Skåne7 augusti 2015 21:00

Personal erkänner: Så plågas patienterna

En hittills okänd rapport avslöjar en skrämmande arbetsmiljö inom psykiatrin. ”De som inte deltar blir utfrysta”, berättar en skötare för Sydsvenskan.

– Det har blivit en kultur och en jargong där personalen använder övervåld mot patienterna. Det förväntas att man ska ställa upp på jargongen.
Skötaren har under flera år arbetat på psykiatriska klinikerna i Malmö och Lund. För ett år sedan slutade han. Nu vill han berätta.
– Vissa skötare och sjuksköterskor försöker få utlopp för sin frustration. När de blir uttråkade kan de stirra på patienter som de inte tycker om, och säga: Vad glor du på, ska vi bälta dig?.
– De vill provocera fram en reaktion. Sen trycker de på överfallslarmet och får därigenom rätt att brotta ner patienten. Ofta med ett knä i ryggen så att patienten har svårt att få luft.
– Många gånger har patienten inte gjort något fel.
Enligt skötaren sitter våldskulturen i psykiatrins väggar. Starkast är den i Malmö och i Lund.
Han berättar att det är svårt att stå emot jargongen där patienter ibland plågas.
De som inte deltar blir utfrysta, säger han.
Situationen inom vuxenpsykiatrin i Malmö och Lund har varit ansträngd.
I Malmö har personal vittnat om ett hårt pressat arbetsklimat med hög personalomsättning och bristande kompetens bland både vikarier och nyanställda.
I Lund stängdes hela avdelning 7 på grund av konflikter i arbetsgruppen. Det var i juni.
Men det har funnits en vilja att komma till rätta med problemen. I både Lund och i Malmö har det gjorts medarbetarundersökningar.
Men resultaten har hittills varit okända. Inte ens Vårdförbundet har fått tillgång till undersökningarna.
– Det skulle så klart underlätta vårt arbete om vi fick se rapporterna, men de har inte kommunicerats, vare till oss, medarbetarna eller skyddskommittén, säger Leena Keränen, huvudskyddsombud på Vårdförbundet.
I en rapport varnar företaget Susano för att det ska utbryta anarki på arbetsplatsen.Bild: Henrik Rosenqvist
Rapporten från Malmö gjordes av företaget Susano som ofta gör arbetsmiljöanalyser. Den gjordes under hösten och blev klar i december. Tidningen begär ut den sjutton sidor långa rapporten av Region Skåne.
I rapporten har 26 medarbetare på den akutpsykiatriska kliniken svarat på frågor, några har djupintervjuats. Här är resultatet:
● Engagemanget för den psykiatriska kliniken är i botten.
● En mycket kraftigt förhöjd upplevelse av mobbing och trakasserier på arbetsplatsen, vilket både läkare och övrig personal anger.
● Signifikant mycket höga nivåer av hot eller våld, vilket är mest uttalat hos sköterskorna.
I undersökningen framgår det också att verksamheten präglas av konflikter mellan personal och att det har skapats grupperingar. I rapporten varnar Susano också för informella ledarskap.
Personalen har även en stark misstro mot ledningen, vilket har lett till en snabbt sjunkande arbetsmoral. I rapporten konstaterar man att personalens engagemang för sitt arbete är ”alarmerande” lågt.
Hälsoföretaget skriver att det råder en ökad risk för att grupper börjar korrigera sig själva och varandra. Man varnar till och med för ”anarki” på arbetsplatsen, och pekar på en ”betydande risk för patientsäkerheten”.
– Det är skrämmande läsning. Vi vill inte att någon av våra medlemmar ska behöva jobba på en sådan här arbetsplats i en sådan miljö, säger huvudskyddsombudet Leena Keränen på Vårdförbundet, efter att hon till slut fått tag i rapporten.
Överläkaren Baba Pendse på kliniken håller med om rapportens slutsatser:
Det är redan anarki. Personalen lyssnar inte på oss läkare. Vi ordinerar behandlingar, men personalen följer inte det vi har sagt. De bryr sig inte om det, säger han.
Resultatet från undersökningen är från december, men på Vårdförbundet menar man att arbetsmiljön inte har förbättrats. Senast i torsdags besökte förbundet arbetsplatsen.
– Det har startats arbetsgrupper, men ingenting har egentligen förändrats. Det är bara papper som går till handlingarna. Det är de signalerna jag har fått av våra medlemmar på plats, säger hon.
Undersökningen har gjorts på den psykiatriska akutmottagningen. Men enligt Vårdförbundet ser arbetsmiljön likadan ut på hela den psykiatriska kliniken i Malmö. Även i Lund menar man att situationen ser liknande ut.
– Det är de signaler vi får, säger Leena Keränen.
