Åsikter

Därför lämnar jag SD och slutar som krönikör på Avpixlat

För två år sedan gick jag med i Sverigedemokraterna. Som invandrare från ett icke väst-land, har det varit en svår resa att umgås med människor och politiker, vars mål är att bli av med och utvisa folk som mig. Idag känner jag att jag har varit naiv och begått ett fruktansvärt misstag. Jag vill nu offentligt be om ursäkt för min naivitet.
Mrutyuanjai Mishra.
Min bekantskap med främlingsfientliga partier inleddes för runt sex år sedan. Jag utsågs till att sitta i styrelsen för Tryckfrihetssällskapet i Danmark. Det var en organisation som utgav sig för att kämpa för yttrandefrihet. Och det gjorde den också. Men organisationens fokus har nästan alltid varit yttrandefrihet och islam. Att kämpa för yttrandefrihet är ett ädelt mål, men att välja ut en eller två religioner som syndabock är en helt annan sak.
Jag gick med i Tryckfrihetssällskapet för att jag ville kämpa för yttrandefrihet, men idag känner jag att jag har blivit utnyttjad. Min invandrarbakgrund har använts för att rättfärdiga hat och rasism och för att försvara trångsynt nationalism. Jag vill inte längre att mitt namn eller mina kvalifikationer används för sådana syften. Jag hade en naiv tro att ingen skulle diskrimineras, varken av religiösa eller politiska skäl. Därför hade jag beslutat att utan fördomar lyssna på vad de främlingsfientliga politikerna haft att säga. Och det gjorde jag. Men nu känner jag att det är dags för mig att göra offentlig avbön och varna andra som är lika naiva som jag.
Stämmer mina handlingar överens med idén om mänskliga rättigheter? Den tuffa frågan har jag ställt till mig själv. Det är val i Sverige 2014. Vill jag använda min röst till att förändra det sista landet i Europa med generös invandringspolitik, ett land som är känt för sin respekt för mänskliga rättigheter, till att inte längre vara det? Nej, mitt samvete tillåter inte det längre. Ja, yttrandefrihet är en fundamental mänsklig rättighet, men det är också viktigt att använda yttrandefriheten för att verka för tolerans, inte intolerans. Jag trodde att Sverigedemokraterna ville arbeta för integration, men nu förstår jag att det handlar om assimilation – att människor ska glömma sina rötter. Det visste jag inte när jag gick med i partiet.
Nu har jag levt halva mitt liv i Indien och den andra halvan här i Danmark och Sverige. Vid flera tillfällen har jag bevittnat extremt rasistiska attityder av människor och myndigheter, både i Danmark och i Sverige. Rasism är ett problem, och ett växande problem, i hela Europa. Och detta måste uppmärksammas.
Men Sverigedemokraterna förnekar dess existens. Och även om jag har blivit inbjuden till flera sammanhang där sverigedemokrater har varit trevliga och vänliga, känner jag att europeisk politik måste vara extremt uppmärksam på vad trångsynt nationalism kan medföra. Vi får inte glömma att miljoner människor i Europa har blivit dödade i nationalismens namn de senaste hundra åren.
Jag är ledsen för att Sverigedemokraterna, som bjöd in mig att gå med i partiet, troligen gjorde det med intentionen att bli mer rumsrena. Partiet måste verkligen demokratiseras. Det måste ge mer plats till kvinnliga kandidater och uppmärksamma kvinnofrågor för att inte bli en sluten klubb för några unga män som är mer upptagna med att kasta ut personer ur partiet för att behålla sin makt, än att leva efter demokratiska principer.
Av de olika orsakerna som jag har beskrivit ovan har jag beslutat mig för att hoppa av och dra tillbaka mitt medlemskap. Jag har också bestämt mig för att sluta skriva för internetsidan Avpixlat, där jag har varit en återkommande krönikör. Jag vill vara en oberoende skribent och vill sprida budskap om tolerans och multikulturalism. Jag vill använda min utbildning i mänskliga rättigheter och demokrati för att förbättra för fattiga och svaga. Inte för att stärka nationalister. Nationalism är inte svaret på utmaningarna som vi möter på 2000-talet.
Jag ber härmed om ursäkt för mina handlingar som kan ha fungerat som dåliga exempel för andra som vill kämpa för en bättre värld. Det är dags för mig att gå vidare.
Gå till toppen