Ekonomi

Rörigt system möter skånska innovatörer

Pengarna som läggs på detta är också mer än någonsin, totalt 730 miljoner kronor i år.

När Näringsliv gick igenom det innovationsstödjande systemet 2010 lovade regionordföranden Pia Kinhult (M) ett effektivare system. Men fortfarande lyser ordningen med sin frånvaro.
– Det är en spretig värld. Det finns en begreppsflora som vi knappt själva begriper och hur ska de utifrån begripa den då? Det är inte så lätt för enskilda företag att hitta i den här djungeln av stödfunktioner, säger Eva Ohlstenius på nätverket Connect Skåne som hjälper nystartade innovativa företag att hitta kapital.
2010 gjorde Näringsliv en genomgång av alla innovationsstödjande verksamheter i Skåne, det vill säga klusterorganisationer, inkubatorer, forskningsparker och investerarorganisationer. Resultatet var en komplex bild bestående av ett åttiotal aktörer vars verksamheter ofta överlappade varandra.
Då lovade regionens ordförande, Pia Kinhult, att oredan skulle minska och att systemet skulle bli effektivare.
– Det är mångfalden av aktörerna som gör att det tar tid. Att få alla att sätta sig ner runt ett bord är svårt. Det tog ett par år innan vi fick alla att inse att vi måste sätta oss ner och diskutera eftersom det här inte är bra, sa hon till Näringsliv då.
Tre år senare har Näringsliv gjort om samma kartläggning och hittat cirka 120 aktörer, det vill säga 50 procent fler än 2010.
Vissa organisationer har slagits samman och fått tydligare uppdrag, som Innovationsbron och Almi. Andra har upphört som Øresund Org och Selfmade.
Men sammantaget är organisationerna som kommit till betydligt fler än de som har försvunnit eller slagits samman. Bilden av ett system med ännu fler aktörer och ännu större oreda framträder tydligt.
– Naturligtvis måste vi bli tydligare och alla måste ha kunskap om och veta vad alla gör och det är möjligt att det finns organisationer som överlappar varandra och som vi måste lägga samman. Men sedan får vi inte vara rädda för att det krävs en mångfald. Vad vi däremot behöver göra är att öppna upp arenorna och att alla förstår vad de har för roll och vad de gör. Där får vi jobba på, där har vi kanske inte kommit så långt, säger Pia Kinhult.
Det börjar dra ihop sig till Together Thursday, torsdagslunch, hos två av de nytillkomna innovationsorganisationerna sedan 2010: The Black Pearl och Lund University Social Innovation Center, Lusic.
Sorlet stiger mellan de graffitimålade väggarna i Lunds universitets lokaler på Ideon-området och utmed de vita långborden samlas studenter, forskare och offentligt avlönade affärsrådgivare.
Cheiek Tidani Sorm har dukat fram grytor, ris och fufu tillagat efter malinesiskt recept av honom och hans vänner. Lunchen kostar fyrtio kronor och doften av kanel och varm ananas sprider sig i lokalen.
Together Thursdays är ett koncept som utvecklats av The Black Pearl och Lusic i samarbete med medborgarkontoret Mötesplats Maggan och mångfaldsföreningen Tamam. Lunchen lagas av personer från Mötesplats Maggans cateringverksamhet som serverar mat från olika kulturer.
– Vi hoppas att lunchen ska bli ett sätt att bryta barriärer och hjälpa individer att få nya kontakter, kanske utveckla nya företag och hitta arbete, säger André Bogsjö, projektledare på Lusic och The Black Pearl.
De nya innovationsorganisationerna Lusic och The Black Pearl administreras under LU Open, som också är en nytillkommen organisation sedan Näringslivs förra kartläggning av innovationssystemet.
LU Open bildades 2013 och är delvis ett namnbyte på avdelningen för Öresunds- och nätverksprojekt vid Lunds universitet, delvis ett nytt koncept. Uppdraget påminner dock om universitetets största innovationsorganisations, LU Innovation System, som har funnits sedan 1994.