Varken verksamhetschefen eller divisionschefen för psykiatrin inom Region Skåne vill släppa in tidningen på arbetsplatsen.Bild: Henrik Rosenqvist
När tidningen får tag i Katarina Viebke, divisionschef för psykiatrin i Skåne, har hon inte läst rapporten. Hon ber om att få återkomma en dag senare. Efter att hon läst rapporten hörs vi igen.
– Ja, det var ingen rolig läsning. Vi ser självklart allvarligt på detta, säger hon.
– Det är en gedigen rapport, och det är absolut inte roligt att medarbetare upplever situationen så.
Hon säger att enhetschefen är på semester och att hon inte riktigt vet vad som görs åt situationen, förutom att man håller på att omorganisera ledningsstrukturen.
– Det är ytterst mitt ansvar, men jag har inte känt till det här. Jag kommer att följa upp det, säger hon.
Sedan 2013 har 41 patienter tagit livet av sig inom psykiatrin i Malmö, flera gånger har självmorden skett inne på avdelningarna.
Självklart påverkas patienterna av arbetsmiljön, men jag har svårt att se att det kan kopplas till självmorden, säger Katarina Viebke, divisionschef för psykiatrin i Skåne.
Men Vårdförbundet tror att det kan finnas en koppling mellan arbetsmiljön och antal självmord.
– En dålig arbetsmiljö kan ju leda till att patienter kommer till skada, säger Leena Keränen på Vårdförbundet.
41 patienter har begått självmord sedan januari 2013. Flera av självmorden har skett inne på kliniken. Den dåliga arbetsmiljön kan ha påverkat antalet, tror Vårdförbundet.Bild: Henrik Rosenqvist
Även skötaren, som vittnar om övervåld mot patienter, tror att den dåliga arbetsmiljön leder till fler självmord.
– Övervåld mot patienterna får ju inte patienterna att må bättre, säger han.
Enligt honom sker övergreppen ofta.
– Det skiljer sig mellan avdelningarna. Det är olika, beroende också på vilket skift som jobbar och vilka patienter som är inskrivna. Många som jobbar är kompetenta, men det är inte de som skiljer ut sig, säger han.
Han berättar att han själv drogs med i jargongen och gjorde en patient illa.
– Jag brottade ner en kvinnlig patient i hennes säng så att hon slog i sitt huvud i väggen. Det såg först illa ut.
– Jag blev livrädd att hon hade skadat sig allvarligt, men det visade sig sen att det inte var någon fara.
Skötaren berättar att många nya i personalen är unga och saknar utbildning.
– De tar lätt till sig den här jargongen och en del får en kick av våldsamheterna.
Det råder verkligen ingen empati mot patienterna. Elakast är personalen mot missbrukare och alkoholister.
I arbetet med det här reportaget vill vi få tag i fler som arbetar inom psykiatrin i Malmö. Kan fler vittna om våldet mot patienterna?
Varken verksamhetschefen i Malmö eller divisionschefen Katarina Viebke vill släppa in oss i lokalerna.
Men vi får tag i sjuksköterskan Suri Hashemi. Hon arbetar på avdelning 84.
– Jag känner inte igen att någon skulle använda våld mot patienterna, i alla fall inte på min avdelning. Det finns personal som inte är lämplig, men det handlar om enstaka personer, säger hon.
Vi letar vidare och får tag i överläkaren Baba Pendse, som nyligen tjänstgjorde på samma avdelning. Han bekräftar skötarens uppgifter.
– Det är ingenting jag är stolt över, det sker inte dagligen, men jag vet att det förekommer, säger läkaren när vi berättar vad skötaren har uppgett.
– Personal brukar vanligtvis vara med när jag träffar patienterna, men ibland är de så stressade att de blir tvungna att lämna rummet.
Läkaren säger att det är då patienterna berättar. Först när personalen inte är närvarande vågar de tala ut om vad de utsätts för inne på avdelningarna.
– De berättar att de blir slagna och knuffade. Jag får höra historierna, men det blir svårt för mig eftersom jag inte har några bevis.
Det är inte försvarbart att det händer, och det är klart att det har en indirekt inverkan på antalet självmord.
När divisionschefen Katarina Viebke får höra om övergreppen blir hon upprörd.
– Det låter inte bra. Men jag har svårt att tro på det. Vi har i regel duktig personal som gör ett enormt antal bedömningar. Det finns säkert fall där personalen inte fullt ut har gjort sitt jobb, säger hon.
Men enligt personal handlar det här om en jargong, en våldskultur?
– Jag har inte kännedom om den kulturen. Jag kan inte se att det är något som i så fall skulle fortgå.
– Men vi kommer att ta tag i det och undersöka saken vidare.
Patienter har tidigare vittnat om hur de hånats, kränkts och tilldelats öknamn. Vissa av kränkningarna har spelats in på band.
