Inpå livet

I kläm mellan traditionen och framtiden

Den vietnamesiska landsbygdens traditionella värderingar krockade med studentlivet i staden. Le Trung Hieu och To Thi Phuong Thao har betalat ett högt pris för att få vara tillsammans.

Om tio år hoppas Le Trung Hieu och To Thi Phuong Thao att de har sparat ihop pengar för att köpa ett eget hus i Saigon. Än så länge har de bara råd att hyra ett rum i Binh Thanh-distriktet.Bild: Quinn Ryan Mattingly
Varje söndag gick Le Trung Hieu och To Thi Phuong Thao tillsammans med många andra av Vietnams sju miljoner katoliker till kyrkan. Efter en gudstjänst i början av 2003 började de lägga märke till varandra.
Det har gått drygt tio år och vi sitter på ett kafé i Ho Chi Minh-staden och dricker juice. Hieu, 29, och Thao, 28, fnissar när de minns hur de betedde sig i början.
– När jag såg in i hans ögon blev jag förälskad och tänkte att jag hade träffat mannen i mitt liv, säger To Thi Phuong Thao.
I Vietnam växer medelklassen snabbt. För många föräldrar är barnens utbildning den viktigaste investeringen i livet. De sparar och planerar för universitetet och ingenting får gå snett. Meningen är att barnen betalar tillbaka när föräldrarna blir gamla.
Hieu läste till byggnadsingenjör vid universitetet och Thao studerade bokföring på ett college.
– Den vietnamesiska traditionen säger att man inte får bli kär innan man har hunnit göra karriär. Därför var vi tvungna att smyga med våra känslor, säger Le Trung Hieu.
Hieus föräldrar var oroliga för att kärleken skulle störa studierna. Hans mamma hade redan utsett en annan kvinna till honom. I Australien.
– Jag har aldrig träffat eller pratat med henne. Det var en överenskommelse mellan våra föräldrar. Min mamma hoppades på att jag skulle flytta dit och skicka hem pengar, säger Le Trung Hieu.
Många föräldrar som bor kvar på landsbygden är oroliga för att barnen inte ska återvända och finansiera deras ålderdom.
– Vi utgör en mellangeneration som hamnar i kläm mellan dåtiden och framtiden. För medelklassen är det viktigt att partnern kommer från en familj på samma inkomstnivå, säger To Thi Phuong Thao.
Som student delar man ofta rum med flera andra studenter vilket gör det omöjligt att ha ett privatliv.
– Efter middagen brukade vi åka en sväng på motorcykeln för att få vara själva. Ofta åkte vi till en park där vi kunde prata med varandra ostört, säger To Thi Phuong Thao.
Trots att de försökte vara diskreta spred sig ryktena till deras respektive familjer. I Kien Giang-provinsen i södra Vietnam blev Hieus mamma förbannad.
– Min mamma sade att hon skulle begå självmord om jag fortsatte att umgås med Thao. Det var hemskt, säger han och tittar ner i bordet.
To Thi Phuong Thaos familj i Lam Dong, norr om Ho Chi Minh-staden, var mer lättövertalad.
– Mamma konstaterade att om Hieu älskar mig så måste hon älska honom också, säger hon.
Till sist fick Le Trung Hieus föräldrar som de ville. Paret gick skilda vägar. Hieu flyttade hem till Kien Giang.
– Man det kändes hopplöst. En dag rymde jag till Ho Chi Minh-staden för att få leva med Thao igen, säger Hieu.
Det glimmar till i Thaos ögon.
– Han hade ingenting med sig, varken pengar, kläder eller sin motorcykel, fnissar hon.
Le Trung Hieus mamma ringde Thaos mamma och förklarade att om förhållandet skulle fortgå var Hieu inte längre hennes son.
– Då svarade min mamma att han var välkommen till vår familj, säger Thao.
– Det var en sådan lättnad, säger Hieu.
De går fortfarande till kyrkan varje söndag och säger att de inte skulle kunna leva med någon som inte delar deras tro. Att ha sex före bröllopsnatten är helt otänkbart.
För två år sedan bestämde de sig för att gifta sig.
– Vi var ute och handlade grönsaker. Plötsligt tog Hieu med mig till en juvelerare och där fick jag välja en ring. Då förstod jag vad han ville, säger To Thi Phuong Thao.
– Jag måste erkänna att jag tittat på ganska många romantiska filmer och hade förväntat mig något mer romantiskt, skrattar hon.
Själva bröllopet ägde rum i augusti samma år. Firandet varade i sex dagar. I Vietnam är det tradition att bjuda in till stor fest i bådas hemstäder. Notan landade på cirka 30 000 kronor, varav de hade lyckats spara ihop till en tredjedel. Resten fick de låna från Thaos familj och gemensamma vänner.
Nu ser de fram emot att bilda familj.
– Jag vill att vi ska ha två barn, en pojke och en flicka. Det ber jag för varje söndag under mässan, säger To Thi Phuong Thao.
När deras barn presenterar sina pojk- eller flickvänner i framtiden ska historien inte upprepa sig.
– Vi kommer aldrig att utsätta våra barn för det här, säger Thao.
Gå till toppen