Aktuella frågor17 december 2014 22:44

"De vill ha mer inflytande och de vill mötas med respekt av lärare och av personal."

Alla yrkesgrupper som har i uppdrag att stötta barn och unga med psykisk ohälsa bör skaffa kunskap och öppna för delaktighet. Det minskar risken för utslagning i tidig ålder och gör det möjligt för fler unga att förverkliga sina framtidsdrömmar, skriver Rickard Bracken, projektledare vid Hjärnkoll, och Anki Sandberg, samordnare vid nätverket NSPH.

Bilmekaniker är ett av de drömyrken som anges i en ny studie där barn och unga med psykiska funktionshinder intervjuats. Mer vägledning och råd efterfrågas kring hur drömmar och framtidsplaner kan förverkligas, skriver debattörerna.Bild: Greg Baker
Alla yrkesgrupper som har i uppdrag att stötta barn och unga med psykisk ohälsa bör skaffa kunskap och öppna för delaktighet. Det minskar risken för utslagning i tidig ålder och gör det möjligt för fler unga att förverkliga sina framtidsdrömmar, skriver Rickard Bracken, projektledare vid Hjärnkoll, och Anki Sandberg, samordnare vid nätverket NSPH.
Mer inflytande och större respekt från skolan, vården och socialtjänsten står högt upp på önskelistan från barn med ADHD, autism, tvångssyndrom och andra psykiatriska diagnoser.
Det framgår i intervjustudien Lyssna på oss ungdomar som organisationen Hjärnkoll och nätverket NSPH, Nationell samverkan för psykisk hälsa, har genomfört bland unga mellan 12 och 19 år och som publiceras idag.
Intervjuerna visar att det finns stora brister i ungas inflytande och delaktighet i stödinsatserna från samhället. Detta bekräftas även i tidigare studier, bland annat Barn äger-studien som Myndigheten för delaktighet gjorde våren 2014.
Samtidigt finns det en stark vilja hos de unga att påverka och delta i utformningen av stödet. De vill ha mer inflytande och de vill mötas med respekt av lärare och av personal inom ungdomspsykiatrin och socialtjänsten.
Det här är några röster ur Lyssna på oss ungdomar:
"Om lärarna har kunskap om olika funktionsnedsättningar kan de vara mer förstående och ha lättare för att hjälpa eleverna istället för att bara bli arga. Men det räcker inte med att läsa en handbok, utan man måste förstå på djupet! Lärarna borde få gå en utbildning om olika svårigheter."
"Jag är ganska missnöjd med BUP för deras enda lösning verkar vara mediciner. Jag ville få reda på vad som fanns för hjälp i övrigt förutom mediciner mot ADD, men istället hade de förslag på ytterligare någon medicin. Sedan får man vänta så länge på tider. Efter utredningen fick jag vänta sju månader på resultat. Under tiden visste jag inte hur jag skulle få hjälp."
"Det är jobbigt att byta socialsekreterare hela tiden. Det är tufft att öppna upp sig om man vet att personen ska sluta om två månader. Efteråt känns det som om man har gjort bort sig."
Alla intervjuade har framtidsplaner och drömyrken. Sportjournalist, kläddesigner, ingenjör, bilmekaniker, stridspilot och arbete inom psykiatrin är några av dem. Men många undrar samtidigt hur de ska göra för att nå dit. De vill ha mer vägledning och råd om framkomliga vägar från vuxna omkring dem.
Det är dags att möta unga som experter på sin egen verklighet, att ta vara på deras vilja att påverka och deras egna tankar om hur stödet från samhället kan bli bättre.
Eller som en av de intervjuade uttrycker det:
"Prata med oss och var inte rädd för att trampa på tårna. Vi vill inte ha medlidande, utan bli tagna på allvar."
De ungas förslag och önskningar är tydliga:
- Lärarna måste utbildas om olika funktionsnedsättningar och ge eleverna bättre hjälp med struktur och samordning av studierna.
- Personalen i ungdomspsykiatrin måste ta ungdomarna på allvar och involvera dem i behandlingen på ett bättre sätt.
- Stödet från socialtjänsten måste gå från att vara sporadiskt och planlöst till kontinuerligt och förtroendeingivande.
- Familjerna måste få bättre stöd – de lever under mycket stark press när stödet inte fungerar.
Nu uppmanar vi alla som har i uppdrag att stötta barn och unga med psykisk ohälsa att skaffa mer kunskap och öppna dörren för delaktighet. Det minskar risken för utslagning i tidig ålder och gör det möjligt för fler unga att förverkliga sina framtidsdrömmar.
Till dem som arbetar i skolan skickar vi frågan:
Hur kan ni förbättra de förebyggande insatserna för barn och unga som riskerar att inte klara kunskapsmålen?
Flera av de intervjuade efterlyser till exempel mer hjälp att planera och samordna studierna.
Till dem som arbetar i vården och socialtjänsten:
Hur kan ni se till att de unga får bättre information och mer inflytande i sin behandling och över sin livssituation? Hur kan det psykosociala stödet till föräldrar till barn med psykiatriska diagnoser och tillstånd förstärkas?
Till politiker och beslutsfattare vill vi skicka uppmaningen att satsa de resurser som behövs för att öka kunskapen om psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser bland barn och unga. Det är inte en utgift, det är en investering som ger alla barn och unga ökade förutsättningar att klara sig bra i livet.

Rickard Bracken…
Anki Sandberg
 
Rickard Bracken är projektledare vid riksförbundet Hjärnkoll, som verkar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa.
Anki Sandberg är samordnare vid nätverket NSPH – Nationell samverkan för psykisk hälsa.
Gå till toppen