Linus Wiebe är innovationsdirektör på universitetet och högst ansvarig på LU Innovation System. Han tycker att det finns för många aktörer i innovationssystemet.
– Om vi tittar på innovationssystemet som en bransch som vuxit fram de senaste tjugo åren så är det naturligt med en explosion av aktörer i början och senare med konsolidering och utslagning. Nu skulle vi behöva gå igenom en konsoliderings- och utslagningsfas. Men det är svårare i offentliga organisationer, säger Linus Wiebe.
Men om du vill ha färre organisationer, varför startade ni LU Open och varför ligger inte ansvaret under LU Innovation System?
– Det är en bra fråga. Det är två till viss del skilda uppdrag. Det är lite olika typer av logik och olika kompetenser. Det är ganska naturligt att det är två olika enheter. Jag tror inte att det är ett problem internt, däremot hade det varit tydligare mot omvärlden om vi inte hade haft fler organisationer som kommunicerade externt.
Lusics initiativtagare, André Bogsjö, arbetade tidigare på LU Innovation System, men sa upp sig när han insåg att de inte välkomnade samhällsentreprenörer.
– Vi står inför klimatförändringar, sociala problem med utanförskap och en åldrande befolkning, problem som jag tycker att vi borde vara med och möta. Men universitetet var inte med på banan och gjorde i princip inget kring sociala innovationer tidigare, säger André Bogsjö.
Han startade Lusic i januari 2012 och de riktar sig mot samhällsentreprenörer, det vill säga företagare med fokus på att lösa samhällsproblem. Organisationen är projektfinansierad med Lunds universitet som huvudfinansiär. André Bogsjö vet ännu inte hur mycket pengar de har att röra sig med nästa år. Lunds universitet bidrog med en dryg miljon kronor i år och har beviljat en miljon även nästa år – övrig finansiering hänger på hur väl de lyckas med sina ansökningar till statliga finansiärer som Vinnova och Tillväxtverket.
– Jag kan med säkerhet säga att vi levererar ett värde så jag skulle gärna se att vi fick årlig finansiering. Projektmedel är bra när man vill testa idéer, säger André Bogsjö.
Projektfinansieringen innebär att de anställda i Lusic får ägna åtskilliga arbetstimmar åt att söka nya medel – tid som de annars hade kunnat lägga på entreprenörerna.
De är inte ensamma om problematiken med projektfinansiering. En stor andel av aktörerna i innovationssystemet är projektfinansierade vilket bidrar till den splittrade bilden och att aktörerna delvis sysslar med samma saker.
– Det är ett generellt problem med många aktörer i den här verksamheten som jag tycker är farligt och destruktivt. Det är lätt att det blir projektknarkarorganisationer. Ofta får man pengarna i treårscykler och sedan lägger man ett år på att bygga upp, ett år på att driva och ett år på att söka medel. Man blir väldigt duktig på att ragga pengar och en oresonligt stor andel av tiden och resurserna läggs på att söka finansiering, säger Linus Wiebe på LU Innovation System.
Många av aktörerna i innovationssystemet förklarar ”projektknarkandet” med att statliga myndigheter och verk som Vinnova och Tillväxtverket gärna satsar pengar i nya verksamheter, men sällan i upprätthållande av befintliga organisationer.
Men Charlotte Lorentz Hjorth, vd för forskningsparken Krinova i Kristianstad, menar att det bara är en del av sanningen. Enligt henne är antalet icke-sammankopplade organisationer i det skånska innovationssystemet betydligt fler än i andra delar av landet.
– Min uppfattning är att regionen inte lyckats med att skapa en infrastruktur för innovation och då får man en projektifiering av innovationssystemet eftersom behovet finns. Det har saknats ett visionärt ledarskap som tagit ett helhetsgrepp om infrastrukturen i Skåne, säger hon.
Med infrastruktur menar hon kommunikationen och uppdragsfördelningen mellan innovationsaktörerna i form av forskningsparker, inkubatorer, kluster och investerare. Enligt henne är Region Skånes fördelning av EU:s strukturfondspengar en kraftigt bidragande orsak till den höga andelen projektfinansierade organisationer.
