Aktuella frågor

Debattinlägg: "I kväll när jordgubbarna plockas fram, skänk en tanke till de bin och flugor som gjort det möjligt.

Politiska beslut måste främja skötseln av betesmarker. Mängden blommor och boplatser i landskapet måste öka. Om inte för vildbinas och blomflugornas skull, så för människornas. För visst ska den som vill äta jordgubbar till midsommar kunna göra det även nästa år?
Det skriver en grupp forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning och Biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Utan vildbin, blomflugor och andra pollinatörer blir det inga stora jordgubbar, påpekar skribenterna.
Idag firas midsommar med sill, nubbe och dans runt stången – och jordgubbar förstås.
Jordgubbar är liksom de flesta frukter och bär insektspollinerade. Utan vildbin, blomflugor och andra pollinatörer blir det inga stora jordgubbar, inga blåbär i skogen, och varken äpplen, körsbär eller hallon i trädgårdarna. Antalet pollinerande insektsarter minskar, och det ökar risken för en midsommar utan jordgubbar.
Ungefär en tredjedel av allt människor äter har blivit till tack vare pollinerande insekter. Medierna, inte minst Sydsvenskan, har under våren flera gånger tagit fasta på det och flitigt rapporterat om ”bidöden” som har drabbat honungsbina. Tyvärr kommer det sällan fram att det finns fler insekter som bidrar till pollineringen. Enligt en ny internationell studie är de vilda pollinatörerna betydligt viktigare för matproduktionen än honungsbina.
Det finns upp mot 300 vilda biarter i Sverige, där bland annat ett fyrtiotal humlearter ingår – ja, humlor är också bin! Till det kommer att inte bara bin pollinerar. I Sverige finns det till exempel ett par hundra olika arter blomflugor, och flera av dem kan både pollinera och hålla nere bladlusangrepp på grödor.
Alla pollinatörer, bin och flugor, skiljer sig åt i storlek, utseende och beteende, men även i känslighet för miljöförändringar och sjukdomar. Det är därför viktigt att bevara många olika sorters pollinatörer som buffert inför framtida miljö- och klimatförändringar, och för att de olika arterna kompletterar varandra. Ett exempel: I varje jordgubbsblomma finns många pistiller, var och en av dem behöver befruktas för att blomman ska utvecklas till en stor och rund jordgubbe. Små bin och flugor rör sig främst i de yttre delarna av blomman när de samlar pollen, medan större bin och flugor besöker mittendelarna. De olika pollinatörerna kommer i kontakt med, och pollinerar, olika pistiller. På detta sätt kompletterar humlor, andra vildbin och flugor varandra så att jordgubben blir stor och fin. En blomma som enbart pollinerats av en typ av insekt blir liten och missformad.
En tredjedel av de svenska vildbiarterna är hotade och några har redan utrotats. Tidigare vanliga humlearter har minskat kraftigt i antal under det senaste halvseklet, och med färre pollinatörer ökar risken för utebliven eller ofullständig pollinering. De två främsta orsakerna till minskningen verkar vara brist på mat och boplatser. Blommande betesmarker och ängar som tidigare uppfyllde binas mat- och boplatsbehov blir ständigt färre.
För att värna om den biologiska rikedom som finns i hagmarker betalar EU ut miljöstöd via staten till lantbrukare som sköter markerna, men att markerna hela tiden blir färre tyder på att ersättningen är för låg. Trots det planerar EU i sin kommande reform av unionens gemensamma jordbrukspolitik att dra ner på den del av budgeten där miljöstöden ingår. Det drabbar de pollinerande insekterna och i förlängningen därmed alla människor som tycker om frukter och bär.
Det behövs bara några enkla åtgärder för att istället gynna pollinatörerna:
Låt trädgårdar och vägkanter blomma, och låt de göra det från tidig vår till in på hösten. Klöver, vicker och andra ärtväxter, sälg, vide, fruktträd, bärbuskar, kryddväxter, rosor och vallmo, är några av de växter som pollinerande insekter tycker om.
Tuvigt gräs fungerar bra som boplats åt vissa humlor, medan andra arter bor i ihåliga träd, i fågelholkar, under verandor, eller i gamla sorkhål i marken.
Lämna kvar döda träd och stubbar, och låt en bit öppen solbelyst jord eller sand förbli obevuxen. Sådana platser är inbjudande för vildbin som går i bobyggartankar. (Man behöver inte vara rädd för att bli stucken i fötterna även om vildbina bestämmer sig för att flytta in i gräsmattan. Många vildbin sticks sällan eller aldrig.)
Vår forskning visar att ekologisk odling delvis kan minska negativa effekter av att betesmarker försvinner. Det finns fler pollinerande insektsarter vid ekologiska åkrar än vid konventionella, och det påverkar i sin tur pollineringen positivt. Den främsta orsaken är antagligen att den mindre effektiva ogräsbekämpningen inom ekologiskt jordbruk innebär mer blommande ogräs och därmed mer mat till pollinatörerna. Dessutom kan kemisk bekämpning riktad mot skadeinsekter även påverka nyttoinsekter negativt.
I kväll när jordgubbarna plockas fram, skänk en extra tanke till de bin och flugor som gjort det möjligt. De förtjänar uppmärksamhet och omsorg. Det är dags att ta minskningen av alla pollinatörer – inte bara honungsbin – på allvar.
Politiska beslut måste främja skötseln av betesmarker. Mängden blommor och boplatser i landskapet måste öka. Om inte för pollinatörernas skull, så för människornas. För visst ska den som vill äta jordgubbar till midsommar kunna göra det även nästa år? 
Lina Herbertsson
Georg Andersson
Juliana Dänhardt
Johan Ekroos
Sandra Lindström
Anna Persson
Maj Rundlöf
Henrik Smith
Forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning och Biologiska institutionen vid Lunds universitet
Gå till toppen