Världen7 april 2013 00:45

Här skövlas för ditt biobränsle

Det har kallats nutidens kolonialism, när storföretag köper upp mark i fattiga länder. Fenomenet kallas landgrabbing, eller landrofferi.

Liberia.Bild: Foto: Anne Chaon/AP
Benedict Manewah hade gummiträd och kokospalmer, apelsinträd och kakaobuskar. En dag dök några män från Golden Veroleum Liberia upp. De hade maskiner och drog upp bondens grödor med rötterna. Ett avtal med Liberias regering ger den indonesiska koncernen rätt att ta över marken – för att odla oljepalmer till världsmarknaden för biobränsle.
Fenomenet kallas landgrabbing, landrofferi, och pågår i sextiotvå av världens fattigaste länder. Penningstarka företag i den rika världen köper odlingsmark i tredje världen för att producera livsmedel och energigrödor. I Afrika motsvarar den uppköpta arealen mer än Spaniens yta. Hundratusentals människor har drivits bort från sina hemtrakter och berövats möjligheten att försörja sig. I stället för småskaligt lokalt jordbruk kommer plantager på tiotusentals hektar, där de fördrivna människorna i bästa fall kan få jobb, men där de sällan tjänar så mycket att de kan köpa de livsmedel som de tidigare odlade själva.
Landrofferi pågår främst i länder där rättsstaten är svag, de demokratiska organen kraftlösa, och där man med regeringens hjälp kan köra bort människor. Två av tre köp görs i områden med hungerproblem.
"Många affärer görs upp utan att de som brukar marken tillfrågas, kompenseras eller erbjuds någon annan försörjning", skriver en forskargrupp vars kartläggning publiceras i den amerikanska tidskriften PNAS. Detta är en nutida form av kolonialism, och den har ökat explosionsartat under de senaste fem åren.
Etiopien: ”Vi måste kämpa för våra barns framtid”
Okok Ojulus familj har brukat jorden i Gambela länge. Odlat majs och andra grödor till husbehov, precis som de övriga invånarna i Etiopiens västligaste provins.
Nu måste de flytta. Koncernen Saudi Star ska odla ris här. Med lite tur får Okok Ojulu jobb i fabriken, men riset skickas till Saudiarabien.
Grundvattnet under Arabiska öknen är snart slut. För att spara vatten flyttar ökenstaterna sitt jordbruk utomlands. Den saudiske miljardären Mohammed Al Amoudi köper och leasar afrikanska åkrar. I Etiopien, där staten äger all mark, går affärerna smidigt. En ministers underskrift räcker.
Saudi Star har option på trehundratusen hektar i Gambela. Ytterligare fyra miljoner hektar etiopisk mark finns att hyra.
– Vi behöver utländska investeringar, säger den ansvarige ministern Essayas Kebede.
När storjordbruken skapas tvingas människorna som bor i området bort. En och en halv miljon etiopier kommer att fördrivas från sina hemtrakter under de närmaste två åren, beräknar människorättsorganisationer. I Gambela är tiotusentals redan drabbade. Protesterna har varit häftiga. I april 2012 dödades en av Saudi Stars anställda.
– Vi måste kämpa för våra barns framtid, säger Okok Ojulu till journalisten Cassandra Herrmann i organisationen Farmlandgrab.
Sierra Leone: ”Vi måste köpa ris för att överleva”
Zainab Kamara är bonde i Sierra Leone. Eller var. Det schweiziska företaget Addax Bioenergy har tagit över all mark i området, totalt tiotusen hektar. Här odlas rörsocker för export till Europa.
– Jag har ingen mark längre, säger Zainab Kamara.
Nästan hälften av odlingsmarken i Sierra Leone är i händerna på utländska investerare. I grannlandet Guinea har regeringen överlåtit 700 000 hektar till den italienske affärsmannen Luciano Orlandi. Han ska odla jatropha att producera biodiesel av.
– Alla människor går hungriga här, säger Zainab Kamara till journalisten Jane Baxter i organisationen Grain. Vi måste köpa ris för att överleva eftersom vi inte kan odla vårt eget längre.

Mark roffas i jakten på biobränsle

Drivkrafterna bakom landgrabbing är flera:
1. Spekulation. Prisboomen på livsmedel efter 2008 har lockat investerare att spekulera i jordbruk. Ett exempel bland många är den svenska pensionsfonden Alecta som investerar i Ryssland.
2. Markbrist. Klimatförändringar, jordförstöring och folkökning ökar behovet av ny odlingsmark. Liksom det ökande välståndet i Indien och Kina, där växande efterfrågan på kött och mejeriprodukter kräver mer odling av djurfoder. Sju kilo spannmål krävs för att producera ett kilo kött.
3. Energiomställning. I exempelvis Europa, USA och Brasilien pågår en omställning till förnybar energi som kräver enorma odlingar av biobränsle.
Den sista faktorn är viktigast. Sex av tio affärer inom landgrabbing handlar om att odla energigrödor.
År 2020 ska en tiondel av allt drivmedel som används i EU vara biobränsle. Råvaror är majs, rörsocker, vete, oljepalmer med mera. För att klara målet behöver Europa ny odlingsmark som motsvarar den uppodlade ytan i Spanien och Italien. Totalt i världen kommer mer än dubbelt så mycket biobränsle att behövas.
Energigrödor växer bäst i tropikerna. De producerande koncernerna skaffar sig odlingsmark och regnskog, framför allt i Afrika men också i Sydostasien och Sydamerika.

Kampen om åkermarken

Tillgång och efterfrågan på jordens odlingsyta (siffrorna är miljoner hektar).

10
Så mycket ny mark behöver Brasilien för att nå målet om förnybara bränslen.

21
Så mycket ny mark behöver EU för att nå målet om biobränslen till 2020.

41
Så mycket ny mark behöver världen för energigrödor.

56
Så mycket mark har hittills köpts upp i Afrika.

82
Minst så mycket mark har hittills köpts/leasats/lovats bort i världen.

20
Så mycket ny åkermark behövs varje år för att täcka bortfall och ökat behov av livsmedel.

445
Så mycket mark är "ledig" för uppodling (inte skogbevuxen, bebodd, brukad eller skyddad).

4 000
Så mycket av jordens landyta lämpar sig för jordbruk.

13 300
Så stor är jordens isfria landyta.

Gå till toppen