Kultur & Nöjen

Slår an en sträng för systerskapet

Marit Bergman jobbar på femte skivan, och i helgen spelar hon i Malmö.

”För mig har det varit viktigt att ha kontakt med andra tjejer som gör musik, i havet av män jag vistas i”, säger Marit Bergman. Foto: Claudio Bresciani/TTBild: Claudio Bresciani/TT
När Marit Bergman ringer upp har hon precis snört på sig löparskorna.
– Jag springer under tiden. Det är okej va?
Det är helt okej.
På lördag spelar hon i Folkets park, under Nordiskt Forum.
– Jag gillar att spela för publik som inte har en aning om vem jag är. Samtidigt är det som att komma hem att spela inför publik som känner mig, och jag har ju varit engagerad feminist av och till i många år och vet att det kommer att vara en publik där som känner mig och att vi delar många erfarenheter.
Marit Bergman släppte sin första skiva för tolv år sedan. Därefter kom ytterligare tre album på bara fem år. Men så lessnade hon.
– Jag ville lämna popstjärneriet för jag kände att jag fastnat kreativt och tröttnat på mitt eget melodimakande. Planen var att börja skriva för andra, och den höll i ett halvår, då kände jag att jag kan inte hålla på och larva mig. Det är ju det här jag gör.
Den som följer Marit Bergman till exempel på Twitter vet att hon är en samhällsintresserad och engagerad artist. Kulturfrågor, jämlikhetsfrågor, hon tar ofta ställning. 2003 kläckte hon idén till det som numera har blivit en riksorganisation med 2 000 medlemmar, Popkollo, efter att ha tröttnat på att tjejer alltid var i minoritet i olika musiksammanhang.
– Jättekul att Popkollo blivit så stort men det blir ännu mer fantastiskt när det inte behöver finnas längre.
Det politiska intresset startade på 90-talet.
– Det var i samband med starka rasistiska och nazistiska vågor. Det är lite samma nu. Efter förra valet tror jag många, som sett sig som antirasister, blev tagna på sängen och tänkte ”Å jävlar – om man inte bryr sig så är det så här det blir”.
En ny skiva är på gång. Nu skriver hon på svenska, och vill gå från vad hon kallar det tidigare blödiga och nostalgiska mot något argare men också gladare.
– Klart jag kan slänga ihop en låt, men därifrån till att skriva en låt som slår an, det är en helt annan grej. Jag har kanske sju sådana låtar nu, som jag är obevekligt kär i. Jag hoppas den kan släppas i höst eller i vinter. Fast så sa jag i och för sig förra året också.
En av dina största hits, ”I will always be your soldier”, skrev du till din syster Kristin. Vad betyder systerskap för dig?
– Det är ju två rätt olika saker, det biologiska och det vardagliga. Men för mig har det varit viktigt att ha kontakt med andra tjejer som gör musik, i havet av män jag vistas i. När man inte tillhör normen är det viktigt att då och då vara i sammanhang där man får känna sig som normen. Eller att bara få vara musikant.

Marit Bergman

Ålder: 39 år.
Bor: Bredäng, med kille, son och hund.
Bakgrund: Solodebuterade 2002, med skivan ”3.00 A.M Serenades”. Därefter skivorna ”Baby Dry Your Eye”, ”I think it’s a Rainbow” och ”The Tear Collector”. Har skrivit för bland annat tidskriften Darling och i antologin Fittstim.
Aktuell: Spelar på Nordiskt Forum – Folkfesten på lördag, där även Say Lou Lou uppträder.

Marit Bergman om Malmö:

”En gång om året har jag och min kille seriösa planer på att flytta till Malmö. Jag gillar storleken och det är ju parkernas stad! När jag är där är det mest kul och semester, jag känner inte till någon grå vardag där, men jag tycker om hur man ändå alltid träffar på någon man känner.”

Feministiska forum och festivaler:

” Fantastiskt att vi lär oss och utbildar varandra, i kombination med att festa tillsammans och skapa glädje. Men hela tanken är att de inte ska behövas så småningom. De finns ju för att det finns en orättvisa.”

Läs alla artiklar om: Nordiskt Forum 2014
Gå till toppen