– I Västra Götaland fördelar regionen pengarna från strukturfonderna till sin infrastruktur i form av inkubatorer, forskningsparker och kluster. I Skåne har regionen istället använt en stor del av pengarna och satsat i egna projekt vilket gör att innovationssystemet blir anorektiskt.
Hon hävdar att Region Skånes elitsatsning på utvalda kluster och excellenscenter är problematisk ur ett mångfaldsperspektiv eftersom basinfrastrukturen i form av forskningsparker och inkubatorer blir lidande.
– Regionen satsar på excellenscenter och kluster men glömmer inkubatorerna och forskningsparkerna. Det innebär en snedfördelning av pengarna som bland annat missgynnar mogen industri och kvinnor.
Forskningsparken och inkubatorn i Kristianstad får ingen regional finansiering utan betalas med statliga och kommunala pengar. Charlotte Lorentz Hjorth kallar det för ett ”subinnovationssystem”.
– Man kan likna det vid att bygga små järnvägar i alla kommuner men inte koppla samman dem, säger hon.
Frågan om projektorganisationer går hand i hand med en annan omdiskuterad fråga: den geografiska fördelningen av innovationsstöd i Skåne. En stor andel av de regionala pengarna läggs på satsningar i Malmö-Lund-området.
– Kristianstadregionen med sin mogna industri och sitt livsmedelsfokus har stor tillväxtpotential men här behöver man arbeta med något annat än kluster. När man bara satsar på excellensmiljöer blir det väldigt exkluderande, man måste ta ett bredare grepp om hela näringslivet så att företag överlever och tar till sig ny forskning, säger Charlotte Lorentz Hjorth.
Snedfördelningen drabbar inte bara Kristianstad, utan även innovationsaktörerna i Helsingborg.
– Malmö har varit väldigt bra på att samla resurser, både på regional och på nationell nivå. Helsingborg har blivit lidande av att det alltid har gått bra för det privata näringslivet i Helsingborg och man har inte odlat någon talang i att dra åt sig regionala och nationella medel, säger Karsten Deppert.
Han företräder innovationscentret Mindpark där den kommunalt finansierade inkubatorn Think huserar. Inkubatorn startades 2012 och finns även på innovationscentret Linc i Landskrona. Företagskuvösen är den första större offentliga satsningen i nordvästra Skåne på innovationsinfrastruktur.
När Näringsliv besöker Mindpark har Thinks tillförordnade inkubatorchef Johannes Ivarsson, Thinks affärs-utvecklare Joakim Jardenberg och Karsten Deppert samlats i den gröna soffan i markplan. I kaféet för-bereds dagens sopplunch och bestickklirr blandas med popmusik på hög volym.
En av de senast inflyttade entreprenörerna på Mindpark är Cecilia Larsson som leder det nystartade bolaget Marmeladmakeriet. Affärsidén är att utnyttja Helsingborgs läge som nav för fruktimport i Sverige och göra marmelad av övermogna frukter som inte går att sälja.
Cecilia Larsson menar att Mindpark är en perfekt miljö för uppstartsföretag på grund av nätverksmöjligheterna.
– Det är ett ständigt utbyte av idéer här och lokalerna är trevliga. Redan första dagen jag satt här kom två bolag fram och började snacka och båda hade två, tre idéer var om hur vi kunde utveckla Marmeladmakeriet, säger hon.
Innovationssystemet i Helsingborg har historiskt sett byggt på en entreprenöriell gräsrotsrörelse. Johannes Ivarsson på Think hoppas att initiativen även fortsättningsvis ska vara i första hand entreprenörsdrivna.
– Det behövs inga bombastiska politiska initiativ för luften går snabbt ur dem. Att bygga på Mindpark med Think är bra, det är ett mindre projekt som kan löpa över längre tid och stärka gräsrotsrörelsen som finns, säger han.
