Himma

Praktfull park med personlig prägelI dag 29 juni är det öppet hus i Karnagårdens trädgård. Mer info på tradgardsriket.se

Parkliv. Stor som en park men mysig som en täppa – på Karnagården utanför Trelleborg vågar Anneli Widjestål Enghage utmana trädgårdskonventionerna.

Anneli Widjestål En ghage vill inte ha någon strikt pakanläggning:
– Det ska inte vara någon utställningsträdgård, för sådana är det tråkigaste jag vet. Här borta står till exempel en aprikosfärgad vallmo som inte borde vara där, men ”bor du där så bor du där”, tänker jag. Och där står ett gammalt symaskinsbord och något som ser ut som jultomtens släde på terassen, och det har också att göra med att jag inte vill att det ska bli för tillrättalagt, för perfekt, förklarar Anneli Widjestål Enghage, som sedan sju år tillbaka är fru på Karnagården, självlärd trädgårdsmästare, och praktiskt nog också innehavare av en gammal lagård full med roligt ”skräp” att integrera i trädgårdslayouten.
Men även om trädgården inte ska vara en utställningsträdgård, så bokar allt fler nyfikna tid för att komma och titta på den. (Just idag, söndagen den 29 juni, så råkar Karnagården dessutom vara med bland de öppna trädgårdarna i Tusen trädgårdar, som arrangeras av Riksförbundet Svensk Trädgård.) Det man möts av är en lummig, parkliknande grönska och en mängd olika ”rum” som fått namn från spårvagnshållplatser i Göteborg, som ”Grönsakstorget”, ”Kapellplatsen” och ”Brunnsparken”. De spelar alla på olika känslosträngar. Kapellplatsen, till exempel, är en prydlig skärva slottspark med sitt porlande springvatten, vita grusgångar och väl avgränsade växtbäddar. Men så här välkrattat har det inte alltid varit. När makarna Enghage köpte huset fick de en trädgård som hade haft sin storhetstid på 1920-30-talet och som vid parets inflyttning var näst intill besegrad av tistlar och brännässlor.
– Vi blev förälskade i trädgården ändå. Man kunde se strukturen från förr, och hela potentialen. Sedan dess har detta med trädgården tagit över mycket av mitt liv. Jag skulle bara renovera huset och trädgården, men sedan har jag aldrig slutat, och nu tar också bloggandet mycket tid. Det är som att bli religiös, förklarar Anneli Widjestål Enghage och ler lyckligt.
Hon visar runt bland några av sina ”helgedomar”, som till exempel de två växthusen, båda byggda i sibiriskt lärkträ för att få rätt ålderstigna känsla. Golvet är tegelsten, uppblandat med egenhändigt gjutna cementblock som fått sågade remsor av gamla takpannor nedstuckna i sig. Det ger en vågrörelse i stenen som känns orientalisk. Men även om det är det är estetiskt och tilltalande så kommer funktionen alltid på första plats.
– Många har ju sina växthus som sällskapsutrymmen men jag använder verkligen mina just för att driva upp plantor. Det blir säkert 4 000-5 000 stycken per säsong. De hamnar i trädgården förstås, men jag försörjer säkert också halva vänskapskretsen med växter, säger hon.
Med tiden har Anneli Widjestål Enghage lärt sig allt mer om odling. Innan familjen flyttade till Skåne, och den eftertraktade odlingszon 1, bodde de utanför Göteborg, i en funkisvilla med bergstomt där inte särskilt mycket ville slå rot.
– Man kan tycka att 6 000 kvadratmeter trädgård är ett rätt stort projekt för en nybörjare, men med passion kan man göra så mycket. Sedan hade jag förstås inte klarat mig utan min Bobcat, min lilla grävmaskin. Jag använder den för att lyfta tunga saker, och nu har jag också lärt mig att hantera den så pass bra att jag i princip kan plantera påskliljor med den, säger hon och skrattar.
Förutom den maskinella hjälpen gör hon det mesta av trädgårdsskötseln själv. Maken jobbar kvar i Göteborg och veckopendlar hem till Skåne.
– Den här trädgården är lite som ett sällskap för mig. Den är ju ett levande väsen och jag känner att den tar hand om mig, precis som huset gör. Det kan gå flera dagar utan att jag ser en människa men jag känner mig faktiskt aldrig ensam.
Vem: Anneli Widjestål Enghage, 55 år.
Familj: Maken Jonas Enghage, hans två vuxna döttrar, hundarna Kadaffi och Krüger av rasen rhodesian ridgeback, samt tre katter.
Gör: Silversmed och trädgårdsbloggare, http://karnagarden.blogspot.se.
Vilken trädgård i litteraturen skulle du vilja besöka? ”Trädgården i ungdomsromanen ’The secret garden’, av Frances Hodgson Burnett! Den är omslutande, trygg, magisk och mörkgrön. Det är lite så jag vill att den här trädgården ska bli. Det ska kännas som ett äventyr att gå in i den.”
Om man vill ha din trädgård fast bara har en balkong? ”Använd mycket gröna växter och sätt dem väldigt tätt på ett ställe. Pluppa inte lite där och lite där, utan muta in ett ställe riktigt ordentligt. Tänk bukett!”
Älsklingsplatsen: ”Framför ett av växthusen, på en plats med kvällssol. Där sitter jag i min korgstol och tar en öl.”

Byggår: Huset är byggt 1856 och är cirka 400 kvadratmeter stort, fördelat på tolv rum. Den tillhörande trädgården var från början av typen Allmogeträdgård och är 6 000 kvadratmeter stor.

Karna? Det är förnamnet på den kvinna som var husets första fru. Hon finns på ett fotografi inne i huset och ser ganska barsk ut.

”Tänk först och gör sen, men börja alltid med att plantera träd, de tar tid på sig att växa.”

”Plantera väldigt tätt i rabatterna, då blir det mindre ogräs att rensa. Trots att jag har en sådan stor trädgård så ägnar jag nog inte mer tid åt ogräsrensning än någon som har en betydligt mindre.”

”Få en bra relation till en plantskola och håll dig till den.”

Gå till toppen