Kultur & Nöjen

Förklädd spänning

Taksim. Övers Tomas Håkanson. Ersatz.

”Om hösten märks det att staden är dödsdömd. De som skulle ge sig av har rest för länge sedan. I skymningen luktar det av brinnande löv.”
Så börjar den polske författaren Andrzej Stasiuks roman, ”Taksim”, hans tredje i svensk översättning av Tomas Håkanson, och med de raderna anges grundackordet för berättelsen. Vi befinner oss i ett gudsförgätet och förtvivlat Östeuropa, där lumphandlarna Pawel och Wladek reser runt med sin gamla skåpbil mellan basarer och loppmarknader. Allting är till salu och nästan gratis.
Stasiuk räknas som en av de mest betydande postkommunistiska författarna i sitt hemland och fick sitt internationella genombrott med ”Världen bortom Dukla” för ett tiotal år sedan. Hans prosa är förtätad och detaljrik men kräver sin uppmärksamme läsare.
I sina bästa stunder fungerar den filmiskt när den målar upp miljöer i långa, stämningsfulla tagningar. I sina sämsta står den och stampar och blir alltför deskriptiv. Till skillnad från ”Vägen bortom Dukla”, som var mer fragmentarisk, med många olika episoder som korsade varandra, vill ”Taksim” berätta en handfast historia. Baksidestexten utlovar till och med en ”rasande biljakt” på slutet. Och visst, temperaturen höjs mot slutet när de båda lumphandlarna blir indragna i en härva av människohandel och kriminalitet. Plötsligt vänds det resignerade vemodet till våldsam thriller. Men berättargreppet fungerar inte riktigt. En sådan historia hade krävt en annan slags dramaturgi med ett rappare tonfall och ett större engagemang i romanens huvudpersoner.
”Taksim” lämnar kvar en känsla av vemod och många bilder från ett Östeuropa i sönderfall, men jag önskar att Andrzej Stasiuk hade utvecklat och fördjupat sin berättelse istället för att förvandla den till en illa förklädd spänningsroman.
Gå till toppen