Kultur & Nöjen

Knausgård och Ekelund har en bok ihop

De skrev till varandra nästan varje dag under fotbolls-VM i Brasilien. Nu har breven mellan Karl Ove Knausgård och Fredrik Ekelund samlats i boken ”Hemma-Borta”. Sydsvenskan träffade de båda brevvännerna på fotbollsplanen intill Knausgårds hem i Skåne.

Fredrik Ekelund och Karl Ove Knausgård lärde känna varandra på Limhamnsfältet i Malmö för omkring åtta år sedan.
Det som förde dem samman var passionen för fotboll. Karl Ove Knausgård hade just flyttat till Malmö och hade inte spelat på 20 år när han värvades till författarkollegan och MFF-entusiasten Fredrik Ekelunds korplag.
– Jag visste att han var författare, men för mig var det oväsentligt. Mitt enda bedömningskriterium var om han var en bra fotbollsspelare eller inte, säger Fredrik Ekelund.
De spelade matcher, umgicks sporadiskt, gick någon promenad, hälsade på. Inte djupare än så. Under tiden påbörjade Karl Ove Knausgård sin stora satsning ”Min kamp”, romanserien i sex delar som skulle skaka om den litterära världen och göra den skäggige norrmannen till Den Skäggige Norrmannen.
Fredrik Ekelund, som under den här tiden kom ut med romanen ”m/s Tiden”, kunde från sitt arbetsrum vid Triangeln se en lampa lysa till sent på nätterna i lägenheten rakt över torget där Karl Ove Knausgård bodde och arbetade med sitt romanprojekt innan han flyttade med familjen till Glemmingebro på Österlen.
Nu har de båda skrivit en bok ihop. ”Hemma-Borta” är en över 500 sidor lång brevväxling mellan de båda under fotbolls-VM i Brasilien i somras. Fredrik Ekelund, som fortfarande spelar fotboll med olika konstellationer flera gånger i veckan, skrev från VM-festen i Rio de Janeiro, medan Karl Ove Knausgård var kvar i sin vardag, med pr-resor för ”Min kamp” och familjeutflykter på ett somrigt Österlen.
****
Vi träffar dem båda på caféet Olof Viktors på Österlen en gråmulen lördagsförmiddag med hurtfriska cyklister i svarta tajts och familjer på helgutflykt.
Fredrik Ekelund har beställt en stor kopp varm choklad och en generös smörgås med rimmad fläsksida.
Karl Ove Knausgård nöjer sig med en enkel kopp svart kaffe.
”Hemma-Borta” bygger inte bara på det enkla motsatsförhållande som titeln avslöjar. Boken handlar också om två olika livshållningar.
Den utåtriktade, livsbejakande Fredrik Ekelund, som ser VM-matcher på olika barer i Rio, mot den inåtvände, livsförnekande Karl Ove Knausgård, som somnar hemma framför tv:n om kvällarna.
En utlevande romantiker vars hjärta klappar för spelglada Brasilien mot en isolerad protestant som håller på cyniska lag som Italien och Argentina.
Den ene ger sig in i matcher i sanden på Copacabana. Den andre röker 40 cigaretter om dagen och tror att han drabbats av kol.
Eller som nu: varm choklad och fläsk mot en slät kopp kaffe.
– Även om jag hade dragit till Brasilien och Rio, och till och med varit på Copacabana, hade jag aldrig kommit i kontakt med några människor som jag skulle kunna spela fotboll med. Det hade varit helt omöjligt. Medan du baserar hela din vistelse på att spela fotboll med många olika gäng och lag, säger Karl Ove Knausgård vänd mot sin brevvän.
– Men jag är inte alltid så utåtriktad som det kanske framstår i boken. Jag kan vara väldigt blyg och nervös i många sammanhang också. Det tog rätt lång tid för mig på Copacabana att våga visa att jag ville vara med, säger Fredrik Ekelund.
Den nu 61-årige Malmöförfattaren besökte Sydamerika första gången för snart 30 år sedan. Redan i bokens första brev beskriver han den kärlek som då uppstod till kontinenten i allmänhet och Brasilien i synnerhet, en kärlek som har bestått sedan dess och lett till flera återbesök och vänskaper, men också ett antal översättningsuppdrag av sydamerikansk litteratur från spanska och portugisiska.
Fredrik Ekelund har också skrivit boken ”Sambafotboll”, och anser sig själv vara en av Europas ledande experter på brasiliansk fotbollshistoria.
Men ”Hemma-Borta” handlar långt ifrån bara om fotboll.
