Inpå Livet7 januari 2013 06:30

Tiden går inte snabbare i dag än på medeltiden

Nytt år. Tiden vecklar ut sig som en öppen framtid. En kort period av tomma sidor i almanackan innan året och dagarna tecknas upp – innan klockans visare åter igen börjar snurra oss yra.

”Tid är skoltid. Tid är klockan. Tid är att passa och missa bussen. Det tar tid att tappa tänder. Det känns som om tiden går långsamt när man har tråkigt och fort när man har kul. Men tiden går alltid lika fort.”
Texten är hämtad från en förstaklassares skolhäfte. En sjuåring som lärt sig det vi alla en gång fått lära. Men vet vi verkligen vad tid är?
– Det där är en fråga som filosofer, fysiker och astronomer grunnat på i alla tider, säger Lennart Lindegren, astronom vid Lunds universitet.
Tiden har alltid varit knuten till astronomiska fenomen, till solens och planeternas rörelser på himlavalvet. Men förr rättade vi oss mycket mer efter årstiderna, efter solen och mörkret. Och jorden. När tjälen gått ur marken var det dags att ploga. När en arbetsuppgift var utförd, ja, då var den klar. Varken almanackor, mobilpåminnelser eller post it-lappar kunde lägga sig i.
– Fram till 1300-talet tänkte man sig att dygnet bestod av tolv timmar dag och tolv timmar natt. På somrarna var helt enkelt timmarna långa på dagen och korta på natten. Sedan kom klockan och de första uren i kyrkorna och successivt anpassade vi oss efter det nya sättet att se på tiden, säger Lennart Lindegren.
Riktig betydelse fick klocktiden först med industrialiseringen. Arbetarna skulle disciplineras och ringdes in när fabriksarbetet började för dagen.
Sedan 1970-talet är det 400 atomur runt om i världen som ser till att en sekund fortsätter att vara precis en sekund. De består av glasrör med gas som strålar med exakta frekvenser och tillsammans definierar vår moderklocka.
Vårt fysikaliska sätt att mäta tiden stämmer fortfarande med planeternas rörelser. Men inte exakt. I juni stoppade man in en extra sekund, en skottsekund. Det görs då och då, annars skulle solen så småningom stå som högst på himlen på förmiddagen och rytmen vi levt i sedan urminnes tider, bli skev.
– Tid är, i viss mening, ett sätt att klassificera händelser. Vi har en uppfattning om orsak och verkan, att saker sker i en viss följd, säger Lennart Lindegren.
Men om vi tittar större än vi har förmåga till vet vi inte längre så mycket.
– Antagligen gäller det här bara händelser vi kan observera. På kvantfysik- och partikelnivå är det inte säkert att det är på samma sätt. Man brukar säga att det inte fanns något före Big bang. Det man menar är att tiden började då. Vad som fanns innan är utom vår föreställningsvärld, bortom tid och rum.
Tora Friberg, professor emerita vid Tema Q på Linköpings universitet som forskat om kvinnors tidspress, menar att tiden är abstrakt.
– Vi har skapat den för att vi behöver en gemensam mätare.
Förr var tiden cyklisk, menar Tora Friberg. Rund. Dygnet gick ett varv, sedan fick vi ett nytt. Året gick sin runda, sedan en ny. Tiden bockades inte av för att susa vidare in i framtiden utan kom till oss på nytt varje morgon. Fram tills vi blev linjära. Cirkeln plattades ut till en linje med en pil i riktning framåt. Obönhörligt följer vi tidslinjen, mäter var vi befinner oss, hur långt vi har kvar.
– Det finns fortfarande kulturer där tiden inte existerar som här utan förhåller sig till människorna och deras rytm. Bussen går när alla har kommit, säger Tora Friberg.
Även här finns egentligen två sorters tid. Bodil Jönsson, fysiker och författare som skrivit flera böcker i ämnet, förklarar:
– Den fysikaliska, som inte påverkas av om du har bråttom eller gott om tid, sköter helt enkelt sitt. I förhållande till den kan man endera se det som att man jagar den, vilket är fullständigt meningslöst eftersom den inte låter sig jagas, eller bara acceptera. Och den upplevda, den som människan erfar. Den kan förändras genom att man går ut i skogen, mediterar, skrattar, leker med barnen. Eller möter den stora kärleken eller råkar ut för en sorg.
Klockan går inte snabbare än förr. Ändå är det många som upplever vardagen som ett ekorrhjul, eller snarare som ett ur där man själv är sekundvisaren som tickar för fort medan fötterna och tanken springer runt, runt i uret.
– Ibland undrar jag om det verkligen är tiden i sig som är problemet. Det kanske snarare är vi som känner oss jagade av våra möjligheter att utnyttja alla dessa möjligheter, säger Tora Friberg.
Stressen riktas mot tiden och upplevelsen av tidsbrist blir den rådande förklaringsmodellen. Eller, som Bodil Jönsson säger:
– I glädjen över allt som nu är möjligt, inte bara materiellt utan immateriellt, som att ha kontakt med alla, alltid vara överallt, var det många som missade att en människa har sina egna gränser i tid och rum.
Bodil Jönssons svar på hur nutidsmänniskans tidsmässiga andnöd botas är obarmhärtigt rakt: Våga förstå att känslan av att du har ont om tid uttrycker att du har ont om liv.
– Sluta tro att man kan göra upp planer för tiden för sig och livet för sig. Tiden hör till livet. Så för den som hamnat fel gäller det att återvända till livet. Skratta åt alla påhittade måsten, skala av. Vad är det jag vill, när är vi glada, vad har förblindat oss?

Exakt definition av en sekund

En sekund är varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium. Så definieras den enligt dagens tideräkning. Internationella byrån för mått och vikt i Paris ansvarar för kontrollen av den exakta tidsräkningen.

Årtal i tiden

1878 fick Sverige en enhetlig tid, lika över landet.
1884 fick världen en standardiserad tid, uppdelad i olika tidszoner precis som i dag.
1913 blev världstiden mer exakt då trådlösa signaler började sändas ut från Eiffeltornet i Paris.

Äldsta belägget

”När din skugga är 16 fot lång, Berenike, väntar Amasis på dig i olivlunden.” Så lyder den äldsta skriftliga dokumentationen i tidmätningens historia, skriven på en papyrusrulle ungefär 2 500 år f kr.

Källor: Nationalencyklopedin, Tidssociologi, forskningsrapport av sociologen Jörgen Larsson.

Gå till toppen