Sverige

Särskilt stöd sätts in för sent

Extra stöd lönar sig bäst för små barn. Ändå är det i nionde klass som särskilt stöd är allra vanligast.
– Det finns en vänta-och-se-mentalitet som gör att skolan inte sätter in de stödinsatser som behövs, säger skolforskaren Anna Sjögren.

Ekonomen och nobelpristagaren James Heckman har i sin forskning visat att ju tidigare ett barn får hjälp att rätta upp svårigheter, desto bättre avkastning har insatsen. En satsad hundralapp på ett förskolebarn kan ge sju gånger tillbaka, enligt Heckman. Om samma hundralapp satsas på ett barn i slutet av grundskolan, har avkastningen minskat till mindre än hälften. Tidig hjälp sparar stor möda och känsla av nederlag för både elev och lärare.
Tidigare stöd i skolan kommer att bli en av politikernas käpphästar i den kommande valrörelsen. När Moderaterna startar en skolkampanj i februari, kommer ett av deras främsta löften vara att sätta in särskilt stöd tidigare än idag. De är inte ensamma: skolpolitiker från Folkpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har också betonat vikten av tidigt stöd.
Men i skolan satsas resurserna på särskilt stöd helt tvärtom. Figuren här bredvid är gjord av Skolverket och visar hur stor andel elever som får särskilt stöd i olika åldrar: från sex procent av eleverna i första klass, till nästan var femte elev i nian.
Trots att forskningen tydligt har visat att tidiga insatser lönar sig bäst, så är det alltså vanligare att ge särskilt stöd ju äldre eleverna är.
– Det finns inget som säger att det är dåligt att ge stöd sent. Men om man kan planera på längre sikt så är det vettigt att sätta in stöd redan i årskurs ett. Om man förebygger framtida problematik, så behöver de elever som kommer upp i nian inte så mycket stöd, säger Anna Sjögren, nationalekonom på IFAU som har forskat kring tidiga insatser i skolan.
Det finns flera anledningar till att verkligheten inte ser ut som idealbilden, enligt Anna Sjögren. Det kan vara att lärarna ser att barnet behöver stöd, men att pengarna inte finns att ge extra hjälp.
Eller att lärare och skolledning ser speciallösningar som något stigmatiserande och därför väntar med att sätta in extra hjälp. Anna Sjögren nämner också en vänta-och-se-mentalitet som går ut på att barn ska mogna av sig själva och att skolan därmed inte sätter in de stödinsatser som behövs.
– Den typen av föreställningar lever säkert kvar ute på en del skolor. Därför måste skolor göra brandkårsutryckningar sista året för att baxa folk över godkäntgränsen, säger Anna Sjögren.
För små barn är det läsinlärningen som är i fokus. Anna Sjögren förordar att barnens språkinlärning ska undersökas på ett systematiskt sätt redan när de börjar skolan, för att kunna ge stöd snabbt.
– Är det så att bokstäverna inte fastnar finns det ingen anledning att vänta, det är bättre att ge barnet extra läsinlärningsstöd direkt, säger hon.
Ju mer pengar en kommun lägger på skolan, desto fler barn får särskilt stöd. Men nästan ingen kommun i Sverige fördelar resurser mer bland just små barn. När Skolinspektionen kontrollerade 30 kommuners arbete mot segregation i skolan, så var Uppsala den enda kommun som resursfördelade mer bland de yngre barnen än bland de äldre.
– Jag konstaterar att forskare ofta påpekar att det är bra med tidiga insatser, men i praktiken är det nästan ingen som gör det, säger Roger Niklewski på Skolinspektionen.
Gå till toppen