Kultur

Ironisk stalinism

Lev Rubinstein. Ryska dagsedlar.

Övers Johan Öberg. Ersatz.
Detta är den andra utgåvan av Moskvakonceptualisten Lev Rubinsteins (född 1947) texter på svenska. Den första ”Tiden går” utkom på Bonniers 2001. Medan de texterna byggde på listan som format, med dess kombination av upprepning och överraskning, är detta essä- eller krönikeliknande texter som tidigare publicerats på webbsidan grani.ru. Om den föregående boken var mer intressant ur ett litterärt perspektiv ger denna en bild av de samtida politiska villkoren i ett alltmer totalitärt och imperie-orienterat Ryssland. Rubinsteins ironiska stil klär av makten och visar dess råa ansikte under den verserade och formellt demokratiska fernissan. Påfallande ofta går författaren i dialog med specifikt ryska företeelser. I denna volym har översättaren Johan Öberg valt att inte inkludera någon notapparat som skulle ge läsaren större kännedom om detta. Det är ett val jag kan ha förståelse för i och med att det inte överpedagogiserar estetiken, men inte desto mindre blir det ett problem.
Lev Rubinstein.Bild: Rodrigo Fernandez
Det finns en fantastisk hejdlös kvalitet i texterna som kan påminna om Erik Beckmans, exempelvis då Rubinstein omtalar hur Stalin går att reducera till ”en formel som är idiotsäker i sin direkthet”: ”kamrat stalin han skulle minsann ha ställt dom där äckliga demonstranterna från bolotnajatorget mot väggen och tryckt av och sen skulle solen alltid skina över vårat bostadsområde om det inte hade varit vinter nio månader som det ju är och svart rök ja och fan ta den där röken och dom gamla levde och vi lever på och töntarna med spadar gömde sig i byarna på stäppen för att folkvänskapens fontän på jordbruksutställningen och hela världen var livrädd för oss”
Stalin är en återkommande figur i boken. Som en utländsk läsare blir det än tydligare hur viktig den gamle diktatorn och revolutionären är för den ryska självbilden. I relation till uppgörelsen med personkulten blir omslaget på utgåvan mycket märkligt, för bakom skyddsomslaget finns en enfärgad bild av Rubinstein i silver (vilken kan påminna om den emblematiska Che Guevara-bilden) och bokstaven R i en cirkel. Jag antar att omslaget ska tolkas ironiskt. Men det blir en ironi som slår knut på sig själv och förmedlar den personkult som inlagan har till uppgift att kritisera. Dubbelheten i det formmässiga valet osäkras inte i tillräckligt hög grad.
Utifrån en svensk horisont förmedlar Rubinstein en bild av den gigantiska grannen i vår närhet bortom nyhetsrapporteringens förenklingar. Men hans perspektiv på behagliga och obehagliga ord, diskursförändringar och ideologiproduktion ger också produktiva tankar kring inrikespolitiska företeelser här och nu: Exempelvis hur den frihetliga kommunistiska grupperingen Allt åt alla extremismklassas av Sahlinutredningen, vilket får till effekt att det demokratiska utrymmet oundvikligen inskränks. oundvikligen inskränks.
Gå till toppen