Huvudledare

Ledare: Timbuktus skatteplanering visar på behovet av ett mer enhetligt skattesystem.

Folkhemshiphopparen Jason "Timbuktu" Diakité höll i veckan tal på Stockholm Pride där han angrep näringslivet. Näringslivet "maximerar sin tillväxt och undviker samtidigt att betala skatt och bidra till att göra ett bättre samhälle", sade han, varpå hans egen skatteplanering uppmärksammades i sociala medier.
Artisten Timbuktu angrep näringslivet i sitt tal på Stockholm Pride.Bild: Fredrik Sandberg/TT
"Jag har inte skrivit mig utomlands eller flytt min skatteplikt i Sverige", försvarade han sig.
Timbuktu har bara utnyttjat de regler som finns. Han har tagit ut så mycket lön i bolagen som möjligt upp till brytpunkten för statlig inkomstskatt, resten har han tagit ut som utdelning och på så sätt fått lägre total skatt.
"Jag strävar bara inte efter att betala mer än jag måste. Som de flesta", skrev han på Twitter.
Men varför då angripa näringslivet om han gör samma sak själv, "maximerar sin tillväxt"?
"Den svenska hederligheten har varit en stolthet för mig och min generation. Nu har jag en förnimmelse av att vi genom dåliga lagar håller på att bli ett folk av fifflare. Av alla ofullkomligheter i vår inkomstbeskattning är för mig den allra allvarligaste att den direkt inbjuder till skatteflykt och skattefusk", skrev den socialdemokratiske ekonomen och Nobelpristagaren Gunnar Myrdal i tidskriften Ekonomisk Debatt 1978, några år innan den "underbara natten" då Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet 1981 lade grunden till det som skulle bli århundradets stora skattereform, då Sverige 1990-91, genom en blocköverskridande överenskommelse mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna, fick ett överskådligt och enhetligt skattesystem, med lägre marginalskatt och färre avdragsmöjligheter.
Sveriges Radios Godmorgon, världen hade på söndagen ett inslag där behovet av en ny skattereform återigen diskuterades.
Gör vi inget kommer skatteplanering och skattefusk att breda ut sig och skattebaserna att erodera, sade Andreas Bergh, nationalekonom vid Lunds universitet.
Ekonomen och professorn Lars Calmfors gjorde nyligen en framstöt och efterlyste vid Folkpartiets ekonomiska seminarium för en månad sedan en ny skattereform och kom med skarpa förslag.
Det som talar emot en blocköverskridande skattepolitisk uppgörelse är att det saknas tillräckligt intresse bland partierna. På 1980-talet och början av 1990-talet var en ny skattepolitik nödvändig för Sveriges ekonomi. Idag ses läget av allt att döma inte som lika akut.
Den ideologiska skattestriden mellan partierna står idag mestadels om olika undantag i systemet: jobbskatteavdrag, lägre arbetsgivaravgift för unga, rut- och rotavdrag.
Det har hopat sig undantag. Systemet har blivit svåröverblickbart. Ju enklare och enhetligare system och ju likvärdigare skattesatser desto bättre, ur ett ekonomiskt perspektiv.
Det skulle också bli en hederligare ideologisk debatt om striden stod mellan bestämda skattesatser och inte om nya undantag i skattesystemet.
Globaliseringen har skapat nya förutsättningar för skattepolitiken. Kapitalet har blivit rörligt och därmed svårbeskattat. Samma sak gäller högutbildade. Det talar för lägre inkomstskatt. Det som däremot inte rör sig är fastigheter och, som Åsa Gunnarsson, professor i skatterätt, sade i Godmorgon, världen, fattigt folk. En förskjutning av skattebasen från inkomstskatt, som är progressiv, till moms, som slår jämnare, skulle innebära att ojämlikheten ökar. Men frågan är om det går att undvika i en globaliserad ekonomi.
Ska Sverige fortsätta att ha en offentligt finansierad välfärd och dessutom bli en vinnare i den globala konkurrensen, behövs ett nytt grepp om skattepolitiken.
Och visst vore det skönt om reglerna var mer enhetliga, så att svenskarna slapp ägna sig åt skatteplanering – eller slapp irritera sig på dem som ägnar sig åt det.
Gå till toppen