Kultur & Nöjen

Rakel Chukri: Var är grabbarna?

Alla är här! Det är känslan på Nordiskt forum i Malmö arena och Malmömässan. Bland mässmontrarna spatserar politiska högdjur som Gudrun Schyman och Stefan Löfven bredvid författare och gräsrotsaktivister. Tillsammans utgör de en otrolig mosaik. I ett hörn diskuteras antirasistisk feminism, i ett annat anordnar Nykterhetsrörelsen en feministisk lunchklubb och låten ”Euphoria” stiger upp mot taket. Konstdiskussioner varvas med debatter om deltid och sexarbetare.
Det är långt mellan männen på Nordiskt forum.Bild: Sandra Henningsson
Det är som att befinna sig på en stor fest för hjärnan och hjärtat, att få lyssna på både akademiska resonemang och uppmaningar till aktion.
När jag går runt mellan samtalen återkommer ett ord: hastighet. Någon rynkar pannan och säger: jämställdhetskampen är komplicerad och måste ta lång tid. Någon annan spänner blicken i publiken och säger: det är dags för revolution. Det är förmodligen den största anledningen till Feministiskt initiativs valframgångar, att förändringstakten inte är högre i världens mest jämställda land.
På fredagen resonerade LO-bossen Karl-Petter Thorwaldsson kring hur kvinnolönerna kan höjas på tio års sikt. ”I Sverige är vi inte revolutionära, vi tar det pö om pö”, sa han. Bredvid honom stod Sofia Falk från Wiminvest och Annika Winsth, chefsekonom på Nordea. De är verksamma inom näringslivet och har båda två varit emot kvotering, men berättade att de nu börjat vackla eftersom det går så långsamt.
Inför valet, när de andra partierna pressas av Fi:s framgångar, kommer striden handla om just takten. Det är därför Fredrik Reinfeldt blev så orolig i SVT:s Agenda för några veckor sedan, och antydde att en feministisk revolution skulle kunna ”drabba” – inte gynna – svenska folket.
Fast just här, på Nordiskt forum, är det inte bara partipolitiken som är i fokus. Det är en praktisk och teoretisk kraftsamling för individer och organisationer, ett tillfälle att såväl påverka andra som att lära sig av andra.
Men riktigt alla är faktiskt inte här. Ser man ut över besökarna slås man av att många karlar har stannat hemma. Det kanske blir bättre under helgen, men man/dam måste ändå fråga sig: Grabbarna, var är de? Vill de inte veta mer om hur deras systrar och mammor, döttrar och kollegor uppfattar samhället? Ser de fortfarande jämställdhet som ett särintresse? Har de missat att 2014 förvandlats till ett superfeministår?
Gå till toppen