Aktuella frågor

Höjd pension men inte utan reformer

Alla kan inte jobba längre. Därför behövs en förnyelse av vuxenutbildningen, förbättringar av sjukersättningssystemet och en större avdragsrätt för pensionssparande.
Det skriver Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.

En höjning av pensionsåldern bör sjösättas tillsammans med reformer som underlättar för människor att vårda sin hälsa, förbättra sina arbetsmarknadsutsikter och bygga upp en ekonomisk buffert, skriver Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.Bild: Arkiv: Frida Hedberg
Folkpension infördes i Sverige för hundra år sedan. Därmed blev Sverige första land i världen med ett allmänt och obligatoriskt pensionssystem. Pensionsåldern sattes till 67 år. Inte av slump, utan med hänsyn till statens möjligheter att finansiera systemet.
Medellivslängden var 58 år, få passerade 67-årsstrecket. Det gjorde att statens kostnader kunde hållas låga. Folkpensionen skulle garantera en nödtorftig försörjning under högst ett par år för människor som på grund av åldersvaghet var oförmögna att arbeta.
Idag är Sverige ett annat land. Fattigstugorna, armodet och misären bland åldringar tillhör historien och det finns ett nytt pensionssystem. Visst har fortfarande stora grupper pensionärer, särskilt kvinnor, det ekonomiskt besvärligt. Men de allra flesta pensionärer har en relativt god ekonomisk standard.
Den genomsnittliga pensionen, det vill säga både allmän pension och tjänstepension, ligger i dag runt 75–80 procent av slutlönen. Men många prognoser, både från Pensionsmyndigheten och andra aktörer, visar att pensionsnivån kommer att minska högst väsentligt.
Orsakerna är flera:
Fler människor blir äldre än vad det allmänna pensionssystemet är dimensionerat för.
Den så kallade bromsen, som värdesäkrar pensionspengarna, är känsligare för svängningar i sysselsättningen och finansmarknaden än vad de som utformade denna mekanism förväntade sig.
Den faktiska pensionsåldern, när människor i praktiken går i pension, har stagnerat runt 63 år. Förändras det inte sjunker den allmänna pensionen med mellan 10 och 15 procentenheter inom 20 år. Dagens 45-åringar kan få en sammanlagd pension på runt mellan 55 och 60 procent av sin slutlön. Och på denna pension, som dessutom successivt minskar i köpkraft, ska de försörja sig under 20–25 år som pensionärer.
Regeringen har uppmärksammat problemet och vill höja pensionsåldern. En utredning har tillsatts, Pensionsåldersutredningen som ska lämna sitt slutbetänkande den 1 april i år. Häromdagen erfor Dagens Nyheter att rätten att arbeta kvar kommer att höjas från 67 till 69 år, och att den statliga ålderspensionen ska betalas ut först vid 63 år och inte 61 som nu.
En idé som har diskuterats är att tillämpa en livslängdsrelaterad pensionsålder. Det vill säga att pensionsåldern höjs gradvis med stigande medellivslängd. I USA praktiseras redan metoden och i Danmark införs en snarlik variant från och med år 2027. Sverige bör kopiera detta uppslag. Härigenom kan dels en successiv infasning ske av tjänstepensioner och privata pensioner, som tillämpar andra uttagsregler, dels kan nuvarande åldersgräns på 67 år för rätten att stå kvar i tjänst behållas tills den faktiska pensionsåldern tangerar denna nivå för att därefter eventuellt höjas.
Men jag vill varna för att bara höja pensionsåldern. Oavsett vilja kommer inte alla människor kunna eller få fortsätta jobba tills de når den förväntade pensionsåldern. En höjning av pensionsåldern bör därför sjösättas tillsammans med reformer som underlättar för människor att vårda sin hälsa, förbättra sina arbetsmarknadsutsikter och kunna bygga upp en buffert som förstärker deras ekonomi efter pensionen.
Tre åtgärder kan skapa goda förutsättningar:
Förnya vuxenutbildningen. Människor som är mitt i yrkeslivet uppmuntras idag inte att vidareutbilda sig. Ofta ställs krav på att utbildningens ska ske på heltid. Kostnaden i form av inkomst- och pensionsförlust kan därmed bli högre än vad det nya yrket ger i bättre lön. Därför behövs ett förbättrat statligt studiemedel vid deltidsstudier och stimulansbidrag till utbildningsanordnare för att få fart på kursverksamhet på deltid.
Främja försäkringssparandet. Idag är det skattemässigt förmånligare att byta ut sitt kök eller anlita en bartender än att pensionsspara. Så kan det inte fortsätta med tanke på att allt fler riskerar att få låg pension.
Det behövs en rejäl höjning av avdragsrätten för pensionsförsäkringar med livsvarig utbetalning. För sådana försäkringar bör det också ställas krav på att den tidigaste uttagsåldern kopplas till uttagsreglerna för allmän pension. Härigenom skapas både incitament för ökat sparande och för att jobba längre
Förbättra sjukersättningen för äldre. Villkoren för sjukersättning (tidigare kallad förtidspension) skärptes 2008. Det har inneburit att personer som har åldersrelaterad ohälsa och förslitningsskador på grund av ett hårt yrkesliv sällan beviljas ersättning. En högre pensionsålder kan i och med det leda till att många äldre utförsäkras ur både sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Deras försörjning måste därmed ordnas via socialtjänsten eller genom att de drabbade tvångspensionerar sig och tvingas leva resten av sitt liv på en låg pension. Det gör att det behövs en så kallad åldersfaktor i villkoren som kan tillämpas när rätten till sjukersättning prövas.
Mina förslag kostar givetvis pengar, men finansieras snabbt i och med att den faktiska pensionsåldern stiger. Dessutom läggs en god grund för ett samhälle där människor kan vara trygga även efter att de nått pensionsåldern.
Håkan Svärdman är välfärdsanalytiker på Folksam. Han har tidigare arbetat inom regeringskansliet och riksdagen.
Gå till toppen