Familj

Gunnar Ollén

Gunnar Ollén, Malmö, har avlidit i en ålder av 100 år. Han sörjs närmast av hustrun Kirsten, barnen Gunhild Ollén, Lil Stanley, Theresa Benér, Joakim Ollén och Peter Ollén samt åtta barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Minnets backspegel vidgar sig oavbrutet till ett omfattande kalejdoskop av rik blandning från svart till vitt och allting däremellan! Kanske ett banalt konstaterande? Men vid underrättelsen om att Gunnar Ollén avlidit, vid 100 års ålder, känner jag spontant en uppfordran att i några minnesrader förmedla den tacksamhet och glädje jag känner över att ha fått lära känna och ha nöjet att samarbeta med denne eminente Strindbergsnestor. 1941 disputerade han i Stockholm, för Martin Lamm, på en förnämlig avhandling om Strindbergs 1900-talslyrik.
Mitt Strindbergsintresse väcktes redan på gymnasiestadiet – ingenting ovanligt – och har visat sig mycket slitstarkt! 1977 fick jag förtroendet att bli invald i styrelsen för Strindbergsföreningen i Lund som kassaförvaltare och fick därmed också vara med om åtskilliga minnesvärda stunder i föreningens arrangemang. Gunnar Ollén, som under många år var hedersledamot, var med sin hustru Kirsten nästan alltid närvarande på mötena och bidrog vid så gott som varje sammankomst med tungt vägande och högintressanta inlägg under efterföljande diskussion vid kaffet efter supén.
Bland det mest fängslande som deltagarna fick uppleva var när Gunnar Ollén, med den kriminaltekniska rotelns chefsfotograf i Malmö Rudolf Rosengren, återställde Strindbergs manuskript ”Fröken Julie” till originalversionen, som av dåtidens oskarianska sedlighetstryck och av förläggarens åtalsängslan grundligt purifierats.
Gunnar Ollén har själv berättat om detta i den bok som kom ut till hans 90-årsdag, ”Forskarliv – sex decennier med Strindberg” (2003).
En dag i början av 1990-talet ringde Gunnar Ollén mig och frågade om jag ville hjälpa honom med några problem rörande musik i Strindbergs text. Jag blev både glad och tacksam och svarade givetvis genast ja. Följden blev att jag anlitades i ett cirka dussintal fall rörande musikfrågor i några Strindbergsverk, något som både var lärorikt och intressant. Gunnar Ollén var älskvärdheten och tacksamheten själv, han skickade mig inte mindre än tolv band av den nya Strindbergsutgåvan med varma tack för god hjälp som tack, någon ersättning hade jag givetvis inte gjort anspråk på. Jag uppfattade mitt arbete som ett hedersuppdrag!
Paul-Christian Sjöberg
Gå till toppen