Sverige

”Mitt liv är ju här och nu”

Jeanette Johansson trodde att hon bara var trött och förkyld. Men när böckerna började vibrera i hennes händer sökte hon hjälp.
Nu är hon en av de parkinsonpatienter som har chans att få hjärnan reparerad med nya celler.

Jeanette Johansson kan bli en av de fem patienter som får hjärnceller transplanterade. ”Det är en risk och egentligen vill jag inte göra en sådan sak. Men jag måste ta chansen.” Bilden togs i torsdags kväll när Jeanette Johansson var i Malmö på rockkonserten ”Light of day” där intäkterna går till parkinsonforskning.Bild: Hussein El-Alawi
När Jeanette Johansson fick sina första symptom var hon 39 år. Hon hade en fulltecknad agenda med heltidsarbete, pendling, villa, make och två tonårsbarn.
– Det var ju bara gamla gubbar och boxare som fick parkinson.
Men hon var ovanligt hängig. Ständigt förkyld med bihåleinflammation. Och darrig när hon skulle hålla i kaffekoppen eller läsa en bok.
Till slut gick hon till vårdcentralen.
– ”Lilla gumman, du tror väl inte att du har parkinson” sade läkaren till mig. Efter besöket var jag rädd att uppfattas som inbillningssjuk. Till slut var jag så stel i fingrarna att jag inte kunde skriva på tangentbordet, säger Jeanette Johansson.
Som sekreterare på Ängelholms sjukhus blev kombinationen av darrighet och stelhet ett verkligt problem i vardagen. Hon fick snabbt tid hos en neurolog.
– Han såg direkt att det var Parkinsons sjukdom. Det kändes nästan skönt att få veta.
Första träffen med parkinsonpatienter var däremot tung. Jeanette Johansson var minst 25 år yngre än alla andra och den enda kvinnan. Hon hade ingen att diskutera alla sina frågor om arbetsliv och familj med.
– Jag var drygt 40 år och kände mig jätteensam.
Snart har det gått fyra år sedan dess. Jeanette Johansson har lärt känna andra personer som också har drabbats av parkinson i ung ålder.
– Det gör mig ledsen när de har det kämpigt med sin sjukdom. Samtidigt är det de som kan pigga upp mig allra mest. Vi öppnar oss för varandra på ett sätt som man kanske inte gör annars.
Nu kan Jeanette Johansson bli en av de fem personer som får hjärnceller transplanterade i Lund. Hon har läst på om operationen och vet att den är riskfylld. Hon säger att hon måste ta chansen.
– Min man stöttar mig i beslutet, det känns skönt. De metoder som finns i dag kan inte hjälpa i trettio–fyrtio år. Kanske en operation skulle kunna ge mig tio fungerande år, säger hon.
Jeanette Johansson arbetar fortfarande heltid som sekreterare. Medicinerna lindrar symptomen. Parkinson påverkar hela kroppen och hon kan bli trött, ljudkänslig, seg i fingrarna. Hon haltar lite när hon går.
I onsdags fick hon öka sin medicinering från tre till fyra gånger om dagen.
– Det känns alltid som ett nederlag. Jag vet ju att sjukdomen bara går åt ett håll. Då blir det lite kris igen.
För att kunna leva ett vanligt liv så långt det är möjligt har familjen lämnat villan med stor trädgård utanför Helsingborg. I går flyttade de in i en lägenhet i stan. Den ligger nära Knutpunkten, så att Jeanette Johansson kan tågpendla till arbetsplatsen.
Om hon inte blir en av de utvalda till transplantationen hoppas hon få hjälp med träning.
– Jag är 44 år och vill inte vänta på rehabilitering tills jag har tappat nästan alla funktioner. Mitt liv är ju här och nu.
Gå till toppen