övertyga sig själv om sig att den konstnärliga karriären kräver ett visst mått av anpasslighet.
Per Svensson.Bild: Foto: Bengt Arvidson
Läs alla artiklar om: Nobelpriset 2012
Gå till toppen