Aktuella frågor

Debattinlägg: "Förbättras verksamhet när vinster förbjuds, då borde metoden användas i fler branscher."

Debatten borde istället för vinster i välfärden handla om varför vi accepterar högre kostnader i det offentliga än i det privata när kvaliteten är densamma, skriver Dan Olofsson, IT-entreprenör.

Vänsterpartiet röner betydande framgångar med sitt budskap om att ”stoppa vinster i välfärden”. Många uppfattar det som att vi därmed får mer pengar över till verksamheten.Men det är ett försåtligt påstående, som behöver debatteras.
Låt mig lyfta fram fyra aspekter:
* Varför begränsaden ”goda karamellen” till välfärden?
Om verksamheten förbättras i och med att vinster förbjuds, då borde metoden användas i fler branscher. Ger samma tillvägagångssätt bättre sjukhusutrustning, läkemedel, skolbyggen eller lunchmenyer till äldreboenden?
Det enkla svaret är att vi i så fall får planekonomi, och det är något världen prövat i decennier, med förfärande resultat.
* Vad används vinster till?
Lite förenklat kan man säga att vinster används till att investera och utveckla verksamhet, bygga reserver för sämre tider, betala bolagsskatt och ge avkastning till ägarna som investerat.
Man kan inte begära att lärare som intecknat sin bostad för att investera i en skola inte ska kunna få någon avkastning. Den som är beredd att ta en risk måste få något i gengäld. I annat fall övergår vi till filantropi, men man kan inte kräva att alla entreprenörer som utvecklar företag i välfärdssektorn ska vara filantroper.
Ett privat företag måste kunna bygga reserver för att överleva vid en nedgång.Att bolag som gör vinst betalar bolagsskattinnebär också att de därmed gör nytta för samhället. Samtliga saker som vinster används till är således i grunden bra.
Min erfarenhet är att välskötta företag kombinerar god lönsamhet med bra kvalitet mot kund, medan dåliga företag varken genererar vinst eller bra kvalitet.
Att vinst generellt sänker kvaliteten på det som ska levereras stämmer inte. Men det kan kortsiktigt stämma i enstaka situationer. En skola kan till exempel öka vinsten genom att minska antalet lärare eller ha dåliga men lågavlönade lärare. Men på sikt torde inte skolan överleva om eleverna kan välja skola.
Långsiktigt och seriöst företagande prioriterar som regel kvalitet, eftersom bara långsiktiga kundrelationer skapar uthållig lönsamhet.
* Är kostnaderna i offentlig verksamhet på rätt nivå?
Så långt jag kan bedöma utifrån olika undersökningar har inte privata välfärdsföretag sammantaget sämre kvalitet än offentliga. Att man såväl i det privata som i det offentliga kan hitta enskilda exempel på misskötsel säger inget om genomsnittet.
Om privata företag till samma kostnad som det offentliga både kan leverera lika goda tjänster och gå med vinst (6 procent av omsättningen kan ses som normalt), är frågan om det sistnämnda gör så mycket eftersom vinsten används till de saker jag har berört.
Det som istället borde diskuteras är varför det offentliga drivs med för höga kostnader.
Offentliga verksamheter betalar ingen bolagsskatt, bygger inga reserver, skapar inget nytt kapital för utveckling och ger ingen utdelning till ägaren. De borde därför i det normalexempel jag refererar till leverera till 6 procent lägre kostnader.
* Främjas kvinnors möjligheter?
Att alla omsorgsjobb ska finnas i offentliga monopol, är det största hotet mot kvinnligt företagande. Här finns gyllene möjligheter för kvinnligt entreprenörskap. Offentliga monopol verkar dessutom cementera låga kvinnolöner.
Att äga ett företag innebärett ansvar mot kunder, anställda och samhället.
Tyvärr har riskkapitalbolagen gått för långt med sina översmarta skattelösningar på kanalöar. Det undergräver deras legitimitet.
Det förvånar mig att AP-fonderna, som placerar mycket kapital i riskkapitalbolag, hellre väljer någon procent extra i avkastning och kanalöar, istället för det som är gängse för de flesta företagare i Sverige, det vill säga att ha det kontrollerande ägandet i Sverige.
Debatten borde istället för vinster i välfärden handla om varför vi accepterar högre kostnader i det offentliga än i det privata när kvaliteten är densamma. Hur kan upphandlingen när det gäller kvalitet utvecklas? Hur förmås både det offentliga och privata att investera mer i ungdomar och hur höjer man statusen på läraryrket? Hur utvecklas ”best practice” både i det offentliga och privata, med impulser såväl från Sverige som från andra länder? Hur stimuleras kvinnligt företagande i välfärdssektorn? Och framförallt – hur skapas en utvecklande och stimulerande arbetsmiljö för alla hjältar som dagligen gör jobbet i välfärdssektorn?
Att svaret på detta är att införa planekonomi i stora sektorer och låta myndighetsstyrda organisationer vara enda lösningen känns i vart fall för mig som passé.Vi kan bättre i det här dynamiska lilla landet, där såväl offentliga som privata aktörer gett väsentliga bidrag till utvecklingen. Riktigt skött tror jag entreprenörskap berikar inte bara näringslivet utan också den gemensamma sektorn.
Låt mig avslutningsvis berätta en historia från det förgångna. 1945 delades Tyskland mellan öst och väst, det vill säga mellan plan- och marknadsekonomi. Före delningen hade bilarbetare i förkrigstyskland byggt BMW och Mercedes Benz, bilindustrins och ingenjörskonstens mästerverk. Efter 40 år av utveckling av två Tyskland, ett marknadsekonomiskt och ett planekonomiskt, byggdes fortfarande dessa bilar i väst. Men i öst byggdes Trabanter – bilar av duroplast producerade i enbart tre färger som spydde ut avgaser – och brukarna gavs ingen valfrihet.
Någon kan tycka att en parallell mellan den svenska debatten om vinster i välfärden och det perverterade systemet i DDR saknar relevans. Min enda poäng är att den östtyska bilindustrin aldrig mötte en konkurrensutsatt marknad och att det var av avgörande betydelse. När så skedde upphörde produktionen. Låt oss hoppas att vi slipper dra samma självklara slutsats om svensk skola, vård och omsorg i framtiden. Utan duktiga och ansvarstagande entreprenörer inom detta segment av ekonomin kommer denna sektor inte att nå sin fulla potential.
Dan Olofsson
Gå till toppen