Signerat

Malin Nävelsö: Utan egen försörjning kan livet inte börja

Självständighet har ett pris och det priset kan vara ett dåligt betalt och tråkigt jobb. Att uppmana ungdomar att avstå från så kallade skitjobb är att be dem förlita sig på att någon annan försörjer dem.
Birgitta Ohlsson (FP) skäms för de ungdomar som väljer bort tråkiga jobb och förväntar sig att andra försörjer dem.Bild: Jessica Gow/TT
Bortskämda ungdomar eller usla arbetsvillor – debatten är het i sociala medier. Det är stötande när sociologen Roland Paulsen hävdar att det är en seger för mänskligheten varje gång en ung människa väljer bort ett dåligt betalt jobb för att leva på sina föräldrar. Arbetslösa ska alltså avstå från att skaffa sig självständighet och från att bidra till samhället, för att uppfylla något slags framtidsvision om den arbetsfria tillvaron.
Visst, den ökande produktiviteten innebär att arbetet behöver diskuteras. Usla arbetsvillkor måste bekämpas och arbetets innehåll och omfattning förändras över tid. Av riksdagspartierna är det främst V och MP som driver frågan om arbetstidsförkortning och diskussionen är i högsta grad levande.
Inget parti driver dock linjen att vissa grupper bör avstå från arbete för att andra är så väldigt produktiva. Snarare är det just för att kunna diskutera exempelvis arbetstidsförkortning som det krävs en modell där det stora flertalet bidrar, i synnerhet om vi vill behålla en fungerande välfärd.
Det behövs en röd linje från höga förväntningar på alla elever i skolan, till ett arbetsliv där kopplingen mellan egen insats och egen handlingsfrihet är tydlig. Birgitta Ohlsson (FP) har i en aktuell diskussion med Roland Paulsen fört fram begreppet förväntanssamhälle, där grundinställningen är att alla kan och vill bidra. Det är inte en ekonomisk fråga om produktivitetsökningar och digitalisering. Det är en fråga om ifall vissa ska förlita sig på andras produktivitet och välvilja, eller om de åtminstone ska få försöka ta sitt öde i egna händer.
Gå till toppen