Kultur & Nöjen

Ann Heberlein: Ylande överprästinnor gynnar inte kvinnors intressen

Jag älskade Belinda Olssons program "Fittstim – min kamp" som sändes i torsdags.

Nyfiket, öppet och förutsättningslöst ger hon sig ut på jakt efter den samtida feminismen. I första programmet skärskådar hon bland annat Femen och barabröstaktivism. Hon följer med när en Femenaktivist utför en aktion: en kvinna med synnerligen välformade bröst rusar topless in på Tunisiens ambassad och vrålar "Free Amina". Det hela filmas och läggs sedan ut på Youtube. Femenklippen med aktivistbröst från hela världen visas och delas hundratusentals gånger. Vilken konkret effekt bröstaktionerna får är däremot svårare att utröna, leder tuttaktionerna till förändring? Är det verkligen feministisk övertygelse som driver femenaktivisterna, eller handlar det om något annat? Kanske rentav exhibitionism, som Olsson antyder.
Belinda Olsson stämmer träff med en av aktivisterna som kämpade för kvinnors rätt att bada barbröstade på Aq-va-kul. Malmös kvinnor kan numera bada utan behå i stadens badhus. Enligt Aq-va-kuls personal tycks det dock vara en möjlighet som Malmös kvinnliga befolkning inte är särskilt intresserade av att utnyttja. Olsson undrar försiktigt om rätten att få bada topless verkligen är en viktig fråga. Aktivisten säger att det är skönt. Hon känner sig fri.
Belinda Olsson har blivit utsatt för hård kritik av i stort sett varenda offentlig feminist i det här landet vid det här laget. Kritiken går i korthet ut på att hon förlöjligar feminismen samt ger en felaktig bild av dagens rörelse eftersom hon lyfter fram "perifera fenomen". Olsson är en förrädare, antifeminist, okunnig och grund ylas det från alla håll och kanter (fast mest från vänster, och bara av kvinnliga röster). Det är ett klassiskt fall av att skjuta budbäraren. Hallå där, alla arga rättrogna feminister: Det här är verkligheten. Femen och barabröstaktivism må vara perifera fenomen i era världar – lik förbannat finns de och det har skrivits spaltmeter om dessa fenomen. Självklart ger programmet inte en heltäckande redogörelse för svensk feminism, men det var väl inte heller syftet?
Belinda Olsson har lyckats väcka en slumrande feministisk debatt, och när Sveriges samlade feminister svalt förtreten över att det inte var en av dem som fick göra tre timmar feminist-tv kanske vi kan gå vidare till väsentligheter. Vi kan väl börja med att rannsaka oss själva och fråga när feminism blev en sekt där några översteprästinnor tar sig rätten att döma vem som är inne och vem som är ute, vem som får vara med och vem som ska mobbas ut. När vi konstaterat att ett sådant beteende inte gynnar vårt gemensamma intresse av att skapa en värld där kvinnor och män har lika rättigheter och möjligheter kan vi väl komma överens om att lägga energin på att förverkliga det istället för att lägga energi på att förgöra varandra.
Gå till toppen