Läs mer:Patienter i psykiatrin hånas och får öknamn
Skötaren som arbetat både i Malmö och i Lund berättar att ett annat sätt att utsätta patienterna för obehag är att bälta dem. Alltså att binda fast dem i en säng med bälten, utan att det är motiverat.
Enligt Region Skåne har det genomförts ett projekt i Malmö där man försökt minska antalet bältningar. Syftet har varit att det ska bli färre tvångsåtgärder i den psykiatriska vården. Skötaren ger en annan bild:
– Bältningarna är ofta godtyckliga och helt omotiverade.
Patienter bältas godtyckligt och omotiverat, uppger en skötare. Bältning är en tvångsåtgärd och får endast göras om det finns en risk att patienten allvarligt skadar sig själv eller någon annan.Bild: Henrik Rosenqvist
Frida är en av alla patienter som har bältats inne på PIVA, den psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Malmö.
Hon är 55 år och genomgick en livskris när hennes man begick självmord. Hon hade svårt att hantera sorgen och sökte sig till slut till psykakuten. Det var den 12 juni i år.
– Jag var väldigt ledsen, men inte våldsam. Jag hoppades att de kunde hjälpa mig att få en remiss till en psykolog så att jag kunde få någon att prata med, säger hon.
Frida säger att hon tidigare aldrig haft psykiska problem. Men att läkaren direkt ville lägga in henne enligt LPT, alltså att bli inlagd enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.
– Jag protesterade och ville verkligen inte läggas in, jag ville bara träffa en psykolog, säger hon.
Frida berättar att läkaren sa åt personalen att ta hand om henne. Hur de skulle göra fick de lösa själva.
Fem manliga skötare brottade ner mig. Det var inte ens en diskussion, bara pang-bom. Sen släpade de mig, en nätt kvinna på 55 kilo, i håret längs golvet.
Frida berättar att hon blev indragen i ett rum, och att skötarna kom med den speciella sängen med bälten.
De höll fast mina handleder och dunkade mitt huvud i väggen. Jag fick ont och kunde knappt andas.
I flera timmar låg hon fastspänd. Hon var kissnödig och ropade på hjälp.
– Tårarna bara strömmade, men jag tänkte att okej, jag får kissa på mig. Men sen ändrade jag mig. Jag förstod att om jag kissade på mig skulle de kunna använda det för att hålla mig kvar ännu längre, säger hon.
Dagen efter släpptes Frida och hon kunde åka hem. Hon upptäckte flera blåmärken och en stor bula på ena sidan av huvudet.
Fridas ärende utreds nu av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Divisionschefen Katarine Viebke säger att hon inte kan kommentera enskilda ärenden.
Inom psykiatrin i Malmö gjordes det under förra året 58 dokumenterade bältningar, där patienter spändes fast mot sin vilja. Patienterna får inte spännas fast längre än fyra timmar i ett första skede. Därefter måste en ny bedömning göras och Ivo informeras. Två av bältningarna överskred fyratimmarsgränsen.
I Lund dokumenterades 155 fastspänningar förra året. Nio av dem överskred tidsgränsen.
Bältning är en tvångsåtgärd, och måste enligt lagstiftningen ordineras av en behörig läkare. Men enligt skötaren som har insyn är det inte alltid så det går till.
Det är satt i system att skötare och sjuksköterskor bältar personer när helst de vill. Sen skriver läkarna under tvångsåtgärden i efterhand.
Gunnar Moustgaard är chefläkare och ansvarar för vården i bland annat Malmö och Lund. Han tror inte att patienter fastspänns godtyckligt.
– Det låter osannolikt, i så fall måste det vara ett akut läge. Då kan en arbetsledare ta ett beslut om att bälta. Men då handlar det om nödvärn, säger han.
Men att det skulle vara satt i system tror han inte.
– Får vi reda på något sådant fall utreder vi det för att se till att det inte upprepas. Så får det absolut inte vara, säger han.
Nu har det gått nästan två månader sedan Frida blev bältad i Malmö. I dag är hon gladare. När tidningen får tag i henne är hon på väg till Liseberg med sin dotter.
– Men jag drömde mardrömmar länge efter det som hände. Upplevelsen var nästan som att bli våldtagen. Jag vågar inte längre söka mig till psykiatrin, och kommer aldrig sätta min fot på psykakuten igen.
Fotnot: Frida heter egentligen något annat.
Läs mer:”Värre än Gökboet – så här får det inte gå till”
Läs mer:Snabbare larm inom psykiatrin
VILL DU TIPSA?
Har du erfarenheter av psykiatrin i Skåne?
Vill du skicka in din berättelse eller har tips om psykiatrin? Mejla mikael.funke@hdsydsvenskan.se. Du har rätt att vara anonym.
Läs alla artiklar om: Psykiatrin i Malmö
Gå till toppen