Europas ekonomi är stelfrusen – under Afrikas sol snurrar allt snabbare. Tack vare globalisering och frihandel. Men fattigdomen?
Afrikanskt djur på sju bokstäver, e _e_ _ _ _?
Vi satt på stranden i Mombasa, gissade på ord och skrev i sanden. En ung kenyan iakttog oss och fattade till slut mod, kom fram och frågade hur gammal min son var.
Fem år?
Själv var han sjutton, men kunde inte läsa. Så ser min bild av analfabetismen ut. En kille som kan surfa, men inte läsa.
Detta var på 90-talet. Analfabetismen i Afrika sjunker, men FN-organet Unesco uppger att 38 procent av de vuxna fortfarande inte kan läsa.
Sanning nummer ett:
Afrika är fattigt. Människorna lever i misär, de är analfabeter och svälter.
Sanning nummer två:
Afrika är rikt. Det är här det händer, det är här den ekonomiska tillväxten finns. Allt fler afrikaner är rika och välutbildade.
Som så ofta ligger sanningen någonstans mitt emellan. Utvecklingen imponerar: tillväxten är i snitt 5 procent i länderna söder om Sahara. Där finns idag sju av världens tio snabbast växande ekonomier.
Samtidigt är alltför många fortfarande hjärtskärande fattiga och de fattiga blir bara fler.
Reportern Erika Bjerström konstaterar i boken Det nya Afrika (Weyler) att ett annat Afrika växt fram medan medier i väst har fokuserat på eländet:
"Vi blir inte utsända för att göra reportage om växande ekonomiskt välstånd, en explosiv IT-utveckling i till exempel Ghana."
Det gamla Afrika som vi sett på TV, det primitiva där folk lever som på 1300-talet, finns kvar. Men Bjerström pekar på moderna afrikaner, "geparderna", som utbildat sig i väst och i allt högre grad återvänder de hem för att bidra till utvecklingen.
Lägg till "de svarta diamanterna", en målmedveten framväxande medelklass med god utbildning och gott om pengar, flera bilar, vakter och tjänstefolk.
Vad har lyft Afrika?
Globalisering och frihandel. Liberalism.
"Mocambique är ett av världens fattigaste länder. Men inte bara det – landet är nu också en av världens snabbast växande ekonomier. 7 procents tillväxt varje år i två decennier vittnar om en explosionsartad utveckling", sade FP-ledaren Jan Björklund på landsmötet i torsdags:
"På 20 år har Mocambique gått från enpartistat till flerpartisystem, från planekonomi till marknadsekonomi, från socialistisk samhällsmodell till en liberal samhällsmodell. Landet är typiskt för det nya Afrika som växer fram."
Bjerström är inne på samma linje och förklarar framstegen med tillgången till globala marknader, en bättre statlig styrning, sociala reformer, avskrivna skuldbördor, högre råvarupriser, öppnare ekonomier, Kinas agerande, färre konflikter och demokrati.
Och jag tänker på föreläsningarna i statskunskap på 80-talet då jag fick höra att enpartisystemet var "bäst för Afrika" ...
Så är det mobilerna. Afrika hoppar över steget med fast telefon och PC, mobil öppnar världen.
Kina har tveklöst bidragit till lyftet. Medan västs uppmärksamhet under 90-talet var riktad mot Balkan, de forna Sovjetstaterna och Mellanöstern mutade Kina tyst in länder med olja och gas.
Intresset är rent ekonomiskt. Inte ett knyst om kommunism. Men inte heller om demokrati och mänskliga rättigheter.
Fattigdomen har inte minskat i samma takt som i resten av utvecklingsvärlden konstaterade International New York Times nyligen (7/11) och hänvisade till Världsbanken:
Visserligen har andelen människor som lever på mindre än 1,25 dollar per dag i Afrika söder om Sahara minskat från 58 procent vid millennieskiftet till 48,5 procent tio år senare. Men då befolkningen samtidigt har vuxit och ojämlikheten består så har de som lever i extrem fattigdom ökat från 376 miljoner år 1999 till 413 miljoner år 2010.
Tidningen citerar ekonomer på London School of Economics som visar att inkomsten per capita i stora delar av Afrika ligger på samma nivå som i Europa på medeltiden.
Uppgifterna om den snabba ekonomiska tillväxten måste tas med en nypa salt.
Afrobarometer visar att en stor andel av afrikanerna inte lyckas tillfredsställa sina grundläggande behov. Trots tillväxtsiffror på i snitt 4,8 procent per år ser denna intervjuundersökning få tecken på att den upplevda fattigdomen minskar.
Hur går det ihop?
Antingen sipprar inte den ekonomiska tillväxten ner och leder inte till minskad fattigdom – tvärtom ökar ojämlikheten.
Eller så finns det skäl att ifrågasätta tillväxtstatistiken.
Ekonomisk tillväxt måste – precis som bistånd – gå hand i hand med demokrati och mänskliga rättigheter för att göra livet bättre för de många.
Mer pengar till kleptokratier gör inte Afrika rikare.
Tillväxt och ökad handel ökar välståndet, medan de allra fattigaste lever i länder med svaga statsbildningar som inte kan tillgodogöra sig biståndet eller i länder som uppnått medelinkomststatus och inte behöver bistånd.
Vad rör väl oss Afrikas affärer?
Bjerström svarar det uppenbara:
"Vi behöver Afrika mer än Afrika behöver oss. Detta är framtidens kontinent och den rymmer enorma möjligheter. Europas stagnerade ekonomier måste vara med när lejonekonomierna sätter fart."
Arbetslösa portugiser som utvandrat till Angola och Moçambique i jakt på jobb har redan förstått detta.