– Jag hade idén om att det skulle vara mer fotboll än vad det blev. Men det är inget jag sörjer, tvärt om. Jag har skrivit så mycket om fotboll i mitt liv, och till slut skriver man bara för fotbollsälskarna i ett avgränsat universum. Jag är så glad att vi sprängde den väggen och lät allting välla in, säger Fredrik Ekelund.
Han fortsätter:
– Det finns en dokumentär sida av boken som gör att man kan sätta den i sin bokhylla med fotbollsböcker. Men jag skulle nog placera den i en litterär eller existentiell hylla. Det är det som är tyngden i boken.
Karl Ove Knausgård beskriver fotbollen som en underliggande rytm i boken, ett andningshål som gör de andra riktningarna i de uppemot fyrtio breven möjliga.
– Det är något som är neutralt, objektivt och väldigt lustfyllt med fotboll, något som man kan prata om i timmar utan att det står något allvarligt på spel.
Mellan matchanalyserna trängs utläggningar om brasiliansk och sydamerikansk historia, kultur och samhällsliv, med djupt personliga erfarenheter.
På sina håll är det som att läsa ett extramaterial till ”Min kamp” i duettform.
Bland annat berättar Fredrik Ekelund om de svåra ångestattacker han led av i sin ungdom, men också om hur han förebrår sin pappa för att han först när Fredrik Ekelund var vuxen berättade om hur han fick se sin egen pappa, alltså Fredrik Ekelunds farfar, dö på en tennisplan.
– Det kändes som det hände saker mellan oss i boken, inte minst kring den delen där jag skriver om min far och min farfar. Det du skriver i ditt svar var fantastiskt för mig. Du har en blick för det verkligt existentiella, säger Fredrik Ekelund till Karl Ove Knausgård.
På Knausgårds förlag Pelikanen har ”Hemma-Borta” skämtsamt gått under benämningen ”sjuan”, även om norrmannen själv menar att han inte utmanar gränserna för det privata och offentliga på samma sätt som i ”Min kamp”.
– Det är ”Min kamp” utan smärta, ”Min kamp” på semester. Det var samma skrivsätt, samma energi och samma rörelse i texten. Det var väldigt lätt att skriva, bara att sätta sig ner. Skillnaden är att här finns en dynamik med en annan författare, säger Karl Ove Knausgård.
Boken har också en debatterande och polemisk sida. Sommarens debatt om den så kallade kulturmannen, den svenska feminismen, diskussionen om rasism och antirasism – flera av det senaste halvårets stora ämnen i den svenska offentligheten tas upp.
Karl Ove Knausgård kräver att Dagens Nyheter och Maria Sveland ska be om ursäkt för en artikel från 2012 där Sveland jämför de farhågor för en hotad manlighet som uttrycks i ”Min kamp” med den norske terroristen Anders Behring Breiviks åsikter i dennes manifest.
Fredrik Ekelund höjer rösten mot vad han uppfattar som vänsterns relativistiska motstånd till rasism.
De bådas hållning känns igen från de strider Fredrik Ekelund varit inblandad i tidigare, och från Knausgårds betraktelser över den svenska offentligheten i ”Min kamp”: det är trångt och totalitärt i tidningsspalterna, och avviker man från konsensus stämplas man som ond.
Här är de knappast varandras motpoler.
Under hösten har Karl Ove Knausgård dragit ut i strid även i norska tidningar då han försvarat den österrikiske författaren Peter Handke, som i samband med att han tilldelades Internationella Ibsenpriset på 2,5 miljoner statliga norska kronor anklagades för att ha gått fascismens ärenden i Balkankrigens efterföljd.
Knausgård, som är Handkes förläggare i Norge, har i intervjuer och artiklar tillbakavisat kritiken mot österrikaren som felaktig och intellektuellt hjälplös. Han tror inte att debatten om Peter Handke hade kunnat få samma proportioner i Sverige som den fick i Norge.
– Ingen hade läst Handke. Det fanns ingen intellektuell beredskap i Norge för de här anklagelserna. Och så illa tror jag inte att det är i Sverige, säger han och menar att nivån på den svenska offentligheten är högre än den är i Norge.
– I Norge är allt folkligt, det är tjohej och dragspel.
– Det har jag aldrig riktigt fattat, säger Fredrik Ekelund förvånat.
