Kultur & Nöjen

Dansikal visar vägen till det inre

När Skånes dansteater intar Malmö opera är det med en ”dansikal” som ska få åskådarna att ta klivet in i sitt inre. ”The Feeling of Going” bygger på ett isländskt popalbum och hämtar inspiration från sagans värld.

Malmö operas scen har förvandlats till ett drömskt skogslandskap. Några kala trädstammar är det enda som syns innan dansarna gör entré, en efter en.
Till en början är dansrörelserna lika stillsamma som landskapet. Sedan blir de ryckigare och hetsigare. Scenen kulminerar med att ett lurvigt monster, som ser ut att vara hämtat från ”Till vildingarnas land”, gör entré till ett färgglatt konfettiregn.
Det är inte den enda referensen till klassiska barnberättelser i föreställningen ”The Feeling of Going”, som görs av Skånes dansteater i samarbete med Malmö opera, och har premiär ikväll. Under en pressträff nämner den brittiske koreografen Ben Wright också ”Alice i underlandet”, ”Trollkarlen från Oz” och ”Peter Pan”.
Han fick idén till föreställningen när han satt på ett tåg mellan London och Paris. I hörlurarna hade han den isländske musikern Jónsis (sångare i Sigur Rós) album ”Go do”.
– Jag har alltid varit ett stort Sigur Rós-fan. Men vad som slog mig när jag lyssnade på Jónsi var att det fanns en drömsk sagoaktig kvalité som fångade mig. Det var så enkelt och så vackert, säger Ben Wright.
Musiken och albumets titel satte igång en rad tankar hos honom.
– Jag tänkte på att gå in i sömnen, att gå in i skogen, att gå in i sitt eget inre, säger han.
Hela föreställningen är uppbyggd kring låtarna på skivan. Det finns ingen tydlig berättelse, bara lösa fragment, precis som i en dröm.
– I en dröm kan du säga var någonstans du är i varje enskild situation, men du kan inte säga hur situationerna följer på varandra, säger Ben Wright.
Edda Magnason är en av tre solister. Hon tycker också att pjäsen är ett kliv in i hennes eget inre.
– Den är väldigt existentiell och livsbejakande, precis som Jónsis musik. Den sätter en i kontakt med sina primitiva sidor, på något sätt, säger hon.
Alldeles nyss gjorde hon en bejublad filmdebut i ”Monica Z”. Det här innebär att hon beträder ytterligare ny mark.
– Det är första gången jag går runt på scen med mygga istället för att stå vid en mikrofon och ha ett vanligt band omkring mig, säger hon.
Nu går hon från jazzig 1960-talsikon till ett mystiskt sagoväsen, klädd i fjädrar och svart filthatt, och med midjelångt vitt hår.
Bakom kostymen står Theo Clinkard. När han fick reda på att föreställningen skulle utspelas i skogen ville han inte ha med allt för många gammelengelska sagoklichéer. Han är modeintresserad och har blandat plagg från operans kostymförråd med saker som han har köpt i butiker i Malmö.
– Jag brukar säga att det är som att Acne har dragit till skogs. Något som känns ungt och bara kan vara gjort det här året, säger han.
Skånes dansteaters konstnärliga ledare Åsa Söderberg kallar ”The Feeling of Going” för en ”dansikal”. Det innebär att dansen står i förgrunden, medan Jónsis musik är understödjande.
Ben Wright hoppas att publiken ska känna något när de ser på dansrörelserna.
– Det ska inte vara som att betrakta fiskar i ett akvarium. Det ska vara en fysisk upplevelse, säger han.

”The Feeling of Going”

”The Feeling of Going” har premiär ikväll och spelas till och med 24 november. Speltid: 65 minuter (med 20 minuters paus).
Gå till toppen