Malmö

Måsarna får komma till tals

Måsarnas perspektiv på Malmöborna och staden.
Det håller dokumentärfilmaren Sascha Fülscher på att fånga med sin kamera.
– Jag vet att de inte är några änglar, säger hon.

Sascha Fülscher söker ögonblick som är ”tänkvärda, roliga och kanske lite hemska”. Hon filmar med systemkamera på stativ och klipper i datorn. Vid en fördelningscentral på Norra Grängesbergsgatan har hon följt ostörda måsar och filmat dem nära människor och deras mat på Ribban och i Västra hamnen. Småbilder: Hussein el AlawiBild: Laura Mendelin
Västra hamnen: tre förväntansfulla måsar svävar i luften ovanför två glassätande människor.
Så kan en bild se ut, som Sascha Fülscher fastnar för.
Med sexton kilo filmutrustning letar hon situationer och skapar tillfällen. En radiostyrd modellhelikopter ger bilder ovanifrån.
Sascha Fülscher undrar över vad måsarna ser – och tänker att mycket av det vi gör måste te sig lustigt ut i deras ögon.
– Jag försöker filma sådant jag sett hända under åren. Man samlar på sig en massa måsögonblick.
Projektet, som Filminstitutet stöttar med 100 000 kronor, har fått hennes familj och vänner att se måsar överallt.
Vad tänker du om att många blir störda av måsarna?
– Jag förstår att det kan vara jättejobbigt. När jag är uppe och tittar på måsarna i gryningen, så skriker de. Men de är jobbiga av en anledning. Det finns knappt några obebodda kuster kvar i Skåne, så det är inte så konstigt att de bosätter sig på våra tak.
Måsen är i Sascha Fülschers ögon en symbol för att Malmö ligger nära havet och ett tecken på vårens och sommarens ankomst.
– Jag tycker det är intressant att måsar har så olika sidor. De är läskiga och jobbiga, men enormt vackra och kan flyga. En strand utan fiskmåsar kan jag inte föreställa mig.
Det är mitt i skapandeprocessen och Sascha Fülscher har inte bestämt än om hon vill låta några Malmöbor komma till tals.
– Den handlar inte om måsar är bra eller dåliga. Jag gör min subjektiva tolkning av den bild fåglarna får. De ser och lägger märke till andra saker. Det är en viktig uppgift för konst och kultur att ge andra perspektiv. Det känns fint att ge en bild av Malmö som inte handlar om dödsskjutningar och integrationsproblem.
Funderingarna kring måsar har väckt hennes tankar om hur vi värderar olika fågelarter, om mänskligt utanförskap och om människans agerande påverkar naturen.
– Det är roligt att visa staden, som en mås ser den. För vi får syn på oss själva. Vi känner gatorna och platserna vi hänger på. Men känner vi igen vår stad om vi ser den uppifrån?
När Sascha Fülscher sökt inspiration om fiskmåsar fastnade hon inte för dikterna i ”Mässa för måsar”. Richard Bachs,moderna klassiker ”Måsen Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull”, däremot tycker hon väldigt mycket om för att den är ”så existentiell”.
– I många kulturer har man trott att måsar är döda sjömäns själar. Det är väldigt fint att tänka på. I folktron har måsen också haft en förebådande betydelse, man har tolkat vädret utifrån hur den har flugit.
Måsarnas ljud får filmaren att associera till sommar och hav. Deras skrin har gett henne anledning att reflektera över volymen.
– När jag har suttit två meter bort har jag tänkt på vilken jävla nivå det är på ljudet och velat hålla för öronen.
Har du blivit attackerad av någon mås?
– Någon har störtdykt mot mig, men jag var beredd. En viktig skillnad.
Väcker måsarna någon rädsla hos dig?
– Nej. Men jag kan tycka det är lite läskigt om de är många på ett ställe.
Fast en gång blev det för mycket, berättar hon. Det var en vinterdag, vid Sibbarp, när hon upptäckte att det var för kallt för en picknick. Innan hon styrde stegen mot ett kafé kastade hon sina egna bullar till måsarna. Luften fylldes av hungriga fåglar som flaxade nära.
– Då tog jag väskan och roterade den i luften som en propeller.
Idén till dokumentärfilmen har Sascha Fülscher burit på länge. Hon började filma förra sommaren och hoppas vara klar i början av nästa år. Hon kallar den för ett ”lustprojekt”, som hon driver parallellt med annat.
Kan du leva på film?
– Än så länge har det gått bra, säger hon och knackar i bordsskivan.
Hon hoppas nå ut med måsfilmen lika brett som sin examensfilm, som setts av en stor publik i Sverige och utomlands (se faktaruta). Måsfilmen blir kort, mellan sju och fjorton minuter. Sascha Fülscher skulle gärna visa den utomhus i Malmö, om sommaren.

Sascha Fülscher

Ålder: 30 år.
Hör hemma: Bor och arbetar tillfälligt i Malmö, där hon tidigare varit bosatt efter en uppväxt i Lund. Folkbokskriven i Stockholm. Vill gärna flytta tillbaka till Malmö.
Utbildning: Treårig utbildning på dokumentärfilmslinjen vid Stockholms dramatiska högskola.
Så gick det sedan: Hennes examensfilm, den animerade dokumentären ”Next Door Letters” fick pris på Göteborgs filmfestival. Den har visats av SVT, på olika filmfestivaler i Europa och Nordamerika, samt av Folkets Bio under vinjetten ”Svensk kortfilm”. Efter utbildningen har hon samarbetat med andra filmare. Ett av de senaste uppdragen har varit att klippa Karin Wegsjö film om skådespelaren Maria Eggert som drabbats av sjukdomen ALS.
Medlem i: Filmkollektivet Råfilm.
Måsprojektet: Råfilm sökte 100 000 kronor till filmen, som blir Sascha Fülschers första egna dokumentär efter utbildningen. Hon tar hjälp av andra bland annat med ljudpåläggning. Filmbasen sponsrar henne med lånad utrustning.
Gå till toppen