– När jag vant mig vid den höga nivån på det offentliga samtalet i Sverige såg jag också det andra. Det är väldigt, väldigt konsensussökande, väldigt lite debatt och ingen acceptans för att man kan tycka sinnessjuka saker. I Norge är det accepterat. Du kan tycka sinnessjuka saker, du kan säga det och få det i tryck. Folk kommer att tänka att du tycker sinnessjuka saker, men de tänker inte att du är en dålig människa.
Knausgård beskriver det som om han drar sig för att säga saker i den svenska offentligheten.
– Du har lust att säga något, men du vet att om du säger det så smäller det till. Du är man, du är 45, du är ond. Jag ångrar faktiskt lite att vi har den här biten i boken, för jag vet att det kommer att komma, och jag vet inte om jag orkar att ännu en gång bli han den skäggige norrmannen som är en dålig människa. För jag är fan inte en dålig människa.
****
Det har gått tre år sedan Karl Ove Knausgård avslutade ”Min kamp”. Sista delen kom ut på svenska för drygt ett år sedan.
Medan Fredrik Ekelund har hållit en utgivningstakt på ungefär en ny bok vartannat år – senast var det den självbiografiska romanen ”Som om vi aldrig hade gått här” för ett och ett halvt år sedan – har Knausgårds tid gått åt att skriva essäer, arbeta med sitt förlag Pelikanen, och resa runt med den internationella framgångssaga som har uppstått kring ”Min kamp”. I ”Hemma-Borta” skriver han dock om planerna på en ny roman, och avslöjar två potentiella inledningar till boken.
Men under intervjun dämpar han förväntningarna på ett nytt skönlitterärt prosaverk.
– Nej, jag sitter inte och skriver på en ny roman. Men jag är i inledningsfasen.
För Fredrik Ekelund har brevväxlingen öppnat nya dörrar för hans skrivande.
– Det blev ett fritt tillstånd för oss båda, där vi tillät oss att gå åt många olika håll. Jag njöt väldigt mycket av att skriva till Karl Ove. Jag har skrivit kriminalromaner, vanliga romaner, lyrik, dramatik och texter om fotboll. Ändå var det som om det var en ny dörr som öppnades här, säger han.
****
Efter intervjun åker vi till en liten fotbollsplan i Glemmingebro. Inget publikvrål, bara en rå höstvind som sveper in över slätten när Karl Ove Knausgård och Fredrik Ekelund kliver ut på den fortfarande gröna gräsmattan.
De lägger några inlägg mot varandra.
– Jag vill ju nicka, klagar Fredrik Ekelund på en flack boll från norrmannen.
– Jag försökte ju, ursäktar sig Knausgård, som säger sig inte ha några starka sidor som spelare längre.
– Jag har bara svagheter.
Fredrik Ekelund protesterar.
– Karl Ove är en bra huvudspelare, och så är han väldigt hård i närkamperna.
I smutsen på bakluckan till Knausgårds vita Volkswagenbuss syns avtrycken av flera små barnhänder. I vintras fick han och hustrun, författaren Linda Boström Knausgård, sitt fjärde barn, en dotter.
Skåne har blivit norrmannens nya hem. Det är också här han så småningom vill bli begravd, skriver han i ett av breven till Fredrik Ekelund.
– Det kom jag på när jag skrev det, säger han och pekar lite skämtsamt bortanför fotbollsplanens nordvästra hörn, där byns kyrka ligger.
– Det får väl bli där borta.

”Hemma-Borta”

Ges ut samtidigt i Norge och Sverige, på svenska av Arx förlag och på norska av Pelikanen.

Fredrik Ekelund

Ålder: 61.
Bor: Limhamn, Malmö.
Bakgrund: Flyttade med familjen till Malmö från Uppsala 1963. Debuterade som författare 1984 med hamnarbetarskildringen ”Stuv Malmö, kom!”, och har sedan dess givit ut ytterligare 17 böcker.

Karl Ove Knausgård

Ålder: 45.
Bor: Glemmingebro, Ystad.
Bakgrund: Uppvuxen på Tromøy, Arendal i Norge. Debuterade som författare 1998 med romanen "Ute av verden”. Flyttade efter sin andra roman, ”En tid for alt” (2004), till Sverige och bodde flera år i Malmö innan han 2011 flyttade till Glemmingebro. Romansviten ”Min kamp” gavs ut mellan 2009 och 2011 i Norge. Tidigare i höst kom hans essäsamling ”Själens Amerika” på svenska. Sedan 2010 är han en av fyra som driver det norska förlaget Pelikanen.
Gå till toppen