Malmö

Patienter i psykiatrin hånas och får öknamn

De som drabbas värst på psykiatriska kliniken i Malmö är unga tjejer med självskadebeteende. Om det vittnar patienter, anhöriga och RSMH.

– Personalen skriker och gapar på en. Eller så fryser de ut en, säger till exempel att maten är slut när det är middag. De suckar åt en. Nedvärderar en. Det gör ju inte saken bättre när man mår så här, säger 28-åriga Angel el-Kazemi.
Hon har varit inskriven på psykiat­riska kliniken i fyra månader. Hon har flyttat runt på olika avdelningar. Hennes vän har varit här i nästan två år. De väntar båda på att få komma vidare till ett vårdhem som erbjuder behandling för depressioner och självskadebeteende. De har väntat länge.
Nu har de fått beskedet att det inte blir något behandlingshem.
I stället blir de kvar här på psyket. Här får de ingen hjälp förutom medi­cinerna, säger de. Ingen terapi, ingen vårdplan, ingen riktning.
De är arga och besvikna över att de inte får någon hjälp. De berättar att när de har haft åsikter, eller när de har ifrågasatt läkarnas beslut, får de byta avdelning. De flyttas runt.
***
 
– Jag är rädd för vissa läkare som är riktigt otrevliga. De nedvärderar en hela tiden, säger Nicole Hjortevall, som kom hit precis efter att hon fyllt 18 år. På söndag fyller hon 20.
– Man märker att personalen inte trivs och att en del hatar sina jobb. Vissa är bra och vill hjälpa, men de är bara några få, säger Angel el-Kazemi.
Hon berättar att personalen använder smeknamn på de inskrivna. Henne kallar de prinsessan. Något hennes läkare berättar på en inspelning som hon har gjort med sin telefon.
”Du är en prinsessa”, hör man läkaren säga efter att han har haft en utläggning om hur besvärlig hon har varit. ”Alla på avdelningen kallar dig det … Men det visste du inte va?”
På inspelningen hör man hur An­gel el-Kazemis personliga ombud Lisa Ragnesund opponerar sig. Hon säger till läkaren att det är kränkande att kalla en patient så. På inspelningen börjar läkaren kritisera att ombudet avbrutit honom. Sedan säger han att han inte menade det på ett kränkande sätt.
***
 
Ombudet Lisa Ragnesund har jobbat länge som personligt ombud inom psykiatrin. Hon ser ofta hur patienter blir kränkta av personalen. De som råkar värst ut, säger hon, är unga tjejer med självskadebeteende. Personalen upplever dem som besvärliga.
– Jag har varit med om så många situationer, hur de lämnat patienter i deras egen avföring, utan att hjälpa till. Istället frågar de spydigt: ”Ligger du i din egen skit?” Det är en väldigt otrevlig attityd de har mot patienterna.
Hon berättar att en tjej nyligen skadade sin hand. Det hade bildats var som rann längs handen.
– Men en i personalen sa då bara: ”Jaja, det har du ju ändå gjort mot dig själv”. Det här är bara några exempel, säger Lisa Ragnesund.
***
 
Hittills i år har elva patienter tagit sitt liv inom psykiatrin i Malmö, det har skett på avdelningarna, under permission eller i samband med utskrivning. Sedan januari 2013 har 41 patienter begått självmord. Och det är många av dem som kommer hit som går i självmordstankar. Även Angel el-Kazemi.
– Att vara här ger varken ljus eller hopp. Istället mår man sämre. Det finns ingen medmänsklighet och det är ingen som lyssnar. Jag har varit på väg att ta livet av mig flera gånger. Jag har försökt varna personalen, men när jag har skadat mig, har de bara gått förbi, berättar Angel el-Kazemi.
– De ser igenom mig. Förra torsdagen satt jag i en hel timme ostört med ett rakblad i ett av samtalsrummen. Det blev mycket blod på kläderna, och jag hade lyckats om jag vågat. Men såret blev aldrig tillräckligt djupt.
***
 
Flera patienter som Sydsvenskan pratat med berättar att självmorden tystas ner. Händer det något på avdelningarna, att någon har gjort ett försök eller har lyckats, så är det inget som det pratas om efteråt.
– Självmorden hyssjas ner. Jag var med när en kille hängde sig inne på avdelningen. Han lyckades. Jag hörde en smäll och att en skötare började skrika. Det var kaotiskt. De förde bort honom, jag fick höra att han dog senare. Men det var ingen som sa något om det efter det. Det berättas inte, säger Angel el-Kazemi.
Hennes inspelning har rullat till slutet av läkarmötet. De har pratat om självmordstankarna och om att verkligen göra det. Man hör läkaren säga: ”Snart blir du utskriven. Då, kan du göra vad du vill när du kommer hem.”
Lisa Ragne­sund, personligt ombud som var med på mötet, är upprörd.
– På det här sättet markerar han att hon inte är viktig och att han inte bryr sig. Att hon lika gärna kan ta livet av sig, eftersom hon är en belastning för samhället. Det är fruktansvärt att han säger så.
Tidningen får tag i läkaren som direkt begår ett lagbrott genom att bryta mot tystnadsplikten.
– Angel gör så här för att hon vill anklaga folk, det är så hon gör.
Läkaren heter Davor Mucic. Han är psykiatriker och medicine doktor och driver också ett behandlingshem i Köpenhamn. Han säger att han bara velat motivera Angel el-Kazemi att ta ansvar över sitt liv.
– Jag har inte kränkt någon. Jag sa prinsessa för att jag uppskattar henne, säger han.
Men i inspelningen säger du ju att hela avdelningen kallar henne det.
– Jag kan bara svara på varför jag kallar henne för det. Men om de känner sig kränkta borde de prata med cheferna på sjukhuset. De borde inte prata med journalister.
***
 
På Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH, i Skåne, känner man mycket väl till att patienter kränks inne på psykiatriska kliniken.
– Personalen begår grova övergrepp och kränker och hånar patienterna. Ofta sker det med chefernas stöd, säger distriktsombudet Maths Jesperson.
Vissa av kränkningarna går att hitta i sjukhusets egna avvikelserapporter. Här är det personalen själv som rapporterar om olika händelser. En avvikelse handlar om en kvinnlig patient i rullstol som satt och grät. Bredvid henne står personalen och skrattar. De säger att de också hade velat ta livet av sig om de hade varit hon. De säger att de kanske kan hjälpa henne på traven.
Händelsen bygger på två sjuksköterskestudenters vittnesmål och har rapporterats som en så kallad avvikelse inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Händelsen har också beskrivits av tidningen Faktum.
– Detta exempel utgör bara en bråkdel av alla de övergrepp och kränkningar som personalen utför mot patienter inom psykiatrin i Malmö, eftersom de flesta incidenterna inte rapporteras av personalen, säger Maths Jesperson på RSMH i Skåne.
I det här fallet handlade det om två sjuksköterskestudenter som skrivit rapporten. Enligt RSMH blev studenterna efteråt tillsagda av cheferna att de skulle få det mycket svårt att få jobb i psykiatrin framöver.
– Inte nog med det, för att förhind­ra fortsatt insyn i personalens övergrepp och kränkningar så beslöt chefen för vuxenpsykiatrin, efter händelsen, att inte ta emot fler studenter på praktik.
– Det här har blivit en kultur inom Malmöpsykiatrin, vilken har chefernas tysta medgivande genom de hot de utövar mot vårdpersonal som försöker vittna om de hemskheter de sett, säger Maths Jesperson.
***
 
I tidningens serie om bristerna inom psykiatrin i Malmö har de anställda uttryckt att de inte trivs med arbetsmiljön, att de känner sig stressade, att det råder kompetensbrist hos vikarier och att det är många som sjukskriver sig på grund av en illa skött verksamhet.
Tidningen har gång på gång sökt verksamhetschefen Sven-Erik Andersson. Vi har mejlat frågor, lämnat meddelanden och ringt. Men han har inte ringt tillbaka. Först när vi pratar med hans chef Gunnar Moustgaard, tillförordnad divisionschef för psykiatrin i Skåne får vi svar. Intervjun kan du läsa i morgondagens tidning.
Istället har många patienter hört av sig. Förutom kränkningar vittnar de om att de inte får någon vårdplan. Verksamhetschefen Sven-Erik Andersson har i en tidigare intervju sagt att en sådan ska patienten få inom tre dagar.
Även anhöriga har hört av sig. En av dem är en mamma till en 18-årig tjej som är inskriven på en av avdelningarna. Hennes dotter har också nekats en vårdplan.
– Miljön är skadlig därinne, säger mamman.
Hon berättar att hennes dotters pappa är död. Och när de hade ett samtal med läkaren sa han bara att ”din pappa kan ju inte vara med för han är ju död”.
– Det är så det är därinne. De har en omänsklig attityd. Man märker att de inte bryr sig.
***
 
19-åriga Nicole Hjortevall som varit här i nästan två år har ingen vårdplan.
– Det kan väl inte vara meningen att man ska behöva vara här så länge. Jag kan inte förstå att mitt liv har blivit som det har blivit, säger hon.
En annan mamma mejlar och berättar om sin son som är en av de patienter som tagit livet av sig. Han var på psykiatriska kliniken i omgångar. Mamman besökte honom ofta. Hon skriver:
”Det kunde ligga tre patienter i samma rum, personal satt och lekte med sina telefoner, patienter gick fram och tillbaka i korridoren och bara väntade på nästa tablett. Om man hade läkartid, så kunde man få vänta tre fyra timmar innan läkaren kom, det gavs aldrig någon specificerad tid. Jag har blivit utskälld flera gånger, då jag velat vara med på läkarbesök.”
Kvinnan skriver att hennes son var självmordsbenägen, och var därför belagd med förbud att lämna avdelningen.
”Men en personal tog inte reda på detta och släppte ut honom. Han tog sitt liv.”
Hårt pressad personal. Patienter som vittnar om kränkningar och bristande tillsyn. Hur ska den svåra situationen för Malmöpsykiatrin lösas?
På fredagen kan du diskutera frågan i Sydsvenskans direkt­debatt som startar klockan 11.00. Deltar gör Gunnar Moustgaard, tf divisionschef för psykiatrin i Skåne, Sven-Erik Andersson, verksamhetschef i Malmö och Maths Jesperson, distriktsombud för RSMH i Skåne.
Läs alla artiklar om: Psykiatrin i Malmö
Gå till toppen