Åsikter

Läsartext: Boten mot stressen, ensamheten och bristen på mening finns i oss själva

Vi i Sverige anser oss lyckligt lottade att bo i ett fredligt land med hög levnadsstandard. Men hur bra har vi det egentligen?
För Erik Adelsohn är målet att bli naturlig och lycklig som ett barn igen. Han började meditera för 3,5 år sedan och praktiserar tantra sedan 1,5 år tillbaka. Nu jobbar han för att sprida budskapet om hur vi måste jobba med oss själva för att må bra.Bild: Mel Evans
Den psykiska ohälsan har aldrig varit högre än idag. 40 procent av dem som sjukskriver sig gör det av psykiska skäl och enligt SCB är antalet deprimerade barn och ungdomar tre gånger större idag jämfört med 80-talet. Många är stressade, utbrända, känner sig ensamma och undrar över meningen med att leva.
Sambandet mellan psykisk och fysisk ohälsa börjar numera accepteras i väst. Allergi, cancer och andra kroppsliga problem blir vanligare. Ekorrhjulet med dessa symptom anses normalt, men är det naturligt?
Jag har själv gått i samhällets tjänst, eller sprungit i ekorrhjulet, fram tills jag var 32 år. Det var 17 års utbildning, 15 månaders värnplikt och sex yrkesverksamma år. Först som managementkonsult och därefter som vd för ett fastighetsbolag. Liksom många andra var jag stressad och mådde dåligt och gick i åratal hos en psykiatriker för att hitta mening. Mina föräldrar har båda varit framgångsrika politiker, men jag kunde inte se att ett liv med nästan hatiska mediala krafter i hälarna var mitt syfte med att vara här på jorden. Få av oss har ställt sig frågan ”vad är viktigt för mig, vad gör mig lycklig?”. Ännu färre lever efter svaret på den frågan. 
Jag har nog sökt hela livet, men när jag öppnade min första spirituella bok ”The Power of Now”, av Eckhart Tolle, var det som om polletten trillade ner. Jag insåg att det inte fanns något viktigare än att må bra och i september 2014 lämnade jag det attraktiva vd-jobbet.
Sedan dess är spirituell praktik min huvudriktning i livet och glädjande nog kan jag konstatera att det är något som växer lavinartat i västvärlden, i takt med att folk mår allt sämre. Det är i mina ögon lika naturligt som nödvändigt. Praktiken syftar i grund och botten till att bli naturlig och lycklig som ett barn igen.
Jag började meditera för 3,5 år sedan och praktiserar tantra sedan 1,5 år tillbaka. Tantra handlar om att omfamna hela aspekten av att vara människa, inklusive de ”mörka” delarna och sexualiteten. En tantrisk mästare är trygg i alla energier och drivs inte av behov och begär utan kan avslappnat ge till andra.
Jag är fortfarande en nybörjare jämfört med mina lärare, men praktiken har redan gett mig ett helt nytt liv i form av starkare närvaro, mer trygghet och djupare känslor. Jag känner mer i min kropp, till skillnad från tidigare då jag endast levde i mitt huvud. Vi tänker konstant, men det finns ingen djupare tillfredställelse att hitta i skallen. Det är inte där vi hittar vår glädje, ro och kärlek.
Vi människor har behov av att tro på något. Historiskt sett har vi trott på olika utopier, drömmar om framtida mönstersamhällen eller ett liv efter detta. Idag tror inte den moderna människan på något sådant, men behovet av att tro finns kvar och fylls därför av annat.
Vi vältrar oss i negativa nyheter om svält, mord, skattefiffel, ekonomiska kriser och andras olycka. Vore det inte bättre om nyheterna framför allt rapporterade om mänskliga framsteg som förenar och för varje problem de rapporterade om också föreslog en lösning. Det kunde ingjuta hopp och något att tro på.
Lösningen finns inte i samhällets system, lösningen finns inne i oss. Vi kan inte lagstifta oss fram till en bättre värld. Jag har skapat babyfaceblog.se för att sprida detta budskap. Budskapet om att vi måste jobba med oss själva för att må bra. Det är mer effektivt att bota sjukdomen, istället för att bara stirra sig blinda på symptomen och försöka släcka bränder. Sjukdomen finns i vårt psyke, miljöförstöring och våld är bara yttre symptom.
Min förhoppning är att få vara delaktig i att fostra en ny, friare och lyckligare generation som vaket kan känna naturens puls i sina öppna kroppar. Barn som inte vet vad stress, ensamhet och brist på mening är. Barn som ser sig själva som en del av naturen.
Det kanske låter som en utopi för vissa, men jag strävar hellre efter det än lyssnar på alla olyckskorpar utan framtidsvisioner som säger att katastrofen är nära.
Erik Adelsohn
Gå till toppen