Kultur

Cyklister i motvind i "Bikes vs Cars"

Bikes vs Cars

Sverige, 2015. Regi: Fredrik Gertten. Medverkande: Dan Koeppel, Aline Cavalcante, Rob Ford. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.30.

"Bananas" fick oss att välja bort billiga besprutade bananer till den grad att hela affärskedjor numera bara säljer ekologiskt.
Cykelaktivister i São Paulo i Malmöfilmaren Fredrik Gerttens "Bikes vs Cars".Bild: Folkets Bio
Den drabbade. Den drabbade bortom alla rimliga förväntningar och drömmar och definierade en filmare som Fredrik Gertten, någonstans i gränslandet mellan journalistik och aktivism, för evigt.
Ganska tydligt är att den satt sina spår för "Bikes vs Cars". Dels är själva grundplåten insamlad via Kickstarter med ett par tusen givare från ett 50-tal länder, det är en fanbase som känns i filmen och är närvarande i klippen från hela jorden som fångar in den globala atmosfären och situationen.
Men den mardrömslika juridiska processen efter "Bananas" har säkert också satt sina spår – åtminstone är det en gissning till varför Gertten och WG Film denna gång inte alls är lika frän och specifik när de angriper lobbyister, onda multisar och politiker som tjänar en garanterat rutten sak.
"Bikes vs Cars" handlar, självfallet, om just det titeln antyder. I en värld med akut klimatkris är bilismen i en explosionsartad tillväxt, fram till år 2020 beräknas antalet bilar i världen öka från en till två miljarder. Det sker mot alla rationella argument i världen; det är trångt och skitigt och omständligt att ta bilen i städer och de vackra drömmar som bilreklamen alltjämt säljer ter sig alltmer barocka.
I denna värld saknas det sannerligen inte drastiska historier som väntar på att bli filmiska paradexempel. Min gissning är att Gertten fått jobba hårt på att döda sina darlings.
De som slutligen getts plats är cykelentusiasten Dan Koeppel som berättar om ett Los Angeles som en gång blomstrade av cyklar och kollektivtrafik – men som köptes av bilindustrin. (I en annan film hade man velat se Gertten göra sin Michael Moore-parafras och ställt General Motors till svars).
Han möter cykelaktivister och stadsplanerare i São Paulo som mot dåliga odds får till stånd cykelbanor i detta urbana trafikhelvete med sju miljoner bilar.
Och han möter den misantropiske taxichauffören i cykelns förlovade Köpenhamn som innerligt hatar allt vad cyklister heter. (Trots att han förnekar det, "jag har till och med vänner som är cyklister"!).
Det är filmens komiska clou, men också litet mer än så eftersom taxichaffisen förkroppsligar så mycket av den skepsis som finns mot alternativ till bilismen. Med elegant eller tendentiös klippning och ljudläggning, välj själv, ser han bisvärmen av cyklister som ett civilisatoriskt hot. Det är ett snyggt grepp, men har förstås en allvarlig klangbotten som Gertten fångar upp i exempelvis Torontopolitikern Rob Ford som gick till val och vann med sitt krig mot cyklismen.
Även här hemma reagerar borgerligheten på hot mot bilism eller flyg, som om det vore jordens undergång och inte dess motsats. Inget flyg till Bromma!?
Filmen rullar vidare från aktivism och politik till bilreklam och olje- och billobby. Den antyder teser som att det inte är någon slump att länder som Nederländerna eller Danmark som saknar biltillverkare är så starka cykelfästen. Zlatans nationalromantiska Volvoreklam hade inte gjort bort sig som argument i sammanhanget.
"Bikes vs Cars" är på alla sätt en generell ansats, en film med globala ambitioner som sätter de största av frågor på banan.
Den hade garanterat fäst bättre med en tydlig, talande fallstudie. Nu blir de stora linjerna imponerande dokumentärkonst, men ibland kanske mer tankeväckande utbildningsfilm än rasande aktivism.
Må den inte desto mindre nå sin publik.
Gå till toppen