Inpå livet

Sex veckor i skolbänken har banat väg för bättre liv

I Danmark har hundratals asfaltarbetare fått lära sig att läsa och räkna ordentligt. Företagen får mer effektiv personal, de anställda kan få fast jobb i stället för säsongsarbete. Och en del av dem har börjat läsa sagor för sina barn.

I centrala Køge söder om Köpenhamn blir en villagata asfalterad. Sex man tar sig an den rykande heta asfalten som transporteras hit på lastbilar.
Jan Roed sköter displayen som styr hur mycket asfalt som släpps ut och vilken temperatur den har. I 25 år har han arbetat på asfaltkoncernen Colas. Han trivs med det, och han är bra på det. Men när han erbjöds ett förmansjobb tackade han ändå nej. Det skulle aldrig gå, inte med hans dyslexi. Hela skolgången var han tvungen att få extra hjälp.
– Jag har alltid tyckt om att gå i skolan, säger han. Men jag har aldrig varit bra på det.
Förmansjobbet tog han till sist ändå. Och det har fungerat. Men läsandet och skrivandet som chefskapet har fört med sig – rapportera frånvaro, läsa säkerhetsföreskrifter, dokumentera arbetet och skriva tillbudsrapporter – det har hans fru fått hjälpa till med.
Nu ser han fram emot att hon ska slippa det. Han har gått en sexveckorskurs i läsning och räkning. Den har väckt något hos honom som han aldrig känt förut vad gäller läsning och skrivande: lust.
– Jag har fått verktyg att använda för att kunna gå vidare. Nu har jag verkligen lust att komma igång.
Jan Roed är en av hundratals danska asfaltarbetare som utbildat sig i grundläggande läsning, skrivning och räkning. För ett par år sedan startade Asfaltskolan. Den är ovanlig för att hela asfaltbranschen driver den gemensamt, och för att den inte alls liknar de yrkesinriktade kurser som asfaltarbetare brukar få. Lågsäsongen på vintern används till utbildning. Företagen tjänar på det när deras anställda blir mer effektiva och kan användas till fler olika arbetsuppgifter. För de anställda kan det betyda fast jobb året runt istället för säsongsarbete.
Målet är att alla asfaltarbetare ska nå motsvarande grundskolenivå i läsning och räkning. Ett test visade att ungefär 60 procent av de 1 500 branscharbetarna inte läste tillräckligt bra. De hinner inte läsa textremsorna på tv, de har svårigheter att följa en vanlig nyhetstext i tidningen. Många kan inte stava till ordet asfalt.
Ibland beror det på läs- och skrivsvårigheter, men de flesta har helt enkelt aldrig lärt sig läsa ordentligt. Anders Hundahl, vd på arbetsgivarorganisationen Asfaltindustrien, låter lyrisk när han beskriver resultaten av Asfaltskolan hittills.
– Det finns arbetare som berättar att när de fick en lapp i handen, sade de ”jag hinner inte läsa det nu”. Sedan tog de med den hem, lät frun läsa för dem, memorerade det, och kom tillbaka till jobbet dagen efter och låtsades att de hade läst. Andra har berättat att de aldrig har kunnat läsa sagor för sina barn, men nu kan de. Så på det mänskliga planet är jag så glad att de får den här utbildningen, säger Anders Hundahl.
Jan Roed och hans kollegor gick på läs- och mattekurs på vuxenutbildningscentret EUC. Läslektionerna bestod av grammatik, stavning och lässtrategier. Men absolut inte högläsning – läraren Sanne Birk vet av erfarenhet att många svaga läsare hatar högläsning som pesten ända sedan de var tvungna att göra det i skolan.
En dag började deltagarna prata om sin skolgång.
– En berättade hur han fick låg självkänsla för han betraktades som rätt ointelligent när han inte kunde läsa. Många kan berätta om det, säger Sanne Birk. Läsning är en så grundläggande sak som verkligen har varit pinsam för många att man inte kan.
Sanne Birk och kollegan Tina Zimmermann, som undervisar i matte, kan se lättnaden när de vuxna männens oförmåga att läsa blir avslöjad. Den är rent fysisk.
– Jag kan se när resultaten kommer ut att de som är allra mest uppmärksamma på lektionerna, är de som läser sämst. De är lättade över att det kommer ut. Så behöver de inte lägga energi på att sitta och dölja det, säger Tina Zimmermann.
Jan Roed har trotsat sin dyslexi genom hela livet. Skolan gick han till, varje dag. Chefsjobbet tog han. Som medlem i styrelsen för ett vattenverk har han varit tvungen att läsa in sig på saker. Också tidningen läser han, för att kunna följa vad som händer där han bor.
Men två saker har han inte gjort. Högläsningen för barnen har frun fått ta hand om. Och dator har han aldrig använt för han kan inte stava. Nu ser han fram emot att få sin nya dator med de specialutformade programmen.
– Jag vågar mer. Jag gläder mig till att kunna skriva mer och använda nätet mer, säger han.
Har du haft svårt att läsa och skriva? Mejla till inpalivet@sydsvenskan.se
Gå till toppen