Karsten Deppert lyfter fram betydelsen av samarbete mellan innovationsorganisationerna i staden. Han ligger bakom ett initiativ i Helsingborg som kallas Enterprise där Nyföretagarcentrum, Connect Skåne, Venture Cup, Think med flera ingår. De träffas en gång i månaden över en lunch för att uppdatera varandra om verksamheterna och diskutera möjliga samarbeten.
– Problemet med innovations-systemet är inte att det finns för många organisationer utan att de inte har några inbyggda effektivitetskrav och att de saknar incitament att hjälpa varandra. Man mäter deras effektivitet på fel sätt och belöning för samarbeten existerar inte, säger Karsten Deppert.
På Lunds universitet hittar vi en forskare som håller med honom. Elena Zukauskaite på innovationsforskningsenheten Circle hoppas att konsolideringen och sammanslagningarna ska öka i det innovationsstödjande systemet i Skåne.
– Hur många aktörer som är tillräckligt många är svårt att säga. Men det är fragmenterat. Om man är en entreprenör som vill starta ett företag och behöver stöd från regionen i form av konsultation, nätverk med andra företag eller investerare så finns det så många olika organisationer man kan vända sig till och det är en utmaning att veta vilken som ger den bästa hjälpen i varje sammanhang. Det vore bra om det fanns ett ställe där man kunde hitta alla aktörerna, en slags informationsportal. Det vore även bra att se över organisationernas funktioner. Istället för att ha parallella erbjudanden skulle man arbeta mer tillsammans, säger hon.
Bilden är som vanligt inte svart eller vit. Det finns även exempel på ökade samarbeten. Region Skåne har till exempel bildat en grupp som heter SME-tillväxtfasgruppen och samlar alla organisationer som arbetar med företag i tillväxtfas. Och när Elena Zukauskaite ombeds att ge sin syn på vad som gått i rätt riktning i det skånska innovationssystemet de senaste åren, nämner hon just den ökade mängden samarbeten.
– När ni gjorde kartläggningen för några år sedan märkte ni att det fanns många olika aktörer inom innovationssystemet. Det finns fortfarande många. Men Media Evolution är ett exempel på att man försökt konsolidera projekt och sammanföra dem. En annan sak som Region Skåne påpekar mycket är att man har gått från kluster till arenor vilket innebär att man försöker få olika kluster att samarbeta, säger hon.
Parallellt med expansionen av det offentligt finansierade innovationsstödjande systemet har även flera privata initiativ vuxit fram. Entreprenörsfiket Djäkne Kaffebar i Malmö är ett av dem. Där hittar vi en av Skånes många entreprenörer, Carl-Rafael Fredson. Han har startat flera företag inom rekryteringsbranschen, det senaste heter Youcruit och är en digital rekryteringstjänst som utvecklar ett koncept för jobbansökningar via video-cv.
Carl-Rafael Fredson är överlag skeptisk till det offentligt stödda innovationssystemet som han menar ”tar udden ur all kreativitet”.
– De sätter upp så många barriärer. Om vi skulle söka pengar från dem skulle vi behöva ägna månader åt att fylla i rapporter som inte har någon affärsnytta för oss, säger han.
Carl-Rafael Fredson är på Djäkne kaffebar för att lyssna på ett föredrag med före detta arbetsmarknadsministern, Sven Otto Littorin. Föredraget handlar om hur företagare ska bli bättre på att förstå och nå fram till politiker.
De vita putsade väggarna och det mörka trägolvet lyses upp av nakna glödlampor som hänger från taket i svarta sladdar. Ljudet från föreläsningen slåss om uppmärksamheten med kaffemalningsmaskinen, kylskåp som öppnas och stängs och baristornas skrammel med kaffekoppar.
Djäkne Kaffebars frukostmöten äger rum några gånger om året och är välbesökta tillställningar som samlar IT-entreprenörer i Skåne. Oftast handlar föreläsningarna om affärsrelaterade frågor som hur man ska öka försäljningen, vad som är inne i IT-världen och hur man får fler att starta företag.
– Syftet är att vi ska träffa varandra. Det är mycket entreprenörer och riskkapitalister här, säger Carl-Rafael Fredson som är en av initiativtagarna till mötesplatsen.
