Inpå livet

Barndomens lekar lär oss fungera som människor

Husmusen behöver den i en vecka, antilopen i ett par månader. Vi människor är beroende av den i minst tretton-fjorton år. Det handlar om den livsviktiga leken.

På Familjens hus öppna förskola i Malmö rullar Ludvig Ramstorp Tideman, sex månader, nöjt mellan leksakerna på den röda madrassen.
– Han älskar att vara här bland barn och leksaker och musik. Jag har faktiskt svårt att roa honom hemma, säger hans mamma Anna Ramstorp.
Alla människor föds med förmågan att leka, men träning behövs redan från spädbarnsåren. Från vänster Ellen Hultman Wictor, Hasse Weilemar, Ludvig Ramstorp Tideman, Nora König, Ada Strömblad och Noel Ericsson.
Förskollärarna Lisa Lindell och Karin Hallbäck Stigendal har tagit emot små barn och deras föräldrar på öppna förskolan i över femton år. Babykaféet är främst till för föräldrarna, men även barnen stimuleras av samvaron, tycker de.
– Det är väldigt viktigt att bara sitta ner och leka med sitt barn. Leken är central, den är redskapet för att få en positiv kommunikation med barnet. Den kontakten kan vara livsavgörande för barnets utveckling, säger Karin Hallbäck Stigendal.
Alla föds med förmågan. Men för att lära sig leka krävs stimulans utifrån. Birgitta Knutsdotter Olofsson, professor emerita i pedagogik och en av Sveriges tongivande lekforskare, har kartlagt hur leken uppstår och menar att den föds i samspel mellan barn och vuxna.
Jag brukar säga att det börjar vid skötbordet. Där lär vi ungarna med rösten och blicken och hela ansiktet att det här är roligt, det här är lek.
– Jag brukar säga att det börjar vid skötbordet. Där lär vi ungarna med rösten och blicken och hela ansiktet att det här är roligt, det här är lek. Vi lägger fejset på ett särskilt sätt och säger "Nu pussar jag ihjäl dig", "Nu äter jag upp dig". Det vore ju förskräckligt om det vore på riktigt. Men även ett spädbarn förstår genom våra signaler att det här är skojigt, det är lek.
Människan leker mer och längre än något annat djur. Och det är ingen slump, säger Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap på Lunds universitet.
– Människan har anpassat sig till fler miljöer än andra djur. Vi behöver lära oss olika saker genom att titta på vad flocken, eller föräldrarna, gör, och därför behöver vi den långa barndomen, säger han.
Sångstunderna på Familjens hus öppna förskola i Malmö med förskollärarna Lisa Lindell och Karin Hallbäck Stigendal är populära.
Alla däggdjur, och många fåglar, leker. Men komplexiteten i människans lek särskiljer oss från andra djur. Peter Gärdenfors talar om en lekens hierarki.
– Motoriska lekar, att hoppa, springa och skutta, leker alla däggdjur och många fåglar. Många djur, som kängurur, har lekslagsmål och leker objektlekar med saker, som en pinne eller en boll. Låtsasleken bemästrar bara ett fåtal djur. Det finns exempel på apor och hundar, som har vuxit upp med människor, som till exempel kan spela döda.
Läs mer:"Tappar man leken tappar man förmågan att leva."
Men den högsta formen av lek, rolleken, är människan förbehållen. Kanske är den också den viktigaste, menar Peter Gärdenfors.
– Rollekarna är avgörande för språkträningen, och för att man ska bli en socialt fungerande människa.
Leken bygger självförtroende och självtillit. Där har man makten att förändra och det blir som man vill att det ska bli.
Självförglömmelsen och kontrollen över det som sker är fantasilekens viktigaste komponenter, tror Birgitta Knutsdotter Olofsson.
– Det finns naturligtvis många svar på vad som är roligt med att leka, men jag vill lyfta fram detta: att man glömmer sig själv och sina tillkortakommanden ett tag — som när vi vuxna sjunker ner i soffan med en deckare eller framför teven, säger hon.
– Leken bygger självförtroende och självtillit. Där har man makten att förändra och det blir som man vill att det ska bli. Säger jag att detta är Göteborg, så är det Göteborg i leken. Man hittar lösningar och ser möjligheter där andra ser hinder. Barn som leker glömmer att tiden går och blir sina egna mästare.
Den sociala fantasileken kräver ömsesidighet och förmåga att förstå lekens signaler.
– Barn emellan är leksignalen ofta att man byter tempus eller byter dialekt. Göteborgsbarn som ska leka fina damer pratar tillgjord stockholmska. Man måste också lära sig förstå när andra signalerar slut, eftersom leken bygger på samförstånd, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson.
Cornelia Rönnow, nio månader, gillar öppna förskolan. "Man märker att hon tycker att det är roligt här. Och hon älskar när vi sjunger", säger hennes mamma Rebecca Brandi Rönnow.
Genom leken tränar vi viktiga förmågor som språk, social kompetens, empati, inlevelse och föreställningsförmåga. Vi tränar minnet och lär oss att organisera och planera framåt. Men leken har också ett oantastligt egenvärde, menar Birgitta Knutsdotter Olofsson.
– Barn leker inte för att lära sig eller förstå saker. Det är bra saker som man får på köpet. Men barnen leker för att det är roligt, säger hon.
På Familjens hus skramlar skallror och maracasägg när trettio spädbarn gungar med musiken på babykaféets sångstund.
– Leken är en fantastisk gåva vi har fått. Jag tror att den är nödvändig för att man ska bli en människa, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson.
Läs alla artiklar om: Lek för livet
Gå till toppen