Kultur

En turbulent tid

Snart drar valrörelsen igång i Sydafrika. Den senaste tidens händelser har skadat förtroendet för aktivistveteranen Mamphela Ramphele och oppositionen.

Mamphela Ramphele är aktuell med självbiografin ”A passion for freedom”.Bild: Lars Pehrsson / SvD / TT
Den senaste veckan har varit turbulent i Sydafrika. Det började förra tisdagen, då det största oppositionspartiet Democratic Alliance (DA) meddelade att aktivistveteranen Mamphela Ramphele blir dess presidentkandidat vid valet i vår. Många höjde på ögonbrynen, framförallt för att hon startade ett eget parti (Agang) för knappt ett år sedan.
I söndags kom så nästa skräll: Ramphele hoppar av kandidatskapet och bryter alliansen mellan partierna. Nu skakar folk på huvudet i stället. Veckans manövrar har skadat förtroendet både för DA och Ramphele i ett läge då Sydafrika är i desperat behov av en stark opposition.
Under åren som jag följt Mamphela Ramphele har hon framstått som en av de mest intressanta personerna inom den sydafrikanska politiken. Hon är 66 år gammal och har sin politiska bakgrund i Black Consciousness (BC)-rörelsen, en radikal antiapartheidorganisation som grundades av den briljante Steve Biko på 60-talet. Efter decennierna som aktivist gjorde Ramphele karriär som läkare och forskare, och efter apartheids fall som universitetsledare, Världsbanksdirektör och styrelseproffs.
Hennes senaste bok är självbiografin ”A passion for freedom” (2013), och som alltid är det uppfriskande att läsa böcker om kampen mot apartheid som ger alternativ till det förhärskande ANC-perspektivet. Hon berättar i kort och saklig prosa om framväxten av BC-rörelsen, som hon gick med i när hon började studera medicin 1968.
Black Consciousness var något nytt i Sydafrika. Till skillnad från ANC, som vilade på klassanalys, fokuserade BC på ras och postkolonial teori. De underströk vikten av att frigöra de svarta från den negativa självsyn som kolonialismen hamrat in under hundratals år.
En annan skillnad var att BC-rörelsen var separatistisk. Den ville inte involvera vita i sin kamp, och distanserade sig således ytterligare från ANC, som hade många vita kommunister i sitt ledarskikt. De vita sydafrikanerna var också förtryckta, menade BC-rörelsen, och hade alltså en egen, unik kamp att utkämpa.
Mamphela Ramphele kom att jobba nära Steve Biko, och blev också en av hans älskarinnor. Men relationen växte och den invecklade kärlekshistoria som utspelade sig hade utan vidare kunnat fylla en egen bok.
När de äntligen skulle få varandra 1977, efter att ha avslutat sina respektive misslyckade äktenskap, torterades Biko ihjäl av polisen. Tre månader senare födde Ramphele deras gemensamme son Hlumelo.
Idag har Mamphela Rampheles BC-ideologi flätats samman med liberalism. I debatten har hon ofta stuckit ut som en skarp kritiker av ANC-regeringen, och förra boken ”Conversations with my sons and daughters” (2012) är en lysande vidräkning med den politiska kulturen i landet. Hennes stora projekt är att försöka inspirera sydafrikanerna att utkräva ansvar av sina politiker. Begreppet ”aktiva medborgare” går som en röd tråd i självbiografin.
Möjligen har den senaste veckans cirkus en del av sin förklaring här. Mamphela Ramphele och ledarskapet inom DA försökte driva igenom beslutet att bilda allians utan att förankra det i sina respektive partier. Många i Rampheles organisation kände sig överkörda för att de inte konsulterats. Hade hon ignorerat detta missnöje, så hade hon underminerat sitt politiska projekt om ansvarsutkrävande. Hon missbedömde sitt mandat som ledare, och resultatet är att två sargade oppositionspartier nu linkar in i en oviss valrörelse.
Gå till toppen