Designern Deola Sagoes mode visas i Lagos, Nigeria.Foto: Sunday alamba
Afrikanskt djur på sju bokstäver, e _e_ _ _ _?
Vi satt på stranden i Mombasa, gissade på ord och skrev i sanden. En ung kenyan iakttog oss och fattade till slut mod, kom fram och frågade hur gammal min son var.
Fem år?
Själv var han sjutton, men kunde inte läsa. Så ser min bild av analfabetismen ut. En kille som kan surfa, men inte läsa.
Detta var på 90-talet. Analfabetismen i Afrika sjunker, men FN-organet Unesco uppger att 38 procent av de vuxna fortfarande inte kan läsa.
Sanning nummer ett:
Afrika är fattigt. Människorna lever i misär, de är analfabeter och svälter.
Sanning nummer två:
Afrika är rikt. Det är här det händer, det är här den ekonomiska tillväxten finns. Allt fler afrikaner är rika och välutbildade.
Som så ofta ligger sanningen någonstans mitt emellan. Utvecklingen imponerar: tillväxten är i snitt 5 procent i länderna söder om Sahara. Där finns idag sju av världens tio snabbast växande ekonomier.
Samtidigt är alltför många fortfarande hjärtskärande fattiga och de fattiga blir bara fler.
Reportern Erika Bjerström konstaterar i boken Det nya Afrika (Weyler) att ett annat Afrika växt fram medan medier i väst har fokuserat på eländet:
"Vi blir inte utsända för att göra reportage om växande ekonomiskt välstånd, en explosiv IT-utveckling i till exempel Ghana."
Det gamla Afrika som vi sett på TV, det primitiva där folk lever som på 1300-talet, finns kvar. Men Bjerström pekar på moderna afrikaner, "geparderna", som utbildat sig i väst och i allt högre grad återvänder de hem för att bidra till utvecklingen.
Lägg till "de svarta diamanterna", en målmedveten framväxande medelklass med god utbildning och gott om pengar, flera bilar, vakter och tjänstefolk.
Vad har lyft Afrika?
Globalisering och frihandel. Liberalism.
"Mocambique är ett av världens fattigaste länder. Men inte bara det – landet är nu också en av världens snabbast växande ekonomier. 7 procents tillväxt varje år i två decennier vittnar om en explosionsartad utveckling", sade FP-ledaren Jan Björklund på landsmötet i torsdags:
"På 20 år har Mocambique gått från enpartistat till flerpartisystem, från planekonomi till marknadsekonomi, från socialistisk samhällsmodell till en liberal samhällsmodell. Landet är typiskt för det nya Afrika som växer fram."
Bjerström är inne på samma linje och förklarar framstegen med tillgången till globala marknader, en bättre statlig styrning, sociala reformer, avskrivna skuldbördor, högre råvarupriser, öppnare ekonomier, Kinas agerande, färre konflikter och demokrati.
Och jag tänker på föreläsningarna i statskunskap på 80-talet då jag fick höra att enpartisystemet var "bäst för Afrika" ...
Så är det mobilerna. Afrika hoppar över steget med fast telefon och PC, mobil öppnar världen.
Kina har tveklöst bidragit till lyftet. Medan västs uppmärksamhet under 90-talet var riktad mot Balkan, de forna Sovjetstaterna och Mellanöstern mutade Kina tyst in länder med olja och gas.
Intresset är rent ekonomiskt. Inte ett knyst om kommunism. Men inte heller om demokrati och mänskliga rättigheter.
Fattigdomen har inte minskat i samma takt som i resten av utvecklingsvärlden konstaterade International New York Times nyligen (7/11) och hänvisade till Världsbanken:
Visserligen har andelen människor som lever på mindre än 1,25 dollar per dag i Afrika söder om Sahara minskat från 58 procent vid millennieskiftet till 48,5 procent tio år senare. Men då befolkningen samtidigt har vuxit och ojämlikheten består så har de som lever i extrem fattigdom ökat från 376 miljoner år 1999 till 413 miljoner år 2010.
Tidningen citerar ekonomer på London School of Economics som visar att inkomsten per capita i stora delar av Afrika ligger på samma nivå som i Europa på medeltiden.
Uppgifterna om den snabba ekonomiska tillväxten måste tas med en nypa salt.
Afrobarometer visar att en stor andel av afrikanerna inte lyckas tillfredsställa sina grundläggande behov. Trots tillväxtsiffror på i snitt 4,8 procent per år ser denna intervjuundersökning få tecken på att den upplevda fattigdomen minskar.
Hur går det ihop?
Antingen sipprar inte den ekonomiska tillväxten ner och leder inte till minskad fattigdom – tvärtom ökar ojämlikheten.
Eller så finns det skäl att ifrågasätta tillväxtstatistiken.
Ekonomisk tillväxt måste – precis som bistånd – gå hand i hand med demokrati och mänskliga rättigheter för att göra livet bättre för de många.
Mer pengar till kleptokratier gör inte Afrika rikare.
Tillväxt och ökad handel ökar välståndet, medan de allra fattigaste lever i länder med svaga statsbildningar som inte kan tillgodogöra sig biståndet eller i länder som uppnått medelinkomststatus och inte behöver bistånd.
Vad rör väl oss Afrikas affärer?
Bjerström svarar det uppenbara:
"Vi behöver Afrika mer än Afrika behöver oss. Detta är framtidens kontinent och den rymmer enorma möjligheter. Europas stagnerade ekonomier måste vara med när lejonekonomierna sätter fart."
Arbetslösa portugiser som utvandrat till Angola och Moçambique i jakt på jobb har redan förstått detta.
Designern Deola Sagoes mode visas i Lagos, Nigeria.Foto: Sunday alamba
