Kultur

Svärmsläckaren

Byung-Chul Han avskyr den digtala revolutionen men kommer fram till intressanta insikter om den, skriver Andreas Ekström.

I svärmen.

Author: Byung-Chul Han. Publisher: Övers Ola Wallin. Ersatz.. PublishYear: 2014.
Att den koreanske kulturfilosofen Byung-Chul Han finns tillgänglig på svenska är ett rikedomsbevis. Nu är han visserligen verksam i Tyskland, och skriver på tyska, vilket kanske ska göra vår förundran mindre – men ändå.
Byung-Chul Hans förra bok på svenska heter ”Trötthetssamhället”, handlade om intrycksöverbelastning och var en sträng vidräkning med filosofer som Byung-Chul Han anser vara på olika sätt undermåliga redskap för att förstå vår samtid.
Ilskan i nya boken ”I svärmen” känns igen.
I långa stycken är det outhärdligt att läsa Byung-Chul Han. Vid futtiga 55 års ålder har han utvecklat en reaktionär ådra som växer med nya bråck för varje webbsida han besöker. Det är alltså den digitala revolutionen han inte står ut med denna gång. Han citerar en essä om Skype – han anger tidskrift, men inte författare – och konstaterar att videosamtal där ger en falsk intimitet, eftersom man måste titta in i datorns svarta kameraöga för att motparten ska få rak ögonkontakt. Men då kan man ju själv inte se motpartens blick.
Okej. Det är en teknisk brist hos Skype, ja. Men är detta ett stort kulturellt problem? Har vi en generation människor som går omkring och tror att Skype och verklighet är samma sak? Att försöka klä på en sådan observation en avgörande betydelse blir lätt lite löjligt. Samma sak med filosofiska utläggningar om att ”Windows” betyder fönster, men ändå inte är som vanliga fönster, sådant borde man kunna få slippa i ett verk med de här anspråken. Hans ideliga kursiveringar ger inte tyngd åt framställningen, utan stör snarare med sitt påstridiga inhamrande, som om författaren inte litar på sin egen text.
Men detta är en tät bok, trots sina glest satta 96 sidor. Byung-Chul Han hinner därför återta kommandot både över sina egna tankar och över läsaren, inte minst i avsnittet om informationströtthet, ett fenomen han beskriver både som den diagnos det har lanserats som, och som det sociala fenomen som det sedermera har blivit. Här benar han ledigt upp de stora vardagsutmaningarna för alla oss tre miljarder uppkopplade, som från grunden måste lära om att sortera och bli varse.
Han är lika krispig när han påpekar att den flyktighet som internetgenerationerna ramlar in i ligger långt från ansvar. Uthållighet, för en intellektuell eller en politisk utmaning, är på väg att bli den stora bristvaran. Varför skulle makten vara rädd när Wall Street ockuperas, om ockupanterna ändå snart ska gå hem? Det är också ur de här resonemangen som Byung-Chul Han hittar sin titel: han skiljer på massa och svärm, och menar att den gamla maximen om att en samlad massa också kan formeras till ett maktredskap inte håller om massan i stället är en svärm – en sämre organiserad, geografiskt utspridd och utan tålamod beväpnad svärm av individer utan rumslig samordning. ”På grund av sin flyktighet utvecklar de inga politiska energier”, skriver Byung-Chul Han.
Var och en som har känt vinddraget från en Twitterstorm vet exakt vad han menar.
Gå till toppen