Åsikter

Läsartext: Machostilen och skitsnacket måste bort från köket och krogarna

Det skriver Therese Svensson. Håller du med?

Skribenten berättar om flera tråkiga upplevelser från restaurangkök. (Restaurangen på bilden har inget med texten att göra.)Bild: LEIF R JANSSON / TT
Krogen har blivit mångas andra vardagsrum. Var och varannan Malmöbo förgyller fritiden med surdegsbak och långkok.
Samtidigt har det börjat dyka upp så kallade food trucks, hemmarestauranger och fler arbetstillfällen på krogarna.
På ytan ser allt ut att flyta på bra i Matsverige, men hur är det i praktiken för oss som jobbar på krogen? Det finns mycket i krogbranschen som måste synliggöras för att Sverige ska komma vidare som krognation.
För kvinnliga kockar kommer det knappast som en överraskning att det stundtals kan vara svårt.
Jag har bara varit i krogbranschen i ett år efter att ha omskolat mig från journalist och jag är varken van vid, eller vill tolerera det sätt som många manliga kockar och ägare beter sig på.
På denna korta tid har jag stött på fler svin än jag gjort under hela mitt liv (och då har jag vuxit upp i hockeyarenor i norr och jobbat på mansdominerade redaktioner).
Säger man som kvinna ifrån får man höra ”tål du inte skämt” eller ”det är så det ska vara”. Det är som det engelska uttrycket ”If you can’t stand the heat, get out of the kitchen”, men nu är det inte hettan som är problemet utan vuxna karlars beteende och att det tillåts i en sluten värld.
Visst finns det kvinnor i krogbranschen men oftast hittar man dem i serveringspersonalen istället för i köket.
Kvinnliga kockar hänger med till en viss nivå där de varken vill eller orkar mer. Eller som en manlig kock sa till mig på mitt första kockjobb: ”jag ska knäcka dig”.
Det handlar inte bara om öppet skitsnack och en ogästvänlig miljö, utan även om en otrygg arbetsplats.
Första veckan på min skolpraktik på en White Guide-rekommenderad restaurang bad jag om råd då jag bränt ansiktet i vattenånga. Svaret jag fick var: ”Kyss andrekocken, han har så coola läppar.” Jag hade gjort ett rookiemisstag naturligtvis, men attityden underlättade varken skammen eller skadan.
På ett annat jobb på en fransk bistro blev jobbet svårt att utföra på grund av en manlig kockkollega som gjorde allt från att salta sönder mina rätter till att gömma verktyg och vägra prata med mig. F
ler än en gång fick gäster gå hungriga från borden utan att mat serverats.
Vad ansåg denne kock var viktigast? Att servera mat och jobba tillsammans för en bra krogupplevelse, eller att hålla på sitt machoideal och sina förlegade principer? På dessa ställen har det faktum att jag är kvinna större betydelse än mina kunskaper.
Man blir som kvinna en enkel måltavla eftersom man inte passar in enligt rådande norm.
Jag är förvånad över hur pass länge den uteslutande kulturen i köken kunnat råda utan att speciellt många kvinnliga kockar har rutit ifrån.
Osäkra förhållanden tar sig även andra uttryck.
En gång fick jag sparken via sms då jag bad köksmästaren om högre lön istället när han erbjöd mig 1 000 kronor svart. Sedan fick jag dessvärre inga fler kökstimmar på ägarens andra företag, trots heltid och avtal.
Jag var helt enkelt en jobbig tjej som ville ha betalt.
För mig och mina kvinnliga kollegor som älskar mat och krogupplevelser är det viktigt att stanna kvar och inte knyta näven i fickan.
En bransch som är så fantastisk med mängder av inspirerande kockar – både kvinnliga och manliga – borde vara mer självrannsakande.
Kan vi släppa in ljuset på de tvivelaktiga företeelser som finns kvar kan Sverige med tiden utvecklas till ett gastronomiskt högcentrum.
För mat berör och tillhör alla, inte bara ett manligt fåtal.
Gå till toppen