Efter föreläsningen slår vi oss ner på en träbänk och pratar om varför privata initiativ som Djäkne Kaffebar behövs i innovationssystemet.
– Vi är ingen konkurrent till det offentliga systemet utan ett komplement. Det offentliga behövs precis som andra institutioner och framförallt behövs investeringspengarna, men det är entreprenörer som har drivit och sålt bolag som måste leda utvecklingen och stötta varandra, säger Carl-Rafael Fredson.
Han har själv bara ansökt om pengar från det offentliga innovationssystemet en gång under de knappa fem år han drivit företag. Ansökan om uppstartsbidrag till rekryteringsföretaget Green Search & Selection beviljades inte, delvis för att affärsplanen ansågs orealistisk. I dag omsätter företaget några miljoner och är lönsamt.
– Jag tycker att det är ett problem att organisationerna är så processtyrda. De har ingen bra riskbedömning utan går på lite för säkra kort, säger Carl-Rafael Fredson.
I kartläggningen av innovationssystemet i Skåne har Näringsliv bett aktörerna om deras tre främsta framgångsexempel, det vill säga entreprenörer som lyckats tack vare deras hjälp.
Flera företag återkommer i sammanställningen, exempelvis har hela sex organisationer nämnt bildteknikbolaget Scalado som en av deras främsta framgångar.
En av organisationerna som ser Scalado som sitt framgångsexempel är nätverket Connect Skåne som samlar privata investerare. Eva Ohlstenius, vd på Connect Skåne, tycker inte att det är konstigt att flera organisationer har samma framgångsexempel.
– Ta till exempel ett företag som Ideon har hjälpt i ett jättetidigt skede. Det kan komma tillbaka efter ett år och vara redo för att ta nästa steg och då kan vi kanske hjälpa dem och presentera dem för våra affärsänglar [privata investerare]. Då blir det automatiskt så att flera organisationer har hjälpt dem, säger hon.
Hon tycker heller inte att organisationerna satsar på för säkra kort.
– Jag tror inte att alla satsar på den vinnande hästen, men den vinnande hästen är så pass vinnande att den går igenom överallt och syns överallt. De riktigt duktiga entreprenörerna har en förmåga att få strålkastarna att lysa på sig.
Åsikterna om huruvida innovationssystemet bara investerar i redan framgångsrika företag går isär. Tillbaka i de graffitimålade lokalerna på Lunds universitet hittar vi en person i det offentliga innovationssystemet som ger entreprenören Carl-Rafael Fredson rätt och har en förklaring av hur situationen uppstått:
– Problemet i dag är att innovationsorganisationernas framgång mäts utifrån hur framgångsrika entreprenörerna de stöttar är. Det gör att organisationerna blir mer angelägna om att stötta redan framgångsrika företagare, säger Joakim Grina, medgrundare av Lusic.
Sammanfattningsvis har innovationssystemet i Skåne aldrig bestått av så många aktörer – knappt 40 fler än för tre år sedan. Aldrig haft så stor budget – totalt 730 miljoner kronor vilket är 330 miljoner mer än för tre år sedan. Aldrig haft så många inkubatorer: Think, Krinovas inkubator, The Creative Plot, Trelleborg Green Room Inkubator och NSR:s inkubator är några av nytillskotten sedan förra genomgången.
– För mig är inte antalet organisationer det intressanta, utan effekten för Skåne av de satsningar vi gör. Vi måste våga prova och vi måste ta risken att misslyckas, det är en del av att jobba med utvecklingsfrågor. Men tittar jag framåt så är dialogen mellan aktörerna viktig. Vi har ett stort och gemensamt ansvar för Skånes utveckling och måste vara lyhörda för entreprenörerna och företagen, säger Bodil Rosvall Jönsson, näringslivschef på Region Skåne och vd för Business Region Skåne.

* Totalsiffran för innovationsstödet angavs i originalversionen av artikeln som 830 miljoner kronor för 2013. Siffran var felaktig och har i efterhand korrigerats till 730 miljoner kronor. 
Gå till toppen