Världen

Respekten har försvunnit

USA:s finanskris har också blivit en politisk kris. Vandringen mot budgetstupet utgör inte bara ett hot mot världsekonomin utan tär också på tilltron till USA:s politiska system, såväl bland de egna väljarna som internationellt.
The Military Coalition, en sammanslutning av de 33 största veteranorganisationerna, protesterade igår i huvudstaden Washington D C mot att bland annat ett flertal monument till minne av krigsinsatser är stängda som en effekt av budgetkrisen.Bild: Carolyn Kaster
Även om kongressen och Vita huset i sista stund lyckas avvärja det finansiella kaos som riskerar att följa en betalningsinställelse handlar det tills vidare bara om en kortsiktig uppgörelse. Det är inte mycket som tyder på att det finns en förhandlingsvilja som kan undanröja hindren när nya kompromisser om budgetbesparingar och lånetak åter blir nödvändiga inom några månader.
Den finanspolitiska strid som nu utspelar sig har knappast några vinnare på det politiska planet. President Barack Obama och demokraterna i kongressen klarar sig visserligen lindrigare undan, men tar ändå stryk i opinionsmätningarna. USA-väljarnas dom är att deras folkvalda överlag inte klarar att hantera det uppdrag de getts. Men det republikanska partiet är på väg att bli den stora förloraren. Väljarna ger Republikanerna skulden för att ha drivit fram en kris utan några realistiska mål i sikte, samtidigt som partiet är så splittrat att det inte går att dölja de djupa interna motsättningar som finns.
När en begränsad grupp av högerrepublikaner – påhejad av teapartyrörelsen – tar till extrema metoder för att pressa fram sina krav fungerar inte USA:s grundlagsfästa garantier för maktdelning, vad som kallas ”checks and balances”. Mer än i ett parlamentariskt system ger det en minoritet möjligheter att kasta grus i maskineriet och för det mesta har det varit en demokratisk styrka. Det är trots allt denna konstitution som under lång tid hållit samman ett land som med en heterogen befolkning, en dynamisk invandring, en kulturell och geografisk mångfald inte vilar på en traditionell nationalistisk grund.
Men modellen har ändå byggt på att stridiga viljor kommit samman i kompromisser när stora och avgörande frågor stått på spel. Nu finns en grupp högerrepublikaner som inte alls tycks acceptera den majoritet som valts i demokratiska val och som, även efter en valförlust, anser att deras krav ska genomföras till hundra procent, utan några eftergifter.
I en bemärkelse har det republikanska partiet skapat sitt eget monster. Alla möjligheter har tagits för att rita om valdistrikt så att de i många fall blivit ointagliga högerenklaver. En kongressledamot i ett säkert distrikt hotas inte av någon demokratisk utmanare utan av en mer högerinriktad teapartyanhängare.
Samtidigt har nyhetsmedierna förändrats och fragmentariserats i en illusorisk valfrihet. Istället för att mötas på ett åsiktstorg där olika uppfattningar bryts mot varandra, får både politiker och väljare nu invanda föreställningar förstärkta i en medial ekokammare. Det ger åtminstone en del av förklaringen till teapartyrörelsens övertygelse om att den från sin snäva minoritetsposition för folkets talan med kravet att president Obamas sjukvårdsreform ska monteras ned om USA:s lånetak ska höjas.
Splittringen inom det republikanska partiet förvärras också av en brist på trovärdiga ledare som kan överbrygga de djupa motsättningar som finns. Oavsett om problemen med budgeten och lånetaket kan skjutas en bit på framtiden kvarstår problemet med en rigid republikansk högerflygel i kongressen, ovillig att ingå kompromisser eller att acceptera ett majoritetsstyre. Nya prognoser om att partiet tappar starkt i popularitet och riskerar ett bakslag i nästa års kongressval verkar än så länge inte ha någon större effekt. Därmed hotar också den politiska krisen att utlösa nya finansiella kriser.
Gå till toppen