Aktuella frågor

Debattinlägg: "Att ha tråkigt – Bra för kreativiteten"

Att ha lite tråkigt påverkar inte bara barns kreativitet; även vuxnas tänkande mår bra av det, skriver Teresa Belton, utbildningsforskare som i morgon föreläser på Media Evolution The Conference, en konferens i Malmö om samhälls- och medieutveckling.

De flesta människor försöker undvika att ha tråkigt. Det känns obekvämt och man blir rastlös. Om vi upplever att vi inte har något att göra fyller vi ut tomrummet i våra hjärnor.
När vi åker tåg, slappar hemma i soffan, är lediga efter jobbet eller när läxorna är gjorda är det våra elektroniska prylar som kräver minst ansträngning av oss. Ett par knäpp och vi glider in i underhållning och kommunikation. Men om vi förmår se de stunder vi har lite tråkigt som möjligheter istället för en plåga kan det hända intressanta saker.
Jag forskade om televisionens inverkan på barns historieberättande när jag fick upp ögonen för långtråkighetens positiva effekter. Jag läste runt fyrahundra berättelser, skrivna av barn mellan tio och tolv år från fem olika skolor, och slogs av två oväntade saker. Färre berättelser än jag hade förväntat mig byggde på platser och scenarier kända från TV. Och många historier var rätt tråkiga och fantasilösa. Kunde det finnas ett samband?
Jag upptäckte att enligt tidigare forskare minskade barns förmåga att fantisera när de första TV-apparaterna kom in i människors hem. Och experiment visade att barn som hörde början på en berättelse i radio hittade på mer originella slut än barn som sett samma upptakt på TV.
I de berättelser jag studerade fanns förstås en del där personer och intriger lånats från TV. Gemensamt för dem var att de innehöll mycket lite av barnens egna tankar.
För att kunna uttrycka sig och sina tankar, tycks det avgörande vara att barnet har en direkt personlig upplevelse av livet som kan vara social, känslomässig, kulturell eller fysisk.
När barn ser på TV för att slippa ha tråkigt är de inte involverade i det som händer på samma sätt som under fri lek då deras fantasi stimuleras. De gör inga iakttagelser av livet omkring sig, de tvingas inte hitta på egna aktiviteter eller tänka själva. De gör inget av det som hjälper oss människor att skapa intryck, iakttagelser och minnen.
Tålamod, påhittighet och uthållighet är de inre styrkor som är grunden för kreativitet. Men kreativitet kräver också ansträngning. Studier visar att mycket TV-tittande är ren avkoppling och inget som tittarna koncentrerar sin uppmärksamhet på. Om barn tittar på TV eller DVD så snart de ”inte har något att göra” grundläggs lätt en vana att inte anstränga sig i det de gör.
Att ha lite tråkigt påverkar inte bara barns kreativitet; även vuxnas tänkande mår bra av det. Jag gjorde nyligen en liten studie tillsammans med en grupp kreativa yrkesutövare i England som själva har skrivit eller talat om långtråkighetens betydelse för deras kreativitet.
En av dem är manusförfattaren, journalisten och skådespelaren Meera Syal. När hon som liten var ledig från skolan tillbringade hon många långa timmar ensam. Hon kollade vad som hände i byn där hon växte upp, hon lärde känna åldriga grannar, hon gick till biblioteket och hon skrev. Ingenting störde hennes koncentration, ingen satte sig till doms över hennes läsande eller skrivande, och hon säger att inget stimulerar henne mer än ett blankt papper. Enligt Meera Syal är det upplevelserna i barndomen som gjort henne till skribent.
Konstnären Grayson Perry, som fick Turnerpriset för sina keramiska verk 2003, säger att det är långtråkigheten som pushar honom att spränga gränser och prova nya saker.
Författaren och poeten Felix Dennis drabbades av strupcancer 2012 och hade tråkigt i en sjukhussäng utan något att göra. Av en sjuksköterska fick han ett block post it-lappar och ”eftersom man inte kan skriva romaner eller affärsplaner på post it-lappar så försökte jag mig på lyrik”.
Som medel för underhållning och tidsfördriv har TV idag sällskap av datorer, mobiler, läsplattor och spelkonsoler. Vi kan slippa tänka egna tankar och behöver aldrig vara bortkopplade, för med prylarna kan vi fylla varenda sekund med stimuli. I gengäld går vi miste om stillhet, iakttagelser och egna tankeflöden som skapar en annan förbindelse till världen.
Prylarna styr vårt tänkande i bestämda banor. Neurologen professor Susan Greenfield har berättat för mig att hon älskar långa flygresor och timmar med bara papper och penna, eftersom flyget (hittills) tvingat henne att ha datorn avstängd.
Författaren och bloggaren Neil Gaiman har kommit på att han behöver frigöra utrymme i huvudet för att kunna utveckla sitt kreativa tänkande och tänker därför ta en halvårslång paus från sina 1,8 miljoner följare påTwitter, fler än 500 000 Facebookvänner och 1,5 miljoner bloggläsare, eftersom ”bästa sättet att få nya idéer är att ha rejält tråkigt”.
Så låt oss välkomna långtråkigheten i våra liv då och då och se vart den kan leda oss.
Teresa Belton
Översättning: Karen Söderberg
Teresa Belton är knuten till School of Education and Lifelong Learning vid East Anglia-universitetet i Norwich, England.
